Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1952 - Amalgammetallurgins grunder, av Rolf Brännland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14. oktober 1952
811
Fig. 2.
Smält-punktsdiagram
för
kvicksilver-natrium.
fällning av metallen tillkommer i stället, i
synnerhet för tredje gruppen, en överspänning som
dock inte är specifik för kvicksilverkatoden utan
som i stället beror av metallens natur och
elektrolyten sammansättning.
Enligt den Frumkinska skolan26 bestäms den
kemiska polarisationen förutom av den utfällda
jonens natur också av an jonernas förmåga att
anrikas i dubbelskiktet vid katoden, varvid de
oladdade vattenmolekylerna trängs undan. Varje
an jon i dubbelskiktet möjliggör nämligen
närvaro av en metall jon, utan att elektrodpotentialen
förändras, dvs. utan att polarisation uppstår.
Yt-aktiva katjoner har motsatt effekt.
Tillämpningar
Första gruppen
Första gruppens metaller, bl.a. alkali- och
jord-alkalimetallerna, utfälls i allmänhet fullt
rever-sibelt. Depolariseringen genom amalgambildning
torde inte heller kunna ytterligare ökas och
ut-fällningspotentialen därigenom minskas, varför
den enda variabeln torde vara vätgasens
utfäll-ningspotential i förhållande till metallens.
Enligt R Miiller27 kan metaller i denna grupp i
regel också fällas ut på en kvicksilverkatod med
tillfredsställande strömutbyte, om pH-värdet
hålles tillräckligt högt i katodskiktet och lösningen
är ren. Ett viktigt undantag är magnesium, vars
hydroxid fälls ut i katodskiktet. Detta antas
förhindra metallens reduktion. Emellertid tyder
vissa elektrolysförsök på att magnesium under
"gynnsamma" betingelser kan fällas ut på en
kvicksilverkatod28.
Amalgammetallurgi kan bara i vissa speciella
fall användas i teknisk skala för metaller
tillhörande första gruppen. Separeringsprocessen
fordrar nämligen antingen en
destillationsanlägg-ning eller sekundärelektrolys i saltsmälta med
amalgamet som anod. För att kunna drivas
ekonomiskt måste destillationsanläggningen
kombineras med ett system i vilket kvicksilverångans
värme utnyttjas för ångalstring. Detta medför
höga anläggningskostnader och krav på
kontinuerlig drift i relativt stor skala.
Sekundärelektrolys i saltsmälta innebär
otvivelaktigt en omväg i förhållande till vanlig
smält-elektrolys, men kan vara berättigad, om
begagnandet av en speciellt sammansatt saltsmälta,
som inte förbrukas, innebär väsentliga fördelar
(låg elektrolystemperatur, låg cellspänning etc.).
Därför torde främst framställning av natrium
och kalium komma i fråga, och i så fall
lämpligen i anslutning till befintliga
klor-alkalifabri-ker.
Andra gruppen
Den andra gruppens metaller har i allmänhet
god löslighet i kvicksilver men depolariseras
endast i ringa grad genom amalgambildning.
Däremot utfälls metallerna med få undantag fullt
reversibel på kvicksilverkatoden, och dessutom
ligger gränserna för normalpotentialerna vid
ganska moderata värden (från 1,67 V för
aluminium till +0,34 för koppar24). Utfällningen
kan därför i de flesta fall ske utan större
svårighet. Som bekant kan flertalet av dessa metaller
också fällas på andra katodmaterial med gott
resultat. Användning av kvicksilverkatod innebär
emellertid i vissa fall stora fördelar.
Fig. 3. Smältpunktsdiagram för t.v. kvicksilver-aluminium, i mitten kvicksilver-bly, t.h. kvicksilver-gallium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
