Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1952 - Nya metoder - Extraktiv kristallisation, av SHl - Registrering av partiklar med hög hastighet, av SHl - Spetsurladdningsmikroskop, av SHl - Snabbrytande bimetall, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
stillation. Karbamidlösningen förenas sedan med
filterkakan, varefter blandningens temperatur höjs 20—40°C
över reaktionstemperaturen. Härvid spjälkas
additionsföreningen, kolvätena avskiljs som ett oljeskikt, och
karb-amiden löser sig i vattenskiktet. De båda vätskefaserna
separeras, varefter karbamidlösningen går till
reaktionskärlet och kolvätena till en destillationskolonn, där de
befrias från medryckt keton.
Då det använda lösningsmedlet — i detta fall en keton
— skiljs från kolvätena, både i extraktet och i återstoden,
genom destillation, är det naturligtvis viktigt, att dess
kokpunkt är lämplig. Metylisobutylketon har visat sig fylla
denna fordran i blandning med petroleumfraktioner från
tungbensin till smörjoljor. Den är också tillgänglig i
handeln (W A Baüly Jr m.fl. i Industrial & Engineering
Ghemistry sept. 1951). SHl
Registrering av partiklar med hög hastighet. Om en
elektriskt laddad partikel passerar genom ett isolerande
medium med större hastighet än ljus har i detta,
åstadkommer den en stötvåg i form av synligt och ultraviolett
ljus. Detta fenomen kallas Cerenkov-strålning. Man
använder det nu för att räkna partiklar med hög hastighet
vid studium av protoner, elektroner och laddade mesoner
erhållna i synkrocyklotronen vid University of Chicago.
När en partikel passerar genom Lucite-plast eller vatten
ger den ljus som uppfångas av katoden till en förstärkande
fotoelektrisk cell i vilken då en elektrisk impuls uppstår.
Denna får påverka ett räkneverk. Metodens främsta fördel
är dess stora selektivitet. I en stråle bestående av
partiklar med olika hastigheter räknas nämligen bara de som
har större hastighet än ljus i det använda mediet.
Vidare kan anordningen användas för att påvisa partiklar
med hastigheter inom ett snävt storleksområde. Orsaken
härtill är att spetsvinkeln för den koniska stötvågen
bestäms av partikelns hastighet; ju mindre denna är, desto
större blir vinkeln. Därför utsänds ljuset i olika
riktningar av partiklar med olika hastighet, och en lins med
bländare kan användas för att samla ljus från den riktning
som motsvarar en viss hastighet (Scientific American aug.
1952). SHl
Spetsurladdningsmikroskop. Lägger man i vakuum en
hög elspänning mellan en fin metallspets som negativ
elektrod (katod) och en positiv (anod), uppstår en
spetsurladdning, varvid elektroner utgår från katoden, i
huvudsak vinkelrätt mot dennas yta, och rör sig med stor
hastighet mot anoden. Innesluts elektroderna i ett evakuerat
kärl (fig. 1), görs anoden ringformig och placeras en
fluorescerande skärm bakom den, får man på skärmen en
förstorad bild av spetsen. Denna anordning är därför ett
spetsurladdningsmikroskop. Dess förstoring är
förhållandet mellan katodens avstånd till skärmen och spetsens
radie; den kan bli 100 000—1 000 000 gånger för en
nålspets med ca 10 jx radie.
Spetsurladdningen är så intensiv, att bildens ljusstyrka
blir tillräcklig för visning på en stor duk. Man kan t.o.m.
fotografera fluorescensskärmen med filmkamera. Bilden
blir emellertid inte fullt skarp, därför att alla elektroner
från en viss punkt på nålspetsen inte slungas ut i samma
riktning utan sprids något. Vidare begränsar
elektronvåglängden uppnåbar skärpa. Spetsurladdningsmikroskopets
upplösningsförmåga är därför inte bättre än
elektronmikroskopets, men det har fördelen framför detta att
möjliggöra studium av mycket tunna materialskikt på
nålspetsens yta.
När spetsen är ren får man en bild av metallatomerna i
dess ytskikt. Har atomer eller molekyler av något annat
ämne fastnat på spetsen, ökas eller minskas
elektronemissionen från de ytor som de täcker, beroende på
deras natur och orientering på ytan. I bilden uppstår
ljusa eller mörka fläckar som täcker över grundmönstret
från metallen. Man kan därför se ett monomolekylärt
Fig. 1.
Spetsurladdningsmikroskop; 1
ncilspetskatod, 2 2
ringformad anod, 3
fluorescensskärm,
A spiral täckt med 3
barium som
förångas genom
upphettning och
kondenseras på
nålspetsen, 5 ledning
till vakuumpump.
skikt av gas eller vätska eller t.o.m. enstaka atomer eller
molekyler på nålspetsen. Man kan studera olika gasers
beteende när de reagerar med varandra eller med
metallytan.
Då elektronemissionen är oberoende av nålspetsens
temperatur, kan ämnens beteende inom ett stort
temperatHr-intervall undersökas. Försök har utförts vid —180 till
+ 1 200°C, varvid man har iakttagit molekylernas
värmerörelse och förändringarna i deras uppförande, när ett
ämne övergår från gas till vätska och till fast fas.
Mikroskopet kan ges större upplösningsförmåga genom
användning av positiva joner i stället för elektroner. De
förra har nämligen större massa och därför mindre
våglängd. Metaller kan inte sända ut tillräckligt många
positiva joner för att en synlig bild skall uppstå, men i ett
starkt elektriskt fält slits adsorberade atomer loss från
nålspetsen och ger positiva joner. Man har också lyckats
få bilder med protoner i stället för elektroner genom
att införa en liten kvantitet vätgas i urladdningskärlet.
Dessa bilder har mera detaljer än de som fås med
elektroner, men de blir mycket ljussvaga och är därför svåra
att fotografera (E W MtJILIDER i Scientific American maj
1952). SHl
Snabbrytande bimetalJ. Det finns två typer av
bimetall-element för termostater, nämligen de som bryter och sluter
en elström långsamt och de som gör det snabbt. Båda
typerna har sina för- och nackdelar; den långsamma
utsätts inte för slag och vibrationer, varigenom
utmattningsbrott sällan uppstår; den snabba skonar kontakterna,
varigenom dessa får stor livslängd. För den senare typen
utnyttjas antingen det kända förhållandet att en metallskiva,
t.ex. ett burklock, som vid tillverkningen givits inre
spänningar, har förmåga till momentanrörelse, eller
kombinationen av en långsamt rörlig bimetall med en mekanisk
anordning för momentanbrytning.
Bimetaller med egen momentanrörelse är billigare än de
mer komplicerade med mekaniska anordningar, tar mindre
plats och är mindre ömtåliga, men de ger stora
temperaturvariationer, därför att de har stor termisk tröghet,
varigenom skillnaden mellan till- och
frånslagningstempera-tur blir stor. Vidare har de liten livslängd.
Man har emellertid nu konstruerat ett bimetallelement
med egen momentanrörelse som kan utföra en miljon
brytningar (vilket är tio gånger det vanliga antalet) och bara
ger temperaturvariationer på något mer än 1°C.
Anordningen består av en rektangulär bimetall med två längs-
Fig. 1.
Termostat med [-snabbrytande-]
{+snabbrytan-
de+} bimetall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
