- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
855

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1952 - Nya metoder - Piezoelektrisk bestämning av vibrationer i berg, av J Murkes - Avskalning genom induktionsupphettning, av SHl - Elektriska glassmältningsugnar, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ii oktober 1952

Fig. 2. Placering av sönder i väggarna till olika orter, med
inritade diagram över mätningar av ljudfrekvens.

betingelser. Undersökningar utfördes på olika ställen i
gruvan (i malmen, i malmpelare, i det horisontella taket
m.m.), varvid givare placerades i borrhål på några meters
inbördes avstånd (fig. 2). Resultaten var mycket
tillfredsställande. Inregistrering av vibrationerna möjliggjorde
bestämning av påkänningsgrader i berget, lokalisering av
farliga ställen, fara för ras etc.

Både laboratorie- och driftförsök visar att ett direkt
samband råder mellan påkänningens storlek och de
uppfångade impulsernas frekvens. Alla diskontinuiteter i berget
förhindrar eller försvagar uppfångandet av vibrationer. Det
fordras god kontakt mellan sonderna och berget.
Undersökningar bör ej utföras under arbetstiden. Varning för
ras ges genom svagare men tätare impulser. Den
piezo-elektriska apparaten tillåter bestämning av spänningarnas
fördelning och koncentration. Mätmetoden är av värde vid
brytningsarbeten, eftersom man enligt den får värdefulla
anvisningar för bestämning av optimala dimensioner på
brytningsrum, pelare osv. (S V VlETROV i Gornyj Zjurnal
1951 h. 2). ./ Murkes

Avskalning genom induktionsupphettning. De vanliga
metoderna att avlägsna glödspån från stålföremål är
sandblästring och betning. Dessutom har man försökt
upphettning, men denna metod har inte fått större spridning. En
amerikansk firma har emellertid utarbetat ett förfarande
vid vilket induktionsupphettning används. Det uppges ha
betydande fördelar framför gängse metoder för
arbetsstycken med regelbundet tvärsnitt.
Principen vid avskalning genom upphettning är att
arbetsstyckets yttemperatur skall höjas så mycket, att
glöd-spånet skiljs från den kalla grundmetallen. Detta kan
uppnås vid induktionsupphettning genom den snabba
temperaturstegringen i ytskiktet och glödspånets oregelbundna
elektriska egenskaper som gör att det faller sönder i små
stycken när det skiljs från grundmetallen.

Förfarandet kan genomföras kontinuerligt,
driftskostnader och platsbehov är små, och man får ingen betsyra
som måste oskadliggöras. Anläggningskostnaderna blir

855

Fig. 1. Resistivitet hos smält glas vid hög temperatur.

däremot högre än för andra metoder.
Induktionsupphettning är framför allt lämplig för kontinuerlig avskalning av
enkla materialformer, såsom axelämnen, band, stänger,
rör m.m.

Man använder 10 00Ö p/s. Effekten måste vara hög för att
upphettningen skall bli snabb nog; 65 kW används för
klena stänger och 75 kW för grövre. De passerar genom
ugnen med en hastighet av 270 m/h, och ytan upphettas
härvid till ca 480°C. Glödspånet sprängs loss fullständigt
utan att grundmetallen når så hög temperatur att ny
oxidation sker (H Kincaid i Materials & Methods jan. 1952).

SHI

Elektriska glassmältningsugnar. Under andra
världskriget utarbetades i Schweiz och Frankrike metoder för
kontinuerlig smältning av glas i stor skala med elenergi,
och under de senaste åren har betydande förbättringar av
förfarandet skett. Nu finns elektriska vannugnar även i
Sverige, Finland, Norge, Italien, Storbritannien och Irland.
I Schweiz har 18 av de existerande 20 vannugnarna
eluppvärmning.

Metoden består principiellt i att man leder elström genom
det smälta glaset som härvid värms upp genom
Joule-effekten. Vid en viss temperatur blir nämligen glas en god
ledare ehuru det vid rumstemperatur är en god isolator.
Re-sistiviteten hos olika glassorter vid hög temperatur har
bestämts (fig. 1). För vissa sorter sjunker resistiviteten
hastigt med stigande temperatur. Samtidigt stiger då
strömstyrkan, om spänningen hålls konstant, och man måste
därför ha regleringsanordningar för att få processen under
kontroll.

I praktiken har det visat sig lämpligt att ordna så, att
glasets resistans hålls konstant. Detta kontrolleras med
instrument som mäter spänning och strömstyrka, räknar ut
förhållandet mellan dessa och direkt anger resistansen.

Schweizaren Borel, som uppfann den elektriska
smältmc-toden, säger att om lutningen för glasets resistivitetskurva
(oc i fig. 1) är stor, är det lämpligast att använda "blandad"’
upphettning, dvs. delvis med elenergi, delvis med utifrån
tillfört värme. Detta gäller, om kurvtangentens vinkel med
abskissaxeln är mer än 2,5 gånger motsvarande vinkel för
15 °/o sodaglas. För detta används blandad uppvärmning
av ekonomiska skäl, om elenergin inte är billig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0871.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free