- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
859

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1952 - Nya material - Utskiljningshärdat rostfritt stål, av SHl - Korrosionsinhibitor verksam i gasfas, av U T—h - Etylenkarbonat, av SHl - Böcker - Der Ingenieur im Chemiebetrieb, av Op Hagbarth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14. oktober 1952

859

ning i luft. Man överför 17-7 PH, från tillstånd A till T
("transformed") genom värmning till 760°C i 1,5 h och till
tillstånd TH ("hardened") och THD ("ductility") genom
samma behandling följd av utskiljningshärdning vid 480°C
i 0,5 h resp. 565°C i 1,5 h. I båda fallen kyls stålet i luft.
Kallbearbetat 17-7 PH betecknas C ("cold worked") i icke
härdat tillstånd och CH efter härdning vid 480°C i 0,5—1
h. Stål 17-4 PH överförs från tillstånd A till H och HD
genom härdning vid 455—480° C resp. 510—620°C i 1 h
och kylning i luft. De båda stålsorterna har följande
mekaniska egenskaper:

[-Tillstånd-]

{+Till- stånd+} Form [-Brottgräns-] {+Brott- gräns+} kp/mm2 0,2-gräns kp/mm2 [-Förlängning-] {+För- längning+} «/ o Hårdhet Rockwell C
17-7 PH A plåt 91 28 30
T plåt 101 70 9 31
TH plåt 150 140 9 45
THD plåt 143 136 9 44
CH tråd
0,75 mm 228 224 — —
11 mm 178 175 — —
17-4 PH A stång 105 77 10,5 33
H stång 136 127 10,5 43
HD stång 119 112 16 37

Stål 17-7 PH är av stort värde för flygplansindustrin då
det kan ersätta aluminium, magnesiumlegeringar och
låg-legerat stål när dessa materials hållfasthet eller
korrosionsmotstånd är otillräckliga. Det är vidare mycket lämpligt
för korrosionsfasta, anlöpta spiralfjädrar. Tråden lindas
kalldragen och härdas sedan till tillstånd CH, varvid ingen
deformation uppstår.

Stål 17-4 PH härdar vid mycket lägre temperatur än andra
stål. Härigenom kan arbetsstycken finbearbetas före
härdningen. Vid denna överdras stålet bara av en mycket tunn
oxidhinna som avlägsnas genom några minuters betning i
en lösning av 10 °/o salpetersyra och 2 °/o fluorvätesyra,
varvid metallytan samtidigt passiveras (G T Bedford i
Materials & Methods maj 1952). SHl

Korrosionsinhibitor verksam i gasfas. Nitriters
korrosionsskyddande verkan iakttogs för ett tiotal år sedan
av Arvid Johansson vid Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg.
Sedan dess har man funnit flera organiska nitriter
väsentligt överlägsna alkalinitriterna i inhibitorverkan.

En dylik förening är dicyklohexylammoniumnitrit, som
går i marknaden under namnet Dichan eller VPI-260
(Tekn. T. 1951 s. 694). Vid rumstemperatur är den svagt
flyktig och ger därför den omgivande luften
korrosions-hämmande egenskaper, även vid närvaro av fuktighet.
Föreningen är ett vitt, luktlöst, kristallint pulver, som
smälter vid ca 150°C under sönderdelning. Dess
vattenlösning har pH 7,2. Vid rumstemperatur är Dichans
ångtryck ungefär tiondelen av kvicksilvrets och 1 g åtgår för
mättning av ca 570 m3 luft. Det är lättlösligt i
metylalkohol, något mindre lösligt i etylalkohol och vatten,
svårlösligt i aceton och bensen samt nästan olösligt i
koltetraklorid och kolväten. Man har vid djurförsök funnit
att dess giftverkan är likvärdig med natriumnitrits. Det
är inte hudretande.

Korrosionsprovning med stål inlindat i omslagspapper
med och utan Dichan-impregnering utförda både som
utomhusprov och i tropikskåp har entydigt visat Dichans
utmärkta inhibitorverkan. Laboratorieprov visade att
stålbitar förvarade delvis nedsänkta i vatten av 38°C efter
500 h var fullkomligt oförändrade vid närvaro av 4 °/o
Dichan, medan fullständigt nedsänkta stålbitar under
samma förhållande och tid blott erfordrade 0,1 % Dichan.

För ett fullständigt korrosionsskydd erfordras en
Dichan-mängd i det använda inpackningspapperet av 0,05 g/dm2.

Då Dichan så småningom förångas har man gjort
praktiska försök över de förluster som uppstår vid olika
temperaturer och förpackningssätt. Vid ca 20°C var förlusten

0,006 g/dnr pappersyta och år, varvid man som yttre
omslag använde vaxat papper.

Av de uppgifter, som hittills erhållits om denna inhibitor
framgår således att den kan bli av stoft värde vid
förpackning av stålföremål, maskiner etc., särskilt vid långa
sjötransporter (A WachtëR, T Skiei & N Stillman i
Corro-sion sept. 1951, P 0’KE’EFë i Materials & Methods dec.
1951). U T—h

Etylenkarbonat. I USA levereras nu etylenkarbonat

CI^— oN

>CO från en halvstor anläggning. Detta ämne är

CH2—0/

ett gott lösningsmedel för polyakrylnitril och kan därför
användas vid framställning av fibrer eller rör av denna
plast. Etylenkarbonat löser också lignin, nitrocellulosa,
nylon, sampolymerisat av vinylidenklorid och akrylnitril,
cellulosaacetat och vissa andra polymera ämnen. Det kan
också få användning som extraktionsmedel, särskilt för
ämnen innehållande klor och väte bundna vid samma
kolatom.

Man kan vidare använda etylenkarbonat i stället för
etylenoxid vid hydroxietylering. Reaktionen sker vid 100—
200°C med en basisk katalysator, t.ex. kaliumkarbonat.
Den kan utföras med alkoholer, merkaptaner, fenoler,
tio-fenoler, aminer och karbonsyror. Etylenkarbonat är det
enda hittills kända ämne med vilket vissa alkaloider, t.ex.
apocuprein, kan hydroxietyleras.

Etylenkarbonat smälter vid 35—36°C och kokar vid 243—
244°G (740 torr). Det har alltså framför etylenoxid, som
kokar viel 11°C, fördelen att vara flytande vid den
temperatur som används för hydroxietylering. Etylenkarbonat
är inte hygroskopiskt eller korroderande. Mjukt stål,
rostfritt stål, koppar eller mässing angrips sålunda inte vid
170—190°C. Tillfredsställande packningsmaterial är
Neo-prene, naturgummi, kork och polyeten. Etylenkarbonats
fysiologiska verkan är inte fullt undersökt, men hittills
gjorda erfarenheter tycks visa att föreningen i stort sett
är ofarlig (Chemical Engineering juli 1952). SHl

Böcker

Der Ingenieur im Chemiebetrieb, av Fr. Jäkne. Verlag
Chemie, Weinheim 1951. 204 s., 42 fig., 14 tab. 14,80 DM.

De arbetsuppgifter som möter ingenjören i kemisk
industri är till stor del av mera allmän karaktär än man har
anledning förmoda när man studerar befintliga böcker i
kemiteknik. Dessa behandlar ju kemisk fabrikation på
övervägande teoretiskt sätt ur fysikalisk-kemisk synvinkel.
Processernas samordnande, allmän organisation,
kostnadsberäkning, avlöningssystem, industriell hygien och
arbets-skydd berörs däremot ganska summariskt.

Förf. har nu sammanfattat sina synpunkter just på dessa
områden, varvid han kan stödja sig på en trettioårig
verksamhet som ledare för den tekniska utvecklings- och
planeringsavdelningen vid en tysk kemisk stor industri.

Först tar han upp planering av byggnader, gator,
rördragningar, verkstäder, sociala inrättningar etc. Här nämns
också kostnaderna för ett verk med 10 000 anställda med
ett sammanlagt investerat belopp av 460 milj. DM. Därav
avser 280 milj. DM den direkta produktionsapparaten och
180 milj. DM byggnader, energiförsörjning,
hjälpavdelning-ar, kontor o.d. Sistnämnda kostnader är ganska ingående
specificerade.

Därefter granskas några typiska fabriksenheter för
framställning av exempelvis azofärgämnen som representant för
allmän kemisk storfabrikation, farmaceutika som
representant för mindre enheter med högt ställda krav på
renlighet, lösningsmedel som representant för tillverkning, där
förhöjt arbetsskydd måste iakttas, samt
klor-alkalielektro-lys, varvid en diskussion om lämpligaste apparatstorlek
förs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0875.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free