Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1952 - Nya metoder - Ytbehandling av pulvermetalldelar, av SHl - Ellytisk titrering utan strömkälla, av SHl - Innerkylda lindningar ökar generatoreffekten, av F Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
885
sluten, eftersom sådana processer fordrar en praktiskt
taget jämn yta för att ge fullgoda metallskikt. Vidare får
grundmetallen inte ha porer i vilka elektrolyt kan stanna
kvar, då denna kan orsaka missfärgning eller flagning av
det utfällda skiktet.
En av de nyare metoderna för ytbehandling av
pulvermetalldelar består i utfällning av ett skikt av hård
kromlegering genom förångning. I allmänhet utförs processen i
en sluten kammare under mycket lågt tryck. Den metall
som skall förångas upphettas till kokpunkten och
kondenseras på den yta som skall beläggas med den. Man kan på
detta sätt erhålla jämntjocka skikt med tjocklekar på 25 m«
till 50 a. Metallskiktet tenderar inte att bli tjockare på hörn
och skarpa kanter som vid elektrolytisk utfällning. Man
måste givetvis se till att grundmetallen är fullständigt ren
och torr innan den metalliseras (Engineers’ Digest juli
1952). SHI
Ellytisk titrering; utan strömkälla. Man kan ulföra
vissa analyser genom ellytisk titrering, varvid det ämne
som skall bestämmas neutraliseras, oxideras eller
reduceras vid en elektrod. Dess mängd fås enligt Faradays lag
ur produkten av strömstyrka och tid. Titrerlösningar
behövs därför inte. På detta sätt kan man bestämma t.ex.
syror och baser, men en nödvändig förutsättning är att
strömstyrkan hålls konstant under processen. Detta villkor
är inte lätt att uppfylla tillräckligt exakt, men
svårigheterna kan kringgås genom att man i stället för att
använda en yttre strömkälla alstrar elströmmen i
analyslösningen.
Inför man en metall, t.ex. zink, i en syra och sätter den i
ledande förbindelse med en annan metallelektrod, t.ex.
platina, i samma lösning, får man ett galvaniskt element. Finns
det då i lösningen joner av en ädlare metall än zink, fälls
de ut på platinan. Man kan därför på detta sätt isolera och
väga en metall genom "inre elektrolys". Analysen tar dock
lång tid, och utfällningen blir inte alltid kvantitativ.
Använder man emellertid en zinkelektrod överdragen med
ett fuktigt kollodiumskikt tillsammans med en
platinaelektrod i en lösning innehållande tillräcklig mängd
alkali-sulfat och litet svavelsyra och sluter strömkretsen genom
en amperemeter, ger denna utslag för en ström vars styrka
lätt kan regleras genom ändring av zinkelektrodens
ned-doppningsdjup. Platinaelektroden som lämpligen är ett
trådnät för att den skall få stor yta verkar då som katod,
och neutralisering av svavelsyran sker enligt Faradays lag
liksom vid användning av en yttre strömkälla.
Apparaturen (fig. 1) består av en bägare i vilken en
elektrod av platinanät hänger. En omrörare sörjer för kraftig
cirkulation av provlösningen. En zinkstav doppar ned i ett
glasrör som är fyllt med utspädd svavelsyra och i nedre
ändan tillslutet med en kollodiumhinna som diafragma.
Zinkelektrodens nedsänkningsdjup bestäms av en
ställskruv. De båda elektroderna är kopplade till en
amperemeter. Utom denna apparatur behövs bara ett stoppur och
en mätbrygga för bestämning av potentialer.
Som exempel på metodens användning kan ställning av
en kaliumpermanganatlösning beskrivas. Man löser 1 g
järn i form av ferrisulfat i ca 350 ml vatten. Därtill sätts
en uppmätt mängd permanganatlösning. Vätskan skall
täcka platinaelektroden fullständigt. I den nedförs
zink-elektrodröret innehållande 10 ’"/o svavelsyra. Lösningens
temperatur får inte vara över 30°C. Strömkretsen sluts
genom att man snabbt inför zinkelektroden i röret
samtidigt som man sätter i gång stoppuret. Strömstyrkan
inställs på ett hanterbart värde genom reglering av
zinkelektrodens neddoppningsdjup med ställskruven. Små
ändringar i strömstyrka som kan uppstå under analysen
kompenseras med ställskruven.
När strömkretsen sluts börjar reduktion av
kaliumper-manganatet, och lösningens färg bleknar med en hastighet
som beror på strömstyrkan. Reaktionsförloppet följs
genom mätning av ändringen av lösningens potential mot
Fig. 1. Apparat för ellytisk
titrering; 1 ställskruv för
zinkelektrod, 2
elektrod-rum med diafragma, 3
zinkstav, 4 elektrod av
platinanät, 5 omrörare, (i
indikatorelektrod av
platina, 7 ellytisk hävert med
diafragmer i ändarna, S
kalomelelektrod.
en 1-n kalomelelektrod. Vid mätning av potentialen
används en indikatorelektrod av platina i provlösningen.
Denna är med en ellytisk hävert förbunden med en
kalomelelektrod. När allt permanganat reducerats ändras
potentialen med ett språng. Den tid som åtgår för att denna
punkt skall nås bestäms med stoppuret. Efter något
kortare tid har vätskans röda färg fullständigt försvunnit,
men permanganatet är då ännu inte helt förbrukat (W
Oelsen m.fl. i Angewandte Chemie 7 febr. 1952). SHI
Innerkylda lindningar ökar generatoreffekten. I USA
skall två vätgaskylda turbogeneratorer om 175 resp.
200 MW och 3 600 r/m förses med ihåliga rotorledare
för förbättring av rotorernas kylning. Intagsöppningarna
för gasströmmen är placerade i härvändarna och
högtrycksfläktar på rotoraxeln driver vätgasen in i ledarna.
Utloppshålen är fördelade omkring rotorns mitt. Då
mag-netiseringsspänningen är endast 230 V, bereder isolationen
kring in- och utloppshålen ej någon svårighet. Skall även
statorlindningen kylas enligt samma system, blir
isoleringssvårigheterna avsevärda på grund av den högre
spänningen. Särskilt om statorn är så lång, att utloppsöppningar
Fig. 1. Invändigt kylda lindningars inverkan på
generatorers uteffekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
