Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Byggrationalisering i Schweiz, Frankrike och Västtyskland, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■890
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Bostadshus på stålskelett, utplacerade med tanke på
användning av kranar (Frankrike).
Att jämföra hyrornas storlek i de olika
länderna är svårt, bl.a. därför att hyressättningen av
olika orsaker ofta ieke sker i förhållande till
byggnadskostnaderna. Här skall därför endast
lämnas ett exempel från hyreshus i
bostadsområdet Enzenbühl vid Zürich. Hushöjden där är två
och tre våningar samt bredden 10,5 m, vilket med
ljusa badrum givetvis inte ger några ekonomiska
huskroppar.
Hyrorna i detta komplex, som icke åtnjuter
någon statlig subvention, ligger mellan 60 och 56
kr/m2 vid lägenhetsstorlekar varierande från 2
rum och kök om 54 m2 till 4rum och kök om
90 m2. Av de begärda hyresbeloppen utgör 3% %
varmvatten och % värme. Det har också
förelegat vissa svårigheter att få dessa dyra
lägenheter uthyrda — vid husens färdigställande var i
regel endast halva antalet uthyrda.
Planering
I Frankrike pågår en livlig återuppbyggnad av
de delvis totalt bombade städerna och tätorterna.
Särskilt i de mindre samhällena bygger man ofta
de nya byggnaderna nästan exakt lika de
förstörda, utan att rubba de bestående ägogränserna.
Stadsplanerarna klagar också ofta över
svårigheterna att få nya, radikalt ändrade stadsplaner
godtagna. I bästa fall användes modernare
material och kanske något rationellare
planlösningar, men framförallt önskar man fasaden åt
gatan ined dess tidigare ornamentering återställd
i sitt ursprungliga utseende.
I de större städerna har man däremot i
allmänhet genomfört en helt ny och genomgripande
stadsplanering. Annars utförs i regel i alla tre
länderna de stora bostadskomplexen i ganska
stora, strängt rektangulära enheter, ofta utan
de saxningar eller förskjutningar, som nu har
blivit så vanliga i Sverige.
Hushöjden är undantagsvis två våningar, ibland
tre, vanligast fyra eller fem, upp till elva
våningar. Husbredden ligger i allmänhet vid
10—-11 m, i något enstaka fall högre. Någon tvekan
att bygga höghus synes icke föreligga. Märkligt
är emellertid att icke i något av de tre länderna
anses hissar erforderliga förrän vid höjder
över fem våningar. Även de annars ganska
kräsna amerikanarna godtar femvåningshus utan
hiss.
I Genève och Paris omgivningar kan man
märka en mera utpräglad omsorg om husens
placering i terrängen, med tillvaratagande av
befintligt trädbestånd. Annars räknar man med att den
givmilda naturen snart nog skall trolla fram den
växtlighet som ger ramen till allt
bostadsbyggande. Endast i ett fall — vid bostäder för ett
stålverk vid Thionville i norra Frankrike — hade
husen placerats direkt med tanke på
produktionsmetoden. Kranarnas spår, den provisoriska
fabriken för byggnadselementens tillverkning och
husens gruppering hade synbarligen planerats
redan i samband med projekteringen (fig. 1).
Konstruktion
Att samtliga hus, även småhus, i dessa tre
länder undantagslöst är uppförda av sten behöver
knappast påpekas. Dock förekommer fortfarande
vid mindre hus att bjälklagen utförs av trä, till
synes i större utsträckning än vid våra svenska
småhus av sten.
Ytterväggarna är i allmänhet murade, varvid
murmaterialet är i hög grad platsbetonat.
I Schweiz förekommer i stor utsträckning
be-tonghålblock eller tegelhålblock, där 30 cm
tjocklek (i vissa fall 25 cm) anses tillräcklig för att ge
tillfredsställande värmeisolering och nödig
hållfasthet upp till 4—5 våningar. Vid högre
byggnader gjuts ett skelett av betong, som sedan
fackas ut med hålblock av olika slag. I samtliga
fall putsas fasaderna. Fasadtegel förekommer
endast undantagsvis, beroende på att det
schweiziska teglet icke anses ha tillräckligt hög kvalitet
för att användas utan putsbeklädnad.
I Frankrike förekommer likaledes tegel- och
betonghålblock, men dessutom i mycket stor
utsträckning (främst vid mindre byggen, vid
åter-uppförande av de bombade husen samt i
landsorten) "pierre meulière", en vulkanisk sten med
relativt låg volymvikt, som förekommer på
många håll i landet. Den levereras i oregelbundna
stycken av högst 25—30 cm storlek. Stenarna
muras med kalkbruk och väggtjockleken göres i
regel 30 cm. Även här förekommer vid högre
bebyggelse, där påkänningarna blir för stora,
stom-skelett av betong eller t.o.m. stål, vilket senare
alternativ med hänsyn till det relativt låga
stålpriset möjligen kan vara ekonomiskt.
Av särskilt intresse i Frankrike är hela
väggskivor monterade med krän, för vilka redogörs
närmare i det följande. Ytterväggar, gjutna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
