Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Byggrationalisering i Schweiz, Frankrike och Västtyskland, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■892
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Enkel krän för småbyggen (Schweiz).
vande men samtidigt tekniskt riktig
arkitektonisk utsmyckning.
På några håll har övre delen av omfattningen,
som alltid utformas som en ram, utbildats som
bärande betongbalk, varigenom överbyggandet av
fönsteröppningarna, som vid liålkroppsinurar
alltid erbjuder vissa problem, lösts på ett enkelt
sätt utan uppläggande av särskilda balkar.
Omfattningsramarna är i regel
fabrikstillverka-de och gjutna med vitcement. De väger 200—300
kg, ocli måste alltså monteras med krän.
Arbetskraft och produktivitet
Det starkaste motivet för ökat införande av
maskinella hjälpmedel vid byggandet har här i
Sverige varit knappheten på arbetskraft, såväl
yrkes-utbildad som hahtlangare. Man har därvid
undrat över den rikliga förekomsten av speciellt
byggnadskranar, framförallt i Frankrike och
Tyskland, där ingen som helst brist på
arbetskraft föreligger.
I dessa länder synes också arbetsstyrkan
överallt, enligt svensk måttstock, vara tilltagen i
överkant. I Schweiz har sedan länge varje år
importerats ca 50 000 byggnadsarbetare från Italien,
främst murare och putsarbetare. Då dessa i regel
reser hein under de tre vintermånaderna, har
man i Schweiz ett utpräglat säsongsbyggande,
förlagt till mars—november.
Jag ställde i Frankrike och Tyskland vid flera
tillfällen frågan om det ansågs motiverat och
ekonomiskt lönande att, när tillgången på
arbetskraft är så stor, ändå använda maskinella
hjälpmedel i den utsträckning som sker. Vidare
undrade jag om inte arbetarna är avogt inställda till
mekaniseringen, då maskinerna minskar antalet
anställda. Jag fick följande, ganska enstämmiga
svar: ined maskinernas hjälp kan
byggnadstakten hållas betydligt högre. (Bostadsbyggen av
den storlek vi är vana att fä offra 10—12
månader på, byggs på halva tiden!)
I regel ansåg man sig kanske icke kunna
påvisa någon direkt besparing i
byggnadskostnader genom maskinerna, men man värdesätter
tidsvinsten så högt att inget bygge, stort eller
litet, saknar krän. Vidare påpekade man att
byggnadsarbetarna, långt ifrån att vara avogt
inställda till de mekaniska hjälpmedlen, tvärt om
krävde dem bl. a. därför att man icke längre ville
finna sig i de tunga manuella transporterna, och
insåg att man i stället kunde bygga mera.
Att lönerna i samtliga tre länderna ligger
avsevärt lägre än i Sverige är allmänt bekant, liksom
att ackordsarbete endast förekommer i enstaka
fall. I Tyskland hade putsarbetarna visst ackord,
och kunde därigenom komma upp till 40—50 %
högre timförtjänst än andra arbetare. En
uppfattning av löneläget, omräknad till kr/h, ges i
följande tabell:
Schweiz Frankrike Tyskland Sverige
Murare ........ 3,65 4,50 2,50—2,80 6
Triiarbetpre ____ 3,65 4,50 2,20 6
’Hjälparbetare" 3,05 3,50 1,90 4,50
I alla länderna föreligger brist på
yrkesutbilda-de arbetare. Man får därvid minnas att i
Frankrike och Tyskland har någon nyrekrytering inom
yrket under kriget icke skett. Vidare menar man
med yrkesfolk huvudsakligen murare,
putsarbetare och installationsarbetare. Träarbetarna har
alltid spelat en relativt ringa roll; särskilt nu, då
träarbetet med hänsyn till materialbrist och
prisutveckling har reducerats till ett absolut
minimum, ligger denna kategori utanför
diskussionen. För övrigt använder man nästan uteslutande
mekaniserade betongformar.
Man söker visserligen delvis ersätta murarna
genom att använda fabrikstillverkade element
samt införa mekaniska hjälpmedel och
transportmaskiner, vilka i ganska stor utsträckning kan
betjänas av icke yrkesutbildat folk. Bristen på
utbildning förklarar också varför man ofta ser
så mycket folk på byggena: en man kan sitta på
betongbacken för att tömma den, och tre man
behövs för att sprida betongen.
Man sätter också gärna in en rätt stor
arbetsstyrka, om därigenom byggnadstiden kan
nedbringas, även.med risk av något ökade kostnader.
Särskilt gäller detta de militära bostadshusen.
Vid ett stort byggnadsföretag för
ockupationstrupperna i Mannheim-Käfertal användes för
varje bygge om 23 000 m3 (med en kostnad av
115 kr/m3) vid en byggnadstid av sex månader
minst 30 man och högst 110 man (genomsnittligt
70 man), således betydligt flera än som är vanligt
i Sverige.
Några uppgifter om produktiviteten står tyvärr
icke att få, då tillgängliga statistiska uppgifter
är så ofullständiga, att exempelvis volymtider
icke kan erhållas. Man anser emellertid, att trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
