Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Byggrationalisering i Schweiz, Frankrike och Västtyskland, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■894
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Gjuten
betongvägg
med
kvarsittande
form av
konststen
(Tyskland ).
leras från första början, men hissen sättes upp
först när stommen är uppe i högsta våningen,
så att den icke kräver självständig stagning.
Sedan inan med kranen har monterat takstolarna,
tas den ned och får åka till nästa bygge. Den lilla
hissen får klara transporterna under
färdigställningen, som vanligtvis omfattar halva
byggnadstiden, dvs. normalt tre månader. En krän
betjänar alltså två byggen.
Betongstationer
Knapphet på arbetskraft förekommer som
nämnts endast i Schweiz, och sannolikt som en
följd härav har inan också där ägnat betydligt
större intresse åt betongframställningens
rationalisering. Här förekommer på flera håll väl
planerade betongstationer, där i det närmaste allt
manuellt transportarbete har eliminerats.
Antingen kan, som sker i Schweiz, en
betongstation byggas upp av skilda enheter:
lastbryggor, cementsilor, ballastfickor, blandare och
hissanordningar, eller också kan, som i Frankrike,
allt byggas ihop till en transportabel enhet.
Genom de helt mekaniserade betongstationerna
och hissarna avser man dels att spara arbetare
genom att skona dein från det oerhört tunga
arbetet, dels att skyffla ballastmaterialet i
biandaren, dels att kärra ut betongen. Varje man i
ett betonggjutarlag, organiserat på vanligt sätt,
skyfflar eller kärrar 20—40 t material per
arbetsdag.
Av stort intresse är betongpumpningen, varvid
betongen distribueras genom stålrör. Vid ett
mycket stort post- och telegrafhus i Frankfurt, byggt
på stålskelett, skedde all betonggjutning på detta
sätt. Tvenne blandare med två pumpar
distribuerade vid full drift max. 23 m3/h, och
genomsnittligt vid arbete på två skift 300 m3/dygn.
Största lyfthöjden var 30 m och största distribu-
tionslängden 120 m. Hela stationen jämte
utläggningen av betongen betjänades vid full drift av
15 man, varav 5 man för själva blandarnas och
pumparnas handhavande. Härigenom nåddes en
produktivitet av 1,5 m3/h och man.
Anläggningar av denna storleksordning är
knappast tänkbara vid bostadshus. Dock har
mindre pumpaggregat, lämpade för normala
bostadshus, prövats, och arbete med deras
förbättring pågår.
Cementdistribution i lös vikt inblåst i plåtsilo
tycks vara mycket allmän. Härvid spelar det höga
priset på papperssäckar stor roll.
Mekaniserade betongformar, till såväl bjälklag
som väggar, förekommer i mycket stor
omfattning. Liksom i Sverige finns en stor mängd mer
eller mindre effektiva metoder. Gjutna väggar
av lättbetong är ganska vanliga, och de
mekaniserade väggformarna rätt väl utformade. Dessa
formar är ofta försedda med anordningar för
landgångars anbringande. I vissa konstruktioner
skall formen ge den blivande ytan, som då utförs
av fabrikstillverkad konststen (fig. 5).
En kranbyggnadsmetod i Frankrike
Det har tidigare nämnts att planlösningen och
konstruktionen av byggnaderna praktiskt taget aldrig är avpassad
speciellt med tanke på de maskinella hjälpmedlen;
endast i vissa detaljfrågor kan några sådana tendenser spåras.
Emellertid har för officerare och tjänstemän vid
Atlantpaktsorganisationens högkvarter i Paris uppförts ett stort
antal bostadshus av flerfamiljstyp (fig. 6), enligt en av
ingenjörsfirman Raymond Camus & Cie, Paris, utformad
metod, som just i detta avseende skiljer sig från de vanliga
byggnadsmetoderna.
Vid planeringen och byggandet av dessa bostäder fäste
man allra största avseendet vid att byggnadstiden blev den
kortast möjliga, medan man lade mindre vikt vid låga
byggnadskostnader. Man hade därför valt en sådan
byggnadsmetod att hela vägg- och bjälklagselement
tillverkades på en särskilt upprättad fabrik, varifrån de med
specialbilar fraktades till byggnadsplatsen, och där sattes ihop
med hjälp av kranar (fig. 7).
Jämförelser har gjorts mellan traditionellt utformade
samt på ovan angivna sätt fabrikstillverkade hus, varvid
planlösningen och husens storlek har varit exakt lika (sju
våningars höjd, 70 m längd, 84 lägenheter). Resultatet blev
att i kostnadsavseende ställer sig båda byggnadssätten i
stort sett lika.
Fig. 6. Bostadshus för Atlantpaktens personal (Frankrike).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
