Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Sjunde Nordiska Lantmätaremötet 1952, av Lars Åhstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
905
av det större instrumentet. Det är sålunda ett andra
ordningens instrument, vilket snabbt kan omställas för
ter-rester fotogrammetri. Man arbetar med förminskade bilder
av högst storleken 10 X 10 cm.
Stereoskop av olika typer visades av Zeiss-Aerotopograph
samt av Jungnerbolaget, som på senare år upptagit även
detta i sitt tillverkningsprogram. Både de svenska och
tyska stereoskopen har mätmikrometrar, med vars hjälp
höjdmätningar kan utföras i stereoskopiska bildpar.
Zeiss-instrumenten kan dessutom förses med en
tillsatsanordning av ny tvp, varigenom instrumentet bekvämt kan röras
över arbetsbordet.
Bland längdmätningsinstrument utställdes Agas
geodi-meter (Tekn. T. 1951 s. 88), där avståndet erhålles genom
mätning av den tid en ljusstråle behöver för att
tillryggalägga mätsträckan. Ljuset uppdelas i 10 miljoner blinkar
per sekund. Man mäter sedan den tid. i hela blinkar och
bråkdelar därav, som blinkarna behöver för att gå fram
och tillbaka från geodimetern till en planspegel, uppställd
i mätsträckans andra ändpunkt. Genom en speciell
anordning göres denna bestämning med så stor noggrannhet att
mätfelen normalt uppgår till endast 1 cm på 10 km.
Följande resultat redovisades rörande geodimetermätta tri-
angelsidor:
Sträcka Avstånd Medelfel
m m
1949 Prästgrundet—Storjungfrun ....’...........20 203,60 0,04
1949 Ounastunturi—Sautusvaara ......................30 921,52 0,07
1950 Kullen—Knösen ..............................................23 506,33 0,04
1951 (maj) Kindlahöjden—Elfhöjden ..........................28 071,76 0,03
1951 (okt.) Kindlahöjden—Elfhöjden ..........................28 071,79 0,05
Följande värden har nåtts med en geodimeter av nyare tvp:
1951 (nov.) Kindlahöjden—Elfhöjden ..........................28 071,74 0,05
1951 Lovön—Masmo ................................................11 032,01 0,03
1951 Pallakkavaara—Lappberget ......................35 078,91 0,08
1951 Pallakkavaara—Pehtakeru ........................36 358,46 0,08
1951 Bryssel ..............................................................12 046,86 0,03
KTH:s Institution för geodesi visade en annan
geodi-metertyp; en experimentmodell, som uppges väsentligt
skärpa noggrannheten i längdbestämningen. Institutionen
utställde vidare en ny takymeter med helautomatisk
kartering, som ännu ej finns i allmänna marknaden.
Bland vinkelmätningsinstrumenten märktes Hilger &
Watts engelska teodoliter, som påminner om de tyska och
schweiziska konstruktioner, som traditionellt användes här
i landet. Såväl horisontal- som vertikalcirklar är utförda
av glas, vilket medför fördelar både vid graderingen och
avläsningen. Skalorna framträder vid genomlysning med
god skärpa och avläsningsnoggrannheten ökas med en
optisk mikrometer.
Svenska Zeiss utställde det nya avvägningsinstrumentet
Zeiss Opton Ni 2 (fig. 7). Här har elevationsskruven och
rörvattenpasset ersatts av en i tuben inbyggd kompensator,
som automatiskt horisonterar siktlinjen så snart man med
fotskruvarna bragt dosvattenpassets blåsa inom ringen.
Kompensatorn är i princip av samma typ som
leksaksgubben med bly i ändan, som alltid ställer sig vertikalt.
Instrumentet är utrustat med horisontalcirkel, där man
avläser tiondels grader och skattar hundradelar. Kikaren,
som förstorar 32 gånger, ger en rättvänd bild. Enligt
uppgift har man vid praktiska prov erhållit ett medelfel av
±: 2 mm per kilometer dubbelavvägd sträcka. Instrumentet
lär vara mycket snabbt att arbeta med.
Ljunggrens polärkoordinatograf, som tillverkas av
Den-nert & Pape, bygger på det kända sambandet mellan
periferivinklar och medelpunktsvinklar, som står på samma
båge. För att medge noggrann kartering i olika skalor finns
två cirklar på samma plastunderlag. För vardera av dessa
gäller, att halva periferin är avståndsgraderad och den
andra hälften vinkelgraderad. I vardera cirkelns nollpunkt
(mellan de båda skalorna) finns ett hål, genom vilket
punkter kan stickas av med en nål, som medföljer
koor-dinatografen.
Fig. 8.
Reproduktionsapparat
(Helioprint).
På samma underlag finnes en arealräkningspollett av
amerikanskt ursprung, bestående av prickar i ett rutformat
gitter. Vid arealbestämningen räknas endast antalet
prickar, som råkar komma inom den figur, som skall
arealbestämmas. Den avlästa arealen blir, som lätt inses, något
beroende på pollettens inplacering. Efter upprepade
arealbestämningar, åtskilda av såvitt möjligt slumpmässigt
betingade inplaceringar av polletten, kan till slut en
tillfredsställande noggrannhet uppnås i medeltalet.
Dennert & Papes nya geodetiska universalräknesticka
Aristo är helt utförd i plastmaterial. Sliden är
genomgående och liksom staven försedd med skalor på båda sidor.
Löparen omsluter stickan och är försedd med index på
både fram- och baksida. Bland nva skalor på denna typ
av stickor märks ^.r-skalor på både stav och slid. Dessa
skalor motsvarar grundskalorna x med den skillnaden, att
de börjar och slutar med n, varför 1 ligger i mitten. Tack
vare dessa skalor behöver sliden ej ställas om, då
avläsningen normalt faller utanför stickan. I stället går man
över till slidens -xr-skala och avläser mot stavens
nx-skala.
Tumba pappersbruk utställde ritpapper,
aluminiumpan-nåer och våtstarkt papper. Det sistnämnda, som framställs
av melaminplast-behandlad massa (Tekn. T. 1952 s. 1042),
har visat sig mycket användbart bl.a. för mätprotokoll,
skisser och skogsavfattningsblad. Papperet har nämligen
goda egenskaper i fråga om ritbarhet, raderbarhet och
nötning och vid fältarbete under ogynnsamma
väderleksförhållanden.
Bland reproduktionsapparaterna märktes
Helioprint-appa-raterna (fig. 8), vars konstruktion medger såväl
fotokopiering (kontakt) som ljuskopiering. Inom
lantmäteriorganisa-tionen synes mycket vara att vinna genom kartkopiering
på fotografisk väg. Arbetskraften frigöres inte bara från
det direkta kopieringsarbetet utan framför allt elimineras
den tidsödande kollationeringen. Dessutom är förfarandet
relativt billigt. Metodens nackdelar ligger huvudsakligen i
att arkivvärdigheten ej är fullt klarlagd och att god
skalriktighet är svår att åstadkomma med hänsyn till den våta
framkallningsmetoden. A andra sidan föreligger ju ett
arkiv- och skalvärdigt original, och vidare är kartbilden i
regel redovisad med numeriskt angivna mått.
Lars Åhstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
