- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
923

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Erfarenheter från den svenska Antarktisflyggruppen 1951—1952, av Reinhold von Essen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

// november 1952

923

Fig. 6. Flygfoto av
Borgen-massivets norra del;
topparnas höjd ö.h. är ca 3 000 m.

Även om vädret var gynnsamt, ställde
verksamheten stora krav på gruppens markpersonal.
Förläggningsförhållandena ombord på
expeditionsfartyget, som vid hemfärden skulle medföra även
övervintringsgruppens femton man, medförde att
flyggruppens personal måste begränsas i största
utsträckning. Endast sju man ingick därför i
gruppen. Dessa fick under den hektiska
verksamhetsperioden i Antarktis arbeta mycket hårt,
och hade ej förhållandena varit så lyckliga hade
personalbristen sannolikt blivit akut. För en
liknande expedition, som skall arbeta en längre tid
och alltid kunna utnyttja goda
väderleksförhållanden, torde minimikravet vara två mekaniker
per flygplan, åtminstone för tvåmotoriga. På
grund av instrumentens stora betydelse för bl.a.
navigeringen bör även en instrumentmekaniker
ingå i expeditionen.

Slutord

Flyggruppen lyckades lösa de förelagda
uppgifterna tack vare god materiel, duktig personal och
tur med vädret — tre väsentliga faktorer
överallt, men av särskild betydelse i polartrakter.

Än en gång blev det tillfälle att konstatera
vilken utomordentlig betydelse flyget har för den
preliminära utforskningen av okända trakter. På
tio flygningar täcktes ett område med en yta
motsvarande Sveriges, ett arbete som med en mark-

bunden expedition sannolikt skulle ha krävt
flera år.

Erfarenheterna från gruppens arbete tyder på
att en expedition med lämplig utrustning, t.ex.
två tvåmotoriga flygplan med goda prestanda
och två stora helikoptrar, skulle kunna
preliminärt utforska de ännu okända delarna av den
antarktiska kontinenten på kort tid.

Flygplanburna och markbaserade
radarstationer samt helautomatiska radarsvarstationer, som
kan fällas från flygplan, erbjuder tillsammans
med ultrakortvågsradion och en välplanerad
astronomisk navigation utomordentliga
hjälpmedel for att snabbt och med precision utföra
lägesbestämningar som underlag för kartor.

Det område som flyggruppen täckte med
utnyttjande av sin ej alltför moderna utrustning utgör
omkring 3,5 % av kontinentens yta. Om en
expedition föres ned till packisen utanför
kontinenten med fartyg i oktober, och med
flygtransporter från fartyget upprättar en rörlig bas inne på
kontinenten, kan arbetet fortgå till april, dvs. i
sex månader. Beräknas 50 % av tiden ge
flyg-bart väder, erhålles 90 flygdagar. Under den tid
flygningarna pågår flyttas basen successivt allt
efter som kontinenten täckes. Varje dag bör
kunna ge 2 500 km flygsträcka med en fotograferad
yta av ca 200 000 km2. Den ännu ej utforskade
delen av kontinenten torde utgöra ca 9 milj. km2,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0939.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free