Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Andras erfarenheter - Specialslipmaskiner, av H Lindberg - Sterilisering genom joniserande strålning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■934
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2.
Kolvslip-maskin; A slid, B
lager, C kam, I)
slid, E kurva.
ningsrummet blir störst, samt ovala med den mindre
diametern i kolvbultens riktning, emedan utvidgningen i denna
riktning blir störst på grund av de större materialmängder
som finns där. I en kolvslipmaskin, fig. 2, erhålls den
erforderliga kombinerade vridnings- och rotationsrörelsen
hos kolven genom att arbetsstycksspindeln är monterad på
sliden A, som är vridbar kring lagret B. Vridningsrörelse!!
regleras av kammen C på spindeln. Kurvan E
åstadkommer automatisk inmatning av sliden ü i arbetsläge.
Produktionen kan uppgå till 60—70 kolvar per timme, men
den är mycket beroende på den noggrannhet till vilken
kolven förbearbetats.
En ändslipmaskins arbetssätt framgår av fig. 3.
Arbetsstycket W sätts upp i ett revolverhuvud av en frammatare
.4 och bearbetas av slipskivan B (som kan vara plan eller
profilerad), alltunder det att det stöds av reglerskivan C
och rullarna R^ och ft>. Som ett exempel på
produktionsresultat kan nämnas, att man av arbetsstycken med 28 mm
diameter och 63 mm längd kan slipa 100 per timme.
Bland de många anordningar för ämnes frammatning vid
dubblös slipning som förekommer (jfr Tekn. T. 1951
s. 1113), visar fig. 4 en konstruktion vid insticksslipning.
Detaljerna matas utför en ränna A via spärranordningar
B och C till en magnet D, där de hålls fast under
förflyttningen till arbetsläget mot stödskenan F. Denna
förflyttning. som sker med hjälp av den hydrauliska cylindern E.
är synkroniserad med slipskivans matningsrörelse (enligt
Arthur Scrivener Ltd. Birmingham). H Lindberg
Sterilisering genom joniserande strålning. Det har
länge varit känt att kemiskt aktiv strålning, t.ex.
ultraviolett ljus och röntgenstrålar, har bakteriedödande verkan
(Tekn. T. 1948 s. 137). På senare tid då sterilisering i stor
skala av ömtåliga produkter, t.ex. penicillin, blivit aktuell
har vid åtskilliga tillfällen föreslagits att utnyttja röntgen-,
katod- eller gammastrålar. De sista kan enklast erhållas
med klyvningsprodukter från en uranreaktor som
strålningskälla. Medan ultraviolett ljus troligen verkar
huvudsakligen genom dissociation av molekyler, har de övriga
nämnda slagen av strålning starkt joniserande effekt,
därför att deras energikvanta är betydligt större än ljusets.
Av publicerade uppgifter om strålningssterilisering (Tekn.
T. 1950 s. 773) kan man få uppfattningen att den är
överlägsen värmesterilisering, därför att den kan utföras vid
lägre temperatur. Detta är inte fullt riktigt. Visserligen är
det sant att konventionell värmesterilisering medför icke
önskade förändringar hos många varor, t.ex. försämring
av deras smak, missfärgning, koagulering och denaturering
av proteiner och sönderdelning av biologiskt aktiva ämnen,
men under vissa omständigheter medför
strålningssterilisering kemiska förändringar som är ännu mindre önskvärda.
Den energimängd som behövs vid värmesterilisering har
beräknats vara ca 50 gånger större än vid
strålningssterilisering. Den termiska energin fördelas emellertid så jämnt,
att per molekyl absorberad energimängd blir relativt liten.
Därför blir den i och för sig otillräcklig för brytning av
kemiska bindningar. Värmets verkan är troligen av
katalytisk natur. Vid strålningssterilisering påverkas däremot
de flesta molekylerna inte alls, men ett fåtal av dem, som
absorberar energi, uppnår så starkt exciterade tillstånd, att
de spjälkas. Detta gäller särskilt ett lösningsmedels
molekyler, därför att de förekommer i relativt stor mängd.
De röntgendoser som behövs för fullständig sterilisering
är mycket större än de vanligen använda. För
sterilisering av mjölk fordras t.ex. 1,5—2 Mr, medan den
terapeutiska dos som används på en liten isolerad tumör är
av storleksordningen 4 000 r tillförd i 10—20 behandlingar.
Dödlig dos för människa är troligen 400 r vid bestrålning
av hela kroppen. Den tiofaldiga ökning av stråldosen, som
behövs för att döda den sista procenten mikroorganismer
i en vara, kan åtföljas av en 5—10-faldig ökning av icke
önskvärda kemiska förändringar hos den.
Kemiska förändringar av biologiskt intressanta ämnen
sker alltså vid användning av joniserande strålning trots
att temperaturstegringen är obetydlig. Detta har länge varit
känt, och strålningens verkan är så stark, att nästan alla
ämnen som kan oxideras blir oxiderade och nästan alla
som kan reduceras blir reducerade. Först trodde man att
dessa reaktioner orsakas av vätesuperoxid bildad genom
Fig. 3. Ändslipmaskin; A frammatare, B
slipskiva, C reglerskiva, R rullar, IV
arbetsstycke.
Fig. A. Ämnes frammatning vid dubblös
slipning; A ränna, B och C
spärranordningar, D magnet, E hydraulisk
cylinder, F stödskena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
