- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
971

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Grova mörsare och långskjutande kanoner, av Yngve Rollof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 november 1952

971

Ändamålet med pjäsen skulle vara att beskjuta
fiendens hamnar, järnvägscentra och
truppkoncentrationer, så att dess säkerhetszon fick
förläggas långt bakom fronten. Fienden skulle inte
kunna känna sig säker för beskjutning under
någon av dygnets timmar. Man strävade sålunda
framför allt efter en moralisk effekt.

Pjäserna beställdes hos Krupp och tillsammans
med sin assistent Eberhardt konstruerad
Rausen-berger en 21 cm kanon, fig. 4, med en
utgångshastighet av 1 700 m/s. För att nå denna enorma
utgångshastighet var loppet icke mindre än 35,7
m långt, varav de sista 6 m var oräfflade.
Kanonens totala längd blev ca 42 in. (Ett eldrör till
en normal 21 cm marinkanon är ca 10—12 m.)

Pariskanonen hade som mantel en försliten 38
cm fartygskanon med 45 kalibers längd, vars
mekanism också utnyttjades. För att minska de
svängningar som erhölls vid skottlossning, bl.a.
beroende på eldrörets stora längd, måste detta
stagas.

Den första provskjutningen, som utfördes i
Altenwalde utanför Hamburg med reducerad
laddning, lyckades perfekt, men då man ökade
till full laddning erhölls de mest oväntade
nedslagspunkter. Först sedan man påträffat några
relativt oskadade projektiler kunde orsakerna
fastställas. Dels lossnade den långa spetsen, dels
motstod inte koppargördeln de stora
påkänningarna utan skjuvades av, delvis beroende på att
kopparn smälte på grund av den höga
eldrörs-temperaturen. Sedan spetsen anbringats på ett
bättre sätt, och efter många misslyckade försök
med olika gördelkonstruktioner, utfördes lyckade
skjutningar i Meppen år 1918. Granaten fick till
slut två räfflade stödvalkar i vilka kanonens 64
räfflor passade, och bakom varje valk anbragtes
en kopparring för tätning. Projektilens totala
längd var ca 1,2 m, dvs. omkring 5,7 kaliber.

Projektilerna vägde 120 kg, men
sprängladdningen utgjorde endast 8 kg, då projektilens
väggar måste göras mycket kraftiga på grund av de
stora accelerations- och tryckpåkänningarna i
loppet.

Fig. 3. "Tjocka Berta."

Pjäsens innerballistiska konstruktion har icke
publicerats. Det har uppgivits att kanonen varit
konstruerad enligt flerkammarprincipen, men
detta är troligen icke korrekt av fotografierna att
döm a.

Om man beräknar laddningsvikten enligt ekv.
(2) erhålles en laddningsvikt av 195 kg för
Vo = 1 700 m/s. I en normal marinpjäs med
Vo = 850 m/s är krutvikten omkring hälften av
projektilvikten. Maximala gastrycket antas ha
varit ca 4 000 kp/cm2.

Om man betraktar denna vapenkonstruktion
som en väldig förbränningsmaskin, i vilken
eldröret är cylindern och projektilen kolven,
erhålles med en eldrörstid av 0,04 s en motor med
2,4 • 106 hk vid en mynningsenergi av 17,5 • 106
kpm.

Skottvidden ändrades icke genom ändring av
elevationen (som konstant var 52°), utan i
stället varierades utgångshastigheten genom
förändring av krutvikten. Skjuttiden var över 3 min,
och bantoppen låg på ca 40 km höjd vid en
maximal skottvidd av ca 128 kin. Vid en så stor
skott-vidd spelar jordrundningen och jordrotationen
(den sistnämnda beror även på skjutriktningen)
en relativt stor roll. Man kan beräkna, att
jordrundningen gav en skottviddsökning av 730 m,
och att jordrotationen vid skjutning i sydvästlig
riktning gav en approximativ
skottviddsminsk-ning av ca 500 m.

Pjäsen var alltså från början icke speciellt
konstruerad för att beskjuta Paris, men då fronten,
när de första pjäserna levererades, gick på ca
110 km avstånd från den franska huvudstaden,
ansåg den tyska ledningen att en sådan
beskjutning kunde få stor moralisk betydelse.

Bombardemanget började på 120 km avstånd
den 21 mars 1918, två dagar efter den sista tyska
offensivens början. Beskjutningen fortsatte till
den 9 augusti 1918. Eldhastigheten var omkring
ett skott var 15 min. Parisarna trodde först att
det var frågan om flygbombardemang, men se-

Fig. A. Pariskanonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0987.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free