Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Stabilitetskontroll på skadade örlogsfartyg, av Bernt Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■976
TEKNISK TIDSKRIFT
rapporter berätta om hur fartyg förlorats genom
att dörrar eller luckor i vattentäta skott lämnats
öppna eller icke effektivt tillslutits, ja hur
ödesdiger vattenspridning skett på grund av läckning
genom öppna pejlrör, otäta packningar, elkablar
etc.
Det är på ett örlogsfartyg inte tillräckligt att
under byggnaden vattentryckprova tankar och
bespruta vattentäta skott med — som det brukar
heta i specifikationerna — "vattenstråle av 20 m
längd". En fortlöpande noggrann kontroll måste
ske. Marinförvaltningen föreskriver numera att
denna sker genom att rummen sättes under visst
lufttryck. Den trycksänkning som inträffar
under angiven tid anger skottets eller
tillslutnings-anordningens tillförlitlighet.
Ombord skall viktförändringar ständigt följas
så att med utgångspunkt från senast utförda
krängningsförsök, viktstyngdpunktens verkliga
läge alltid är känt.
Inför väntade stridsskador skall fartygets
mot-ståndsförmåga såvitt möjligt ökas. Detta
innebär exempelvis att vattentäta dörrar och luckor
stängs, rörledningssystem sektioneras, att på lätta
fartyg tömda bränsletankar skall vattenfyllas och
tomma sidoceller fyllas för att undvika slagsida
vid skada i bordläggningen.
Exempel på krigsskador
Ett par exempel från kriget får belysa hur en
fartygschef lyckats rädda sitt fartyg efter
allvarliga skador som nedsatt stabiliteten eller där
man misslyckats genom bristande insikt 0111
fartygets stabilitet.
En dag i januari 1943 angreps en amerikansk
tung kryssare av torpedplan. Två av de lossade
torpederna träffade kryssaren på styrbordssidan,
den ena vid aktra maskinrummet och den andra
något längre akterut, med följd att mycket stora
utrymmen vattenfylldes. Otillräcklig utbildning
av besättningen ledde till att flera vattentäta
dörrar lämnades öppna eller stängdes så dåligt att
de av vattentrycket bröts upp. Fartyget fick en
slagsida av 10° och panik hotade.
Sedan den första förvirringen gått över och det
stod klart att fartyget icke var i omedelbar fara
att sjunka, lugnade sig folket och motåtgärder
kunde påbörjas. Med nödkablar kunde det
elektriska systemet riggas till och ström erhållas till
de transportabla dränkbara länspumparna. De
öppna vattentäta dörrarna stängdes och i övrigt
oskadade rum kunde länspumpas och trimning
med brännolja utfördes. Fartyget kunde så
småningom bringas på rätt köl.
Ett annat fartyg tog kryssaren på släp och
under tiden fullföljdes motåtgärderna så att
påföljande dag läget helt var under kontroll och
fartygets stabilitet till synes god. Sålunda hade
gränser för vattenfyllningen upprättats, fria
vätskeytor var eliminerade genom länsning eller
minskade med skvalpskott, tryckbelastade skott
hade stöttats och fartyget var tätt i oskadade
delar. Skyddsingenjören kunde rapportera till
fartygschefen att fartyget skulle klara sig om det
ej utsattes för ett nytt anfall. Man hade alltså
lyckats hålla det svårt skadade fartyget flytande
och även höja stabiliteten så att fartyget kunde
klara en bogsering.
Dessvärre anfölls kryssaren andra dagens
eftermiddag på nytt och fick fyra torpedträffar.
Verkan var snabb och förödande. Fartyget övergavs
av besättningen och 17 min senare krängde hon
över åt styrbord och sjönk med aktern före.
En annan kryssare, som fick två torpedträffar,
tog in vatten i aktra durkar, ett eldrum och ett
maskinrum. Hon fick 20° babords slagsida,
orsakad dels av osymmetrisk fyllning, dels även av
de stora fria vätskeytorna. För att motverka
slagsidan borde några lågt belägna rum om styrbord
ha fyllts och fria vätskeytor om möjligt minskats.
I stället försökte man lämpa toppvikter överbord.
En vattentät lucka hade öppnats för att pejla
vattendjupet och stängdes sedan otillräckligt.
Vatten trängde upp, fyllde delvis ovanliggande
rum och ökade de fria vätskeytorna. Resultatet
var att fartyget kantrade och sjönk.
En senare utförd analys visade, dels att den
slarvigt stängda luckan som medförde fortsatt
vattenfyllning var tillräcklig orsak till att
fartyget förlorades, dels att, om metoden med att
lätta toppvikter skulle lyckats, hade man behövt
lämpa överbord två kanontorn och hela bryggan!
Ytterligare ett exempel på hur oförstånd och
brist på kunskaper om fartygsstabilitet resulterat
i totalförlust av ett fartyg är följande.
Ett patrullfartyg befann sig 1942 i farvattnen
vid holländska Västindien, då det träffades av en
torped ca 1,5 m under vattenlinjen akterut. Vid
detonationen revs skrovet upp i bottnen, aktra
15 cm tornet bröts loss och störtade genom hålet.
En andra explosion orsakades av antända
bensin-och brännoljetankar; 12 min senare utbröt eld i
ammunitionsförrådet. Slagsidan uppgick till 15°
åt styrbord.
Fartyget sattes på grund med lätt babords
slagsida och övergavs av besättningen. Efter två dygn
dog branden ut. Fartyget togs då flott och
bogserades till hamn, där 370 t materiel lossades
från andra däck och plattformdäck. Hon hade då
8V2° slagsida åt babord. Slagsidan minskade och
fartyget rätade upp sig men fortsatte över åt
styrbord och blev hängande i bärgningsfartyget.
Nu borde det varit uppenbart att fartyget hade
ingen eller negativ metacenterhöjd, orsakat till
största delen av stora fria vätskeytor. I stället för
att befria fartyget från dessa, började man
påföljande morgon att försöka upphäva slagsidan
genom ompumpning av vatten och olja från
styrbords till babords sida. Fartyget reste sig åter,
lade sig över åt babord och kantrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
