- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
979

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Stabilitetskontroll på skadade örlogsfartyg, av Bernt Wallin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 november 1952

979

Fig. U. Blankett för beräkning
av slutligt deplacement,
vikts-tyngdpunktsläge och
krängande hävarm för skadat
örlogs fartyg.

barhet och stabilitet, som för de motåtgärder som
i första hand påkallas.

Sammanhörande värden på fartygets
deplacement och tyngdpunktsläge förutsättes kända
(med utgångspunkt från senast utförda
krängningsförsök). En beräkning utföres av den
ändring av deplacement och tyngdpunktsläge i såväl
höjd- som tvärskeppsled, som orsakas av skador,
vattenfyllning, förbrukning av bränsle,
ammunition etc. För att göra beräkningen enkel och
överskådlig användes en standardblankett (fig.
4) där utgångsvärdena antecknas nedtill till
vänster, slutvärden nedtill till höger och varje
förändring separat i tabelluppställning.

Korrektion för fria vätskeytor betraktas som
en skenbar tyngdpunktshöjning med ett belopp
av 2 i/V (där i är tröghetsmomentet för den fria
vätskeytan och V är fartygets
volymdeplace-ment). För vattenfyllda rum i fri
kommunikation med sjön tillägges på samma sätt en
korrektion av Ay2 (där A är rummets vätskearea
och y dennas tyngdpunktsavstånd från
fartygets centerlinje). Beräkningen resulterar i
slutligt deplacement, slutligt viktstyngdpunktsläge
och krängande hävarm.

Med hjälp av kända och beräknade värden kan
den aktuella hävarmskurvan lätt konstrueras
med användande av ett kurvblad enligt fig. 5.
Överst har inlagts en skara hävarmskurvor för

fartyget, var och en svarande mot ett
deplacement. De gäller alla för ett bestämt läge av
fartygets viktstyngdpunkt (som valts lägre än som
kan tänkas uppkomma). Däri kan lätt på fri
hand inritas en hävarmskurva för det aktuella
deplacementet. Den beräknade
tyngdpunktsförflyttningen i höjdled tillsammans med
korrektionen för fria vätskeytor och för vattenfyllda rum
i fri kommunikation med sjön ger upphov till en
sinuskorrektion. Det nya tyngdpunktsläget i
höjdled markeras på skalan till höger och
sinus-kurvan inritas för hand med ledning av det förut
inlagda kurvnätet. Den korrigerade
hävarmskurvan överföres till det nedre koordinatsystemet,
där den av tyngdpunktsförflyttningen i
tvärskeppsled orsakade cosinuskorrektionen utföres
med hjälp av det där inlagda kurvnätet. Den
resulterande slutliga hävarmskurvan eventuellt
omräknad till stabilitetsmomentkurva, överföres
till rät baslinje i den övre delen av kurvbladet.
Därur kan utläsas metacenterhöjd, slagsida,
stabilitetsvidd, maximal hävarm, dynamisk
stabilitet etc.

För att underlätta beräkningarna och utgöra
ledning vid bedömningar förses varje fartyg med
en stabilitetsliggare, däri sammanförs
hydrosta-tiska kurvor, pantokarener, hävarmskurvor,
utdrag ur krängningsrapport, uppgifter om de olika
vattentäta rummens fyllningsdata, såsom rymd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0995.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free