Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Nya material - Magnesiumlegering för hög temperatur, av SHl - Lättbearbetat verktygsstål, av SHl - Tätning av porösa metaller genom impregnering, av SHl - Hårdmetalltillverkning i kanon, av SHl - Germanium, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
985
sionsmotstånd som hittills använda magnesiumlegeringar
för hög temperatur. Den uppges vara fri från
mikroporo-sitet. En enkel upphettning till högsta arbetstemperatur är
den enda värmebehandling som behövs för att ge
legeringen högsta krypmotstånd (Metal Industry 29 aug. 1952).
SHl
Lättbearbetat verktygsstål. Det är välkänt att ökning av
karbidbildande ämnen i ett stål ökar dettas slitstyrka och
livslängd vid många användningar. Samtidigt försämras
emellertid i allmänhet stålets bearbetbarhet och andra
önskvärda egenskaper, t.ex. dess slipbarhet.
Ett sätt att öka verktygsståls bearbetbarhet tycks vara
att ge dem så hög kolhalt, att grafit utskiljs vid deras
stelnande. Sådana grafitiska stål har nämligen både vid
prov i laboratorieskala och i praktiskt bruk visat sig ha
god bearbetbarhet, hög slitstyrka och god kvalitet i övrigt.
Varpå detta beror är inte fullt utrett, men det
sammanhänger troligen med den minskning av ståls tendens att
skära som uppnås genom införande av grafit i materialet.
I alla händelser utnyttjas stål av denna typ i stor skala
bl.a. av en amerikansk firma i delar för valsverk och
andra maskiner för plastisk bearbetning. Härtill används
stål med följande ungefärliga sammansättningar i °/o:
C Mn Si Mo Cr Ni \V Al
Graph-Mo ....... 1,4 0,5 0,95 0,1
Graph-Mo ....... 1,45 0,9 1,0 0,1
Graph-Tung ..... 1,5 0,4 0,7 0,5 2,9
Graph-Al ........ 1,5 0,3 0,2 0,15
Graph-MNS ..... 1,5 1,2 1,1 0,5 0,5 1,8
För att god bearbetbarhet och gott resultat vid
värmebehandling skall uppnås måste stålets grafithalt regleras
noga vid tillverkningen. Noggrann kontroll vid val av
råmaterial, vid smältning och efterbehandling samt
metallo-grafisk undersökning av slutprodukten är därför
nödvändiga. Grafitkornen plattas ut vid valsning eller smidning,
så att de i snitt parallella med bearbetningsriktningen ger
stålet ett strimmigt utseende. Före bearbetning med
skärande verktyg överförs stålets lamellära struktur till
no-dulär genom glödgning. En svarvad yta av grafitiskt stål
har en karakteristisk gråaktig färg och ser ut att vara
ojämn. Det senare är dock inte fallet (A F Spirainkue i
I ron Age 28 febr., 13 mars 1952). SHl
Tätning av porösa metaller genom impregnering.
Gjutna metalldelar blir ofta så porösa att de inte motstår
ens måttliga vätsketryck utan läckning. Man har länge
försökt att rädda sådana gjuten genom att täta dem med ett
impregneringsmedel. Efter kriget har användningen av
metaller med låg täthet vuxit, och man liar använt
plaster, mest fenoplast och polystyren blandade med
linolja och ricinolja, för att täta dem. Härvid har
im-pregneringsmedlet vanligen påförts individuellt medan de
gjutna kärlen stått under yttre eller inre tryck.
Då fordringarna på impregneringsmedlets beständighet
mot värme, lösningsmedel och andra kemikalier vuxit, har
inan sökt ett impregneringsmedel som uppfyller kraven
bättre än de hittills använda och som dessutom kan
anbringas snabbt och lätt i industriell skala. En amerikansk
firma anser sig ha funnit ett sådant i ett preparat betecknat
P.E. No. 1.
Detta impregneringsmedel innehåller inget lösningsmedel
som måste avdunstas. Det är en sampolymer med icke
angiven sammansättning, som efter härdning uppges
motstå höga tryck och temperaturer och icke reagera med
inom industrin använda vätskor och gaser.
Impregnering-en kan utföras snabbt och ekonomiskt och blir varaktig.
Den rekommenderas för magnesium, aluminium, brons,
gjutjärn och stål. Metoden kan också användas för
hoplimning av material av olika slag.
De delar som skall impregneras sätts först under vakuum
i en autoklav för att avlägsna luften i materialets porer.
Därefter släpps flytande impregneringsmedel på och
autoklaven sätts under tryck. De behandlade delarna sköljs
med ett lösningsmedel varvid det i porerna uppsugna
im-pregneringsmedlet kvarhålls av kapillärkrafterna. Slutligen
ugnshärdas plasten vid 150°C (M J Nathason i Iron Age
6 sept. 1951). SHl
Hårdmetalltillverkning i kanon. En amerikansk firma
tillverkar gasturbinskovlar av titankarbid, blandad med
litet tantal- och niobkarbid och bunden med nickel (jfr
Tekn. T. 1952 s. 858). Några uppger att materialet tillåter
byggande av gasturbiner för 980°C mot för närvarande
använda ca 800°C, medan andra anser att det inte kan
användas förrän det gjorts mindre sprött.
Vid tillverkningen finmals karbiderna, försätts med ca
30 o/o nickelpulver och fylls i gummisäckar som därefter
pressas så mycket att de får parallellepipedisk form. Vid
pressningen av dessa ämnen använder man slutstycket till
en gammal järnvägskanon, med vilken man bombarderade
Metz under första världskriget. Dess pipa har tagits bort,
och slutstycket har placerats i betong med främre delen
nedåt.
Ämnena läggs tillsammans med en sprängladdning i
slutstycket som sedan fylls med vatten. När laddningen
avfyras utsätts ämnena för ett tryck på 14—35 kp/mm2. De
har därefter ungefär samma konsistens som krita och
formas med diamantskivor. Slutligen sintras arbetsstyckena i
vakuumugn (Business Week 20 sept. 1952). SHl
Germanium. Halvledare har på senare tid fått stor
användning inom elektroniken. Kisel, selen och kopparoxid
utnyttjas som likriktare, och man studerar
användningsmöjligheterna för t.ex. blysulfid, blyselenid och blytellurid.
Titanat av järn, koppar, vanadin och krom är också
halvledare. Germanium har emellertid ägnats särskilt stort
intresse, därför att det är lämpligt för transistorer (Tekn. T.
1948 s. 640; 1950 s. 661, 1013). Metall för detta ändamål
måste vara mycket ren; mindre än en del på 100 miljarder
av några ämnen uppges ha märkbar verkan. Det är svårt
att framställa tillräckligt rent germanium. Särskilt
besvärlig är arsenik som måste avlägsnas fullständigt före
reduktion till metall.
Man känner åtminstone för närvarande ingen förekomst
av germaniummalm, men elementet finns i mycket liten
mängd (0,001 lo/o eller mindre) i många malmer och
mineral, särskilt sulfider av silver, bly, tenn, antimon och zink.
Stenkol från vissa gruvor innehåller germanium som kan
utvinnas ur flygaska från gasverk (Tekn. T. 1950 s. 1029).
Denna råvarukälla utnyttjas i Storbritannien, medan man
i USA tar vara på germanium i zinksulfidmalm från
Missouri, Kansas och Oklahoma. Denna malm innehåller
0,01—0,10 »/o germanium och flygaskan 0,5—1,0 «/o.
Under senare delen av 1940-talet har 450—900 kg/år
germanium framställts; 1951 beräknas tillverkningen i USA
till 2,3—2,7 t, och man tror att den 1955 skall vara uppe i
7—9 t. Trots att tillgången på germanium inte är stor
föreligger ingen brist för närvarande. Metalliskt germanium
uppges kosta 180—200 $/lb, men en amerikansk firma
tar 340 $/lb. Bara små mängder säljs emellertid som
metall. De flesta förbrukarna föredrar att köpa
germanium-dioxid som de själva reducerar. Priset på oxiden uppges
vara ca 142 $/lb.
Flygaskan innehåller järn, kisel och aluminium
tillsammans med de flyktiga elementen bly, zink och arsenik. Man
smälter askan med soda och kalk som flussmedel för
kisel-dioxid och aluminiumoxid och sätter till kopparoxid och
kol, varvid germanium tas upp av järnet och gallium av
kopparn. Man får en järn-kopparblandning, innehållande
av tillgängligt germanium 90 ’% och av gallium 80 ’"/o.
Vanligen har den en halt av 3—4 ’"/o germanium och 1,5—2 ’%
gallium.
Man överför sedan metallerna till klorider genom att
behandla dem med klor i en utspädd lösning av ferriklorid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
