Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1952 - Andras erfarenheter - Våta varor i plasthöljen, av SHl - Borstål i valsat och normaliserat tillstånd, av SHl - Behållare av glasfiberarmerad plast för tankvagnar, av SHl - Syre som skärmedel vid metallskärning, av SHl - Berylliumkoppar för större maskindelar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1010
TEKNISK TIDSKRIFT
Plastpåsarna är bekväma för detaljisten, därför att han
inte behöver fiska upp varan ur ett stort kärl och väga den.
Han kan utan risk placera förpackningarna tillsammans
med andra varor i en snabbköpsbutik. För tillverkaren har
påsarna fördelarna att packningen förenklas, då
etikette-ring inte behövs och påsarna kan tillslutas med en enkel
apparat. Tillverkningen kan anpassas till efterfrågan, då
den inte behöver vara särskilt stor för uppnående av
lönsamhet. Påsarna kostar litet och är billiga att hantera och
packa för leverans (Modern Packaging mars 1952). SHI
Borstål i valsat och normaliserat tillstånd. I allmänhet
har man försatt stål med bor för att få oförändrad
härd-barhet vid lägre halt av legeringsämnen (Tekn. T. 1952
s. 457). I Storbritannien har man nu undersökt bors
inverkan på hållfasthetsegenskaperna hos stål i valsat och
normaliserat tillstånd vid en borhalt på ca 0,003 ®/o.
Molybdenstål med 0,05 °/o kol har ungefär samma
mekaniska egenskaper utan och med bortillsats vid
molybden-halter på upp till 0,35 ®/o. Vid högre halt stiger brottgräns
och 0,2-gräns snabbt till ett maximum vid 0,44 Vo molybden.
Den förra är då 45—50 °/o högre än hos stål utan
bortillsats, medan den senare är mer än två gånger större.
Liknande resultat fås vid en kolhalt på 0,14 %, men
hållfasthetsvärdena ligger då genomgående högre, ökning av
molybdenhalten över ca 0,45 ’"/o medför ingen ökning av
stålets hållfasthet.
För mangan-molybdenstål med 1 % mangan erhålles en
påtaglig förbättring av stålets hållfasthet genom bortillsats
när molybdenhalten höjs från 0,11 till 0,21 °/o. Vid
ytterligare ökning till 0,51 ’/o växer borstålets hållfasthet
obetydligt. Stålets slaghållfasthet sjunker med stigande
manganhalt.
Nickel-molybdenstål med 2 % nickel visar utan
bortillsats jämnt växande hållfasthet vid ökning av
molybdenhalten. Motsvarande borståls hållfasthet stiger däremot
hastigt vid överskridandet av en viss kritisk molybdenhalt.
Vid en kolhalt på 0,14 •% är ett borstål med 0,45 ’%
mangan och 0,31 ®/o molybden likvärdigt med ett nickelstål
utan bor med 2 fl/o nickel, 0,55 ’"/o mangan och 0,30 "Vo
molybden. En bortillsats på 0,003 ’"/o ersätter alltså 2 ’/o
nickel, men för att så skall bli fallet måste stålet ha
tillräcklig molybdenhalt.
Krom-molybdenstål med bor förhåller sig ungefär som
nickel-molybdenstål. Den kritiska molybdenhalten är ca
0,2 °/o. Vid högre halt stiger stålets brottgräns snabbt, men
dess slaghållfasthet faller samtidigt påtagligt.
Tillsats av bor till stål ökar dettas brottgräns och
0,2-gräns i valsat och normaliserat tillstånd vid närvaro av
molybden men inte vid närvaro av nickel, krom eller
vanadin. Vidare uppnås högsta effekt av bortillsatsen först
när molybdenhalten överstiger ett visst kritiskt värde. Det
förefaller därför sannolikt att förbättringen av stålets
hållfasthetsegenskaper beror på någon samverkan mellan
bor och molybden (W E Badgett i Iron Age 10 jan.
1952). SHI
Behållare av glasfiberarmerad plast för tankvagnar.
Underhållet av stålbehållarna på tankvagnar som används
för transport av bensin och dieselolja i Saudi-Arabien har
visat sig dyrbart och besvärligt. Bl.a. nöter sandstormar av
den utvändiga målningen, varefter stålet rostar i den
fuktiga nattluften. Man har därför i USA konstruerat behållare
av polyesterplasten Laminac, armerad med glasfiberväv.
Behållarna, som nästan helt och hållet formas för hand
över en träform överdragen med vax och polerad för att
plasten inte skall fastna, väger monterade 450 kg och
rymmer 33 «/o mer olja än stålbehållare med samma vikt. Två
plastbehållare, tillsammans rymmande 7 600 1, monteras på
samma vagn. De kan snabbt och lätt repareras med
plast-impregnerad glasfiberväv, som ingår i vagnsutrustningen,
medan trasiga stålbehållare måste svetsas (Chemical
Engineering juni 1952; British Plastics aug. 1952). SHI
Syre som skärmedel vid metallskärning.
Undersökning av titankarbidhaltiga hårdmetallers beteende vid
bearbetning av nodulärt järn har visat att material häftar vid
verktygets släppningsytor så länge temperaturen vid eggen
understiger den vid vilken titanoxid bildas. När den genom
friktionen stigit nog, släpper det vidhäftande materialet.
Denna iakttagelse bekräftar den tidigare uppställda teorin
att titankarbidhaltiga hårdmetallers goda skärförmåga
sammanhänger med bildning av en titanoxidhinna mellan
verktyget och spånet. Fenomenet är tydligen ett nytt exempel
på ett skärmedels kemiska inverkan på friktion och
adhesion mellan verktyg och arbetsstycke.
I detta fall fungerar luftens syre som skärmedel genom
att ge en titanoxidhinna med relativt liten skjuvhållfasthet.
I vanliga fall används flytande skärmedel innehållande
ämnen som reagerar med arbetsstycket vid beröringsytan
mellan detta och verktyget under bildning av ett skikt med
låg inre friktion (Engineers’ Digest okt. 1952). SHI
Berylliumkoppar för större maskindelar. Det är väl
känt att berylliumkoppar (Tekn. T. 1946 s. 761; 1947
s. 237, 238) är mycket användbar till små maskindelar,
såsom fjädrar, bälgar, membran och kontakter, av vilka
man fordrar stor utmattningshållfasthet. Legeringen kan
emellertid också med fördel utnyttjas för större
maskindelar (Tekn. T. 1951 s. 810) som skall ha bra slitstyrka,
slaghållfasthet, korrosionsmotstånd eller elektrisk
ledningsförmåga.
Matriser för dragpressning av rostfritt stål för högre
temperaturer har en amerikansk firma sålunda gjort av
berylliumkoppar i stället för av verktygsstål härdat till 60—
62 Rockwell C. Även efter noggrann polering av
stålmatriserna och vid användning av speciella smörjmedel
tenderade arbetsstycket att ta med sig material från matrisen,
varför det måste poleras efter dragningen. Vid
användning av matriser av berylliumkoppar behövs ingen
efter-polering av arbetsstyckena. Dessutom kan tidigare
nödvändig mellanglödgning uteslutas, och risken att förstöra
matrisen genom för stark uppvärmning vid dragningen
minskas.
Elektroder för smältsvetsning skall både hålla fast
arbetsstyckena och tjäna som ledare för elström. Vid denna
metod, som används vid stumsvetsning av två metallbitar,
lägger man samman dessas ändar med lätt tryck och skickar
elström genom dem. Mellan ändytorna uppstår då
ljusbågar som smälter ned metallen, varefter arbetsstyckena
pressas samman och ljusbågarna slocknar. Av de vid
processen använda elektroderna fordrar man god slitstyrka
och hög konduktivitet. Tidigare har elektroderna gjorts av
aluminiumbrons, men berylliumkoppar anses ha betydande
fördelar.
I en automat för skruvtillverkning görs flera delar i
matningsmekanismen av gjuten berylliumkoppar. Då dessa
delar kommer i kontakt med roterande stålspindlar, måste de
ha god slitstyrka. Försök att utföra dem av brons eller
stål misslyckades, därför att dessa material har antingen
för liten slaghållfasthet eller för liten slitstyrka. Även
tjockt förkromat stål visade sig ha för liten livslängd,
medan berylliumkoppar givit goda resultat. Man har t.o.m.
kunnat minska godstjockleken hos några av delarna.
Bussningar för sömsvetsningstrissor är av
berylliumkoppar i en amerikansk maskin, därför att materialet ger den
rätta kombinationen av slitstyrka och elektrisk
ledningsförmåga. Bussningarna skall nämligen inte bara utgöra
lager för frissornas axlar utan också leda
svetsström-men. Då axlarna lättare kan bytas ut än bussningarna,
görs dessa av hårdare material än de förra. Utom den
vanliga mekaniska slitningen mellan kromkopparaxeln och
be-rylliumkopparbussningen uppstår punktfrätningar genom
ljusbågar när strömmen passerar från bussning till axel.
Man måste nämligen ha relativt stort spelrum i lagren för
att den frigående trissan inte skall fastna och slitas flat
(J T Richards i Materials & Methods juni 1952). SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
