Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1952 - Från de tekniska högskolorna - Böcker - Svensk statsförvaltning i arbete, av sah - De stora utställningarna, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1013
Från de tekniska högskolorna
CTH
Överstyrelsen har hos K.M:t tillstyrkt bifall till professor
R Lundholms ansökan om avsked från professuren i
elektrisk anläggningsteknik från juli 1954. Dr-ingenjör E Adler
har utnämnts till professor i organisk kemi och
civilingenjör L Rönnmark till professor i byggnadsekonomi och
byggnadsorganisation från 1 oktober 1952. Tjänstledighet
har beviljats professor H Zimdahl 1 oktober 1952—31
januari 1953 med arkitekt E Ahlsén som vikarie.
Till speciallärare i elektrokemi har överstyrelsen från
22 september 1952 förordnat civilingenjör K G Söderberg.
Telefondirektör E Stålhagen har förordnats att även
under läroåret 1952/53 uppehålla speciallärartjänsten i
teleteknik II. Arkitekt Karl Olov Jonsson har beviljats partiell
tjänstledighet för höstterminen från speciallärartjänsten i
stadsbyggnad, med civilingenjör F Skugghall som vikarie.
Befattningen som biträdande lärare i ultrakortvågsteknik
uppehälles 22 september—31 december 1952 av
civilingenjör G Hellgren.
Till innehavare av docentbefattningar har från 1 juli 1952
förordnats docenterna C B Troedsson (till 30 september
1955), F Sandford (till 30 september 1953) och B Smith
(till 30 april 1954).
KTH
överstyrelsen har fastställt läro- och timplaner för
läroåret 1952/53.
Efter mariningenjör S Björkenstam, som entledigats,
uppehälles speciallärarbefattningen i installationsteknik för
fartyg av mariningenjör H G:son Hafström, och efter
professor Å Holmbäck i jorddelningsrätt av byrådirektörerna
G Prawitz och L öjborn. Docent G Vahlne har entledigats
som speciallärare i allmän hygien från 9 februari 1953 och
jur. lic. P Fagerholm i rättslära från 1 januari 1953.
Tjänstledighet för budgetåret 1952/53 har beviljats
bvrå-arkitekt E Glemme som speciallärare i materialbehandling
med formlära, med arkitekterna Torbjörn Olsson och S
Silow som vikarier, samt civilingenjör T Palander i
nationalekonomi med docent H Dickson som vikarie. Efter
jägmästare J Enander, som entledigats, uppehåller jägmästare
Bertil Nilsson en tredjedel av speciallärarbefattningen i
skogsekonomi med skogslära. Specialläraren i elektrisk
mätteknik, docent S Kruse, har beviljats tjänstledighet från
fortsättningskursen i ämnet, med civilingenjör A
Carlander som vikarie.
Professor E Adler vid CTH har entledigats från docentur
vid KTH.
Tekn. dr A Bjerhammar har förordnats att inneha
docentbefattning 1 juli—30 november 1952; under den tid han
uppehåller professuren i geodesi innehas
docentbefattning-gen av tekn. dr Ove Pettersson. Under docent J Nyströms
tjänstledighet uppehälles docentbefattningen 1 oktober
1952—30 juni 1953 av tekn. dr S Lundquist.
Böcker
Svensk statsförvaltning i arbete, av Gunnar
Heck-scher. Norstedts, Stockholm 1952. 435 s., 5 fig., 21 tab,
17,50 kr.
Denna bok är skriven på uppdrag av Studieförbundet
Näringsliv och Samhälle, som därmed har velat klarlägga
statsförvaltningens utveckling och arbetsformer för att ge
en saklig grundval till ställningstaganden i företags- och
näringspolitiska frågor.
Som förf. framhåller i sitt förord, är uppgiften i princip
nästan olöslig. Utredningen har också fått begränsas till de
viktigaste punkterna, men utgör ändå ett synnerligen
värdefullt bidrag till diskussionen om den svenska
förvaltningens arbetsformer och problem; särskilt intressant är förf:s
parallellbehandling av statsförvaltningens och de enskilda
företagens arbetsmetoder. Till grund för sin redovisning
har han i stor utsträckning använt djupintervjuer med
befattningshavare av lägre och högre grad inom ett antal
utvalda verk, och därmed inom statskunskapen med gott
resultat introducerat denna metodik.
Boken är uppdelad i fem huvudkapitel, av vilka det första
klargör statsförvaltningens ställning och uppgifter genom
att ge den historiska och rättsliga bakgrunden, med en
redogörelse i deras huvuddrag för de många olika
organisationsformerna och arbetsuppgifterna. I detta kapitel
klarläggs även de två huvudsynpunkter ur vilka förf. har
önskat studera statsförvaltningen, nämligen rättssäkerheten
och effektiviteten.
Det andra kapitlet, som upptar närmare hälften av boken,
ger en — tack vare intervjumetoden — livfull bild av
förvaltningens organisation och arbetssätt, varvid som röd
tråd har använts ärendenas handläggning i de olika
verken. I flera fall dras paralleller med motsvarande
handläggning i de enskilda företagen, och det kan knappast vara
enbart det faktum att bokens huvuduppgift har varit att
skildra statsförvaltningen, som gör att proceduren i det
enskilda företaget kan skildras på tiondelen av det
utrymme som krävs för motsvarande arbetsgång i de statliga
verken.
I tredje och fjärde kapitlen behandlas statsförvaltningens
ekonomi: anslagsväsende, medelstilldelning och
kostnadsrevision, statstjänstemannakårens storlek och
sammansättning, samt löner och tjänstgöringsförhållanden.
I det femte kapitlet slutligen försöker förf. besvara de två
frågorna, om statsförvaltningens rättssäkerhet och
effektivitet, som han har ställt som sin uppgift att klarlägga.
Det resultat som man kommer till vore det synd att
avslöja — boken är nämligen så utomordentligt livfullt
skriven och rolig att läsa, och den ger så många nyttiga
aspekter på problemet, att ingen som över huvud taget är
intresserad av detta bör avstå från att läsa boken i dess helhet,
och kanske själv bilda sig sin egen uppfattning vid sidan
av förf:s. sah
De stora utställningarna. Arkitekturexperiment och
kulturhistoria, av Elias GorinEUL. Natur och Kultur,
Stockholm 1952. 259 s., 220 fig. 24 kr.
Utställningsväsendet är inte mer än hundrafemtio år
gammalt — det började med en utställning i Paris 1798, som
fick några efterföljare i samma stad under 1800-talets
första hälft. Helt sakta trängde utställningstanken utanför
Frankrikes gränser, och de stora internationella
utställningarnas historia kan strängt taget räkna sin början från
London-utställningen 1851.
Det är också den utställningsepok som ligger mellan
Crystal Palace 1851 och South Bank Exhibition jämnt
hundra år senare som förf. analyserar i detta verk —
bokhandelsupplagan av hans gradualavhandling vid CTH. Som
varje annan doktorsavhandling är .den bräddfull av
detaljer och dokumenterande belägg, och den historiska
skildringen är obönhörligt fullständig — till stor glädje
för den framtida forskaren, men till påtagligt förfång för
bokens njutbarhet ur en vanlig läsares synpunkt.
När förf. emellertid struntar i specimen och låter den
spontana skrivglädjen råda, som han gör t.ex. i skildringen
av Londonutställningen 1851, blir hans framställning
glänsande. Lika högt, nästan, står andra längre
sammanhängande avsnitt, såsom de om Paris-utställningarna 1867 och
1889, eller Chicagos "Vita stad" 1893. Mycket av det
mellanliggande småkrafset — kilometerstenarna mellan
milstolparna — är däremot rätt umbärligt.
Om man sedan vill nämna förf:s förkärlek till
ideologiska återföringar till urfäderna Couder och Sullivan samt
uttryckssätt av typen: "Det logiska tänkandets symboler
[har] blivit satta direkt i verkligheten som ersättning för
en rationellt behandlad arkitektonisk verklighet", är
därmed verkets debetsida uttömd. Framställningen är näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
