- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
1017

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1952 - Typbegränsningens betydelse för samhället, av John Færden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 november 1952

1017

Typbegränsningens betydelse för samhället

Direktör John Færden, Stockholm

Var och en som någon gång har varit med om
att sätta upp gardiner i en ny våning eller villa
har kunnat konstatera hur besvärligt det kan
vara att komma åt med skruvmejseln när man
skall sätta fast fästena för gardinstången. Har
den gamla hyresgästen till äventyrs glömt bort
— eller varit för lat -— att plocka ned sina
gardinfästen, så finner man praktiskt taget
undantagslöst att de gamla fästena icke passar till ens
egna gardinstänger. Detta har vi alla blivit så
vana vid, att vi nog i flertalet fall tar den extra
gymnastiken som ett nödvändigt ont i samband
med flyttningen.

Är det nu verkligen ödesbestämt, att det skall
vara på detta sätt? Kan man inte få
standardiserade fästen, som passar till olika typer av
gardinstänger? I så fall kanske husvärdarna alltid
skulle finna med sin fördel förenligt att utrusta
lägenheterna med fästen. Och även om man icke
kan nöja sig med en enda typ av gardinstänger,
förefaller det dock troligt att det nuvarande
antalet typer även av dessa utan estetiska
olägenheter skulle kunna reduceras.

Jag har berört en sida av bostadsflyttningen,
som icke är uteslutande angenäm, men vill nu
nämna en annan, som endast bör fylla oss med
tacksamhet. Stickpropparna till våra golvlampor,
radioapparater, dammsugare etc. passar till
vägguttagen i den nya våningen. Varför? Tack vare
fabrikanternas initiativ är stickpropparna sedan
många år utbytbara.

Jag har här antytt en av de fördelar, som
standardiseringen medför för konsumenterna. Det
finns emellertid flera, såsom lägre pris, bättre
tillgång på varan och större möjlighet till
ersättningsleveranser. När man förgäves i flera affärer
har sökt skaffa ersättning för en sönderslagen
tallrik förstår man nog till en del nackdelen med
porslinsfabrikernas många porslinsvarianter.

Hur ser det då ut hos distributören? För några
år sedan frågade en järnhandlare, huruvida en
järnaffär verkligen behövde 45 000 sorters skruv
i lager. Med skruv menade han härvid alla
föremål med gängor avsedda för skruvförbindning
och saluförda som enheter. Man studsar när man
får veta, att en välsorterad järnhandel har
mellan 30 000 och 60 000 olika artiklar i lager. Här-

389.6

vid har icke varje särskild skruvsort eller
spikstorlek räknats som en artikel.

Jag tror personligen, att det vore möjligt att
reducera antalet med 50 %, om en typbegränsning
genomfördes för alla de varor, där den är
motiverad. Vad skulle icke detta betyda för
järnhandlaren? Det erforderliga lagerutrymmet kunde
minskas i det närmaste lika mycket,
ränteutgifterna likaledes, och personalens arbetsprestation
skulle ökas genom att det blev lättare att hitta
den av kunden begärda varan liksom den
aktuella prislistan. Självklart är att de besparingar
som järnhandlarna på detta sätt skulle göra i
sista hand skulle komma kunderna till godo.

Producentens syn på typbegränsning

Detta var endast några exempel för att belysa
de problem, som konsumenten och distributören
ställs inför på grund av det stora antalet
varianter av olika varor, som producenten erbjuder
dem. Hur ser nu producenten på frågan om
typbegränsning eller — rättare sagt — hur bör han
göra det?

Jag skulle vilja frammana bilden av en
verkställande direktör, eller kanske en teknisk
direktör, som är ute på vandring i företagets
verkstäder. Det händer tyvärr så alltför sällan, men låt
oss i alla fall tänka oss det. Han går just omkring
i materialförrådet och får syn på några hyllfack,
där det ligger rundjärn i ett mycket stort antal

Föredrag i Sveriges Standardiseringskornmission den 23 oktober 1952,

Fig. 1. Sortiment av gardinfästen i en enda gardinaffär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/1033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free