Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1952 - Andras erfarenheter - Utnyttjande av låga temperaturer, av SHl - Nya metoder - Radarbild på sjökortet, av sah - Snabbtorkning av färg och fernissa, av SHl - Reaktorkemi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1035
peraturen. Flytande kolsyra används t.ex. för kylning av
skärverktyg (Tekn. T. 1952 s. 706), djupkylning till — 80°C
eller lägre utförs vid härdning av stål (Tekn. T. 1950 s. 933,
1951 s. 177) och kylning i flytande kväve används för att
göra sega material spröda så att de lättare kan slipas,
poleras eller pulvriseras (Tekn. T. 1950 s. 1064). Flytande
kväve används också vid påkrympning av metalldelar.
Det är känt att aluminium blir hårt och sprött efter
värmebehandling. Håller man dess temperatur låg, går
emellertid denna process långsammare. Det kan därför
vara fördelaktigt att lagra metallen i kylskåp mellan
värmebehandling och bearbetning.
Man lär vidare ha funnit att om stål kyls i flytande kväve
och därefter kallbearbetas genom valsning eller smidning
vid en temperatur under 0°C, blir materialet betydligt
hårdare och får större hållfasthet (Business Week 27 sept.
1952). SHl
Nya metoder
Radarbild på sjökortet. I samarbete med Amiralitetet
har en brittisk firma utvecklat ett optiskt instrument, som
ger en kombinerad bild av radarskärmen och
motsvarande avsnitt av sjökortet, och därmed underlättar tolkningen
av radarbilden samt ökar navigatörens förtroende till
denna.
Instrumentet uppställes framför radarskärmen och över
kortbordet. Radar- och kortbilderna upptas av två optiska
system och sammanlagras i ett prisma. Detta har en
halv-reflekterande yta, som tillåter det horisontella ljusknippet
från radarskärmen att gå rätt igenom, men reflekterar det
vertikala ljusknippet från sjökortet, så att de båda
bilderna samtidigt kan iakttas i instrumentets dubbelokular.
För sådana halvreflekterande ytor används i vanliga fall
ett silverskikt. I detta fall är prismats yta belagd med
tunna hinnor av omväxlande högbrytande och
lågbrytande dielektriska material, som hindrar ljusets färgdelning.
En annan fördel med metoden är att ljusförlusten genom
absorption uppgår till endast 2 ’%, jämfört med 35 °/o vid
försilvrade ytor.
Instrumentet är lätt att sköta. Med en ratt regleras ett
filter med variabel täthet, med vilken belysningen på
sjökortet kan inställas till att ge samma ljusstyrka som
radarbilden. Med en annan ratt förstoras eller förminskas
sjökortsbilden till samma skala som radarbilden.
Kalibreringen sker på enkelt sätt med hjälp av radarbildens
avståndscirklar.
Med en hjälpprojektor projiceras på sjökortet en liten
cirkel och en pil, som anger fartygets läge och
fartriktning i varje ögonblick, så länge som radarbilden hålles
sammanfallande med sjökortet. Detta kan navigatören sköta,
så att fartygschefen endast då och då behöver avläsa
positionen.
Instrumentet, som finns i två storlekar för 5" resp.
9—12" radarskärm, är mycket kompakt; det större
instrumentet har måtten 40 X 18 X 20 cm. Instrument finns
även med inbyggd radarskärm, och har då måtten 45 X 45
X 28 cm (British Engineering okt. 1952). sah
Snabbtorkning av färg och fernissa. I USA har man
utarbetat en metod vid vilken tryckfärg, oljefärg och
fernissa torkas i en maskin på några sekunder, vare sig
underlaget är papper, tyg, metall, trä, glas eller plast. Tjocka
överdrag kan läggas på, och materialet kan dock travas
genast när det kommer ut ur maskinen.
Metoden består i behandling med torra ångor av
svavel-diklorid i en sluten kammare genom vilken tryckta eller
målade produkter passerar kontinuerligt.
Svaveldiklorid-ångan fås genom att torr luft blåses genom flytande
sva-veldiklorid. Torkningen sker genom en kemisk reaktion
med denna i stället för genom polymerisation och
avdunstning av lösningsmedel. Överskott på svaveldiklorid avlägs-
nas från produkten med en torr luftström innan den
lämnar maskinen.
Metoden synes ha en viss likhet med kallvulkanisering av
gummi med svavelklorur. Att den kan användas för
torkning av oljefärg är överraskande.
Omättade oljor, såsom linolja och kinesisk träolja,
polymeriseras troligen genom att svaveldikloriden reagerar
med dubbelbindningarna. Man har vidare bl.a. funnit att
tryckfärg innehållande alkydharts reagerar med
svaveldiklorid under bildning av en hård, klibbfri film på mindre
än 10 s. Detta gäller också för alkyder modifierade med
karbamid- eller melaminhartser. T.o.m. halvtorkande och
icke torkande oljor ger filmer med bara liten klibbighet på
mindre än 20 s.
Den nya torkmetoden är enkel i princip och utrustningen
tar liten plats. Kostnaderna uppges också bli lägre än vid
hittills använda torkmetoder. Den är vidare kontinuerlig,
snabb och anpassningsbar, men den kan inte användas vid
processer som fordrar reglering av atmosfärens fuktighet.
Då svaveldiklorid sönderdelas av vatten, måste nämligen
luften vara torr (Chemical Engineering juni 1952). SHl
Reaktorkemi. I en uranreaktor bildas som bekant
plutonium och ett antal klyvningsprodukter. De senare
absorberar neutroner och kedjereaktionen avstannar därför i
reaktorn när de uppnått en viss koncentration. Bränslet
måste då bytas trots att det innehåller avsevärd mängd
klyvbart uran 235 och plutonium. Vid framställning av
plutonium för militära ändamål utnyttjade man
ursprungligen ej kvarvarande uran 235.
Vid energialstring är denna metod alltför oekonomisk,
då bränslet är mycket dyrbart. Man ställs därför inför
problemet att återvinna uranet ur den blandning av högaktiva
reaktionsprodukter som kommer från reaktorn. Lösningen
av detta problem synes vara en nödvändig förutsättning
för uranreaktorns ekonomiska utnyttjande som energikälla.
När 1,5 t naturligt uran givit 2 400 MWh i en reaktor
innehåller det bara ca 110 g plutonium och ungefär lika
mycket klyvningsprodukter, bestående av mer än 200 isotoper
av 34 element. När uranstavarna byts skjuts de ut i en
djup vattenbehållare där de får ligga flera månader för att
de mest aktiva isotoperna skall falla sönder. Sedan löses
uranstavarna i syra och separeringsprocessen kan börja.
Tre sådana är tänkbara.
En av dem är utfällning av plutonium och
klyvningsprodukter. Då dessa ämnen finns i mycket liten mängd måste
man härvid använda en bärare som rycker dem med sig
när den fälls. En lämplig sådan är lantan. I lösningen är
både uran och plutonium sexvärdiga. Plutonium reduceras
till tre- eller fyrvärt, t.ex. med svaveldioxid, varefter man
sätter till lantannitrat och sedan fluorvätesyra. Den
härvid erhållna fällningen av lantanfluorid drar med sig
plutonium och de sällsynta jordartsmetallerna bland
klyvningsprodukterna, medan resten av dessa och uranet blir
kvar i lösningen. Fällningen frånfiltreras och löses upp,
varefter plutonium oxideras till sexvärt. Vid ny utfällning
av lantanfluorid följer då bara de sällsynta
jordartsmetallerna med under det att plutonium förblir i lösning.
Fällningsprocesser är visserligen anpassningsbara och
lätta att överföra från laboratorie- till fabriksskala, men
utbytet vid dem blir kanske inte lika gott som vid andra
separeringsprocesser. I detta speciella fall blir vidare
fällning en dyrbar process på grund av de svårigheter som
uppstår vid hanterandet av de stora fällningarna.
En annan tänkbar metod är jonbyte. Man låter då
lösningen passera genom tjocka skikt av jonbytare, varvid
uran, plutonium och klyvningsprodukter skiljs åt. Denna
metod har med framgång använts vid separering av
sällsynta jordartsmetaller (Tekn. T. 1951 s. 258) och
trans-plutoniumelement. Metoden har fördelen att vara relativt
enkel, men i fabriksskala måste väldiga vätskemängder
hanteras, och den radioaktiva strålningen kan förstöra
jon-bytarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
