Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1952 - Fluorplaster - Andras erfarenheter - Arbetsledningen och arbetsstudierna, av RL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1050
TEKNISK TIDSKRIFT
dispersioner av Kel-F i marknaden. Med dessa preparat
som utgångsmaterial kan man framställa tape utan
stödmaterial, hinnor och lack för metalltråd, glasfiberväv och
industriella ändamål. Dispersionerna innehåller 50 l0/o
Teflon eller 30—10 Vo Kel-F och ger plasthinnor med upp
till ca 0,0-1 mm tjocklek. Tjockare skikt spricker vid
gelatineringen men kan erhållas genom upprepad påläggning
och gelatinering.
Teflondispersioner som stabiliserats genom tillsats av ca
10 °/o ytaktiva ämnen är hållbara längre tid om de rörs om
då och då. I icke stabiliserade dispersioner sjunker de
tunga polymerpartiklarna och koagulerar delvis vid ca 6
månaders lagring. Fullständig irreversibel koagulering kan
åstadkommas genom tillsats av elektrolyter eller av många
med vatten biandbara lösningsmedel. Den kan också ske
genom stark omröring, frysning eller kokning.
Vid mekanisk koagulering faller polymeren ut som ett
vitt pulver vilket först kan vätas med vatten. Vid fortsatt
omröring blir det emellertid fullständigt hydrofobt, men
väts då lätt av många organiska vätskor. Pulvrets korn har
en för Teflon ovanligt stor förmåga att växa samman.
Utförs koaguleringen i närvaro av vissa vätskor, får man
blandningar innehållande smörjmedel. Sådana
blandningar kan formas, kalandreras eller strängsprutas. Produkter
av samma typ kan man också få genom att blanda
smörjmedel i en produkt som koagulerats i frånvaro av sådant.
Som smörjmedel kan många olika organiska vätskor
användas. Utmärkta är t.ex. kolväten (dekan, dodekan,
bensen, toluen), alkoholer (etanol, etylenglykol) och estrar
(dibutylftalat). Man sätter till 18—20 °/o smörjmedel och
formar plasten vid rumstemperatur. Smörjmedlet avlägsnas
sedan genom extraktion eller avdunstning, varefter
polymeren sintras genom upphettning över 330°C. Den erhållna
produkten, t.ex. tape, kan vidarebearbetas genom valsning.
Ett annat framsteg som synes komma att vidga Teflons
användningsområde betydligt är att man kunnat
kombinera det med andra ämnen, t.ex. kalciumfluorid,
keramiska material, glimmer, glas, kvarts, kalciumsilikat och
metallpulver. Dessa ämnen tjänstgör som fyllmedel eller
förmedlar bindning vid metaller. De är relativt billiga,
sänker slutproduktens pris och möjliggör ändring av
Teflons mekaniska och termiska egenskaper med
bibehållande av dess unika kemiska och elektriska.
Kalciumsilikat t.ex. är mycket billigare än Teflon men har
tillräckligt goda elektriska egenskaper för att inte försämra
Teflons alltför mycket.
Vid framställning av Teflon med fyllmedel blandar man
dessa ämnen i finpulvriserad form, varefter arbetsstycken
formpressas utan upphettning med ett tryck på ca 140
kp/cm2. Materialet upphettas slutligen till en temperatur
över Teflons kritiska för sintring av plasten. Denna
omsluter de små fyllmedelskornen och binder samman dem
till en homogen massa. Fyllmedlet skyddas av plasten,
varför t.ex. blandningar innehållande metallpulver inte
behöver korrosionsskyddas med ytskikt. Man tillverkar
plattor, stavar, rör och föremål med tämligen komplicerad
form på detta sätt. Materialet har samma bearbetbarhet
som Teflon.
En av de värdefullaste nya produkterna är Teflon med
metallyta. Detta material, som nu finns i handeln, är
lämpligt för hermetisk förslutning, då det kan lödas, svetsas
eller hopfogas på annat sätt. Vid dess framställning
lägger man flera skikt av Teflon innehållande metallpulver
på ett grundmaterial av ren Teflon, varvid metallhalten
ökas mot det yttersta skiktet. Inifrån och utåt övergår
därför materialet så småningom från dielektrikum till
halvledare. Dess yta har tillräcklig konduktivitet och
metallbindande förmåga för metallbeläggning genom elektrolys
eller med sprutteknik.
Polytriklorfluoreten med relativt låg molvikt används som
mjukningsmedel för plaster och i stor utsträckning som
kemikaliebeständiga oljor för tätning och värmeöverföring,
som hydrauliska oljor osv.
Under de senaste åren har fluorplasterna fått flera nya
användningar. Man har t.ex. gjort kranar för
laboratorieändamål av Teflon eller Teflon-överdraget glas. De fastnar
aldrig och angrips inte av kemikalier. Man har också
tillverkat korrosionsfasta kikkranar för fabriker av fluorplast.
I dessa kranar undviks kontakt mellan metallytor helt,
varigenom smörjning blir obehövlig. Plasterna har även fått
användning i diafragmaventiler och till nya typer av
packningar som innehåller grafit eller asbest eller båda dessa
ämnen.
Den nyaste användningen av Teflon med fyllmedel torde
vara till pumpar för kemisk industri. Dessas lager och
rotorer görs av en materialtyp och packningarna av en
annan. Maskinerna har ett stort användningsområde och
uppges ha god hållbarhet. Man har också funnit att de
kan köras med större hastighet och kapacitet än samma
pumpar utförda av annat material. Deras pris lär vara
"relativt lågt" därför att plasten har utdrygats med
fyllmedel.
Trots de stora framsteg som gjorts under de senaste åren
är ännu många tekniska problem olösta. Fluorplasterna
skulle t.ex. vara av stort värde för kemisk industri som
korrosionsskydd, om man kunde förbättra
anbringnings-metoderna och de fysikaliska och kemiska egenskaperna
hos plasthinnor lagda på stora reaktionskärls innerytor. En
nackdel hos fluorplasterna är vidare deras begränsade
elasticitet och att deras plasticering fordrar så hög temperatur
att de inte kan anbringas på aluminium och liknande
metaller utan att dessas omvandlingstemperaturer överskrids
och deras hållfasthet minskas.
Kostnaderna sätter också en gräns för fluorplasternas
användning. Visserligen har deras pris sjunkit betydligt under
de senaste åren — Teflons från 25 till 5,50 $/lb och Kel-F:s
från 29 till 12 $/lb — men det är dock avsevärt högre än
många andra plasters. SHl
Litteratur
1. Fluoririe plastics. Chem. & Engng News 30 (1952) s. 2688.
2. Mixtures help harness Teflon. Chem. Engng 59 (1952) aug. s. 196.
3. Lontz, J F m.fl.: Teflon tetrafluoroethylene resin dispersion.
Ind. & Engng Chem. 44 (1952) s. 1800.
4. Horn, O & Starck, W: Cber Fluor-Kunststoffe. Angew. Chem.
64 (1952) s. 533.
Andras erfarenheter
Arbetsledningen och arbetsstudierna. Arbetsledningen
önskar av naturliga skäl förbättra driftresultatet. Det finns
då knappast något område på kostnadssidan, där
arbetsstudier inte kan användas med fördel. De är användbara
vare sig det gäller att reducera kostnaderna eller öka
produktiviteten. Vanligtvis inriktas de på kontroll av den
direkta arbetslönen, men de kan också med fördel
utnyttjas för kontroll av omkostnaderna, och framför allt den
indirekta arbetslönen. De flesta företag har ingen
kontroll över de indirekta lönekostnaderna, och de har i
många fall endast ett obestämt begrepp om vilka
arbetsmängder som kan påräknas inom de indirekta
avdelningarna, och hur lång tid dessa arbeten bör ta.
Arbetsstudier kan förse arbetsledningen med faktiska
värden, under det den annars måste grunda sina beslut på
bedömanden. En av arbetsledningens viktigaste
arbetsuppgifter är sålunda att planera verksamheten. Härför
erfordras tillförlitliga uppgifter, vilka kan tillhandahållas
av arbetsstudieavdelningen. Arbetsstudier visar på ställen
där onödiga kostnader lägges ned, och de ger besked om
den rätta kostnaden för olika produkter. Arbetsledningen
kan finna, vilka delar av tillverkningen som går med
förlust och få ett begrepp om hur arbetet utföres av såväl
individer som olika avdelningar. Arbetsstudierna är vidare en
av de bästa skolor vi har för att träna folk inom industrin
(Phtl Carirol i Advanced Management aug. 1952). RL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
