- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
1058

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1952 - Nya metoder - Framställning av radioaktivt järn, av SHl - Gallerbottnar för destillationskolonner, av SHl - Enkel mikromanipulator, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■1058

TEKNISK TIDSKRIFT

elementet och hindra att detta inkommer genom
förorening. Alla använda reagens måste därför renas
noggrant, och alla använda kärl måste vara absolut rena. Vid
spårämnesundersökningar, särskilt inom biologi och
medicin, behöver man preparat som är bärarfria eller
åtminstone har mycket hög specifik aktivitet. I praktiken är
det emellertid synnerligen svårt att renframställa ett
radioaktivt prov utan närvaro av bärare, och man måste
därför göra en kompromiss.

Järn 55 kan fås ur mangan genom reaktionen
KMn [d, 2 n) KFe. Vid bestrålning med 20 MeV deuteroner
i 60" Berkeley-cyklotronen har man erhållit ca 0,02
mc/mAh. Som target använde man härvid mangandioxid
packad under ett tunt tantalfolium. Vid MIT har man
bestrålat en 90 "Vo manganlegering med 14 MeV deuteroner
och har härvid fått ett utbyte på ca 0,67 mc/mAh. Genom
10 h bestrålning bör man få en specifik aktivitet på minst
0.007 mc/mg. Framställning av järn 55 genom reaktionen
KMn [p, n) KFe har undersökts, men utbytessiffror är inte
tillgängliga.

Järn 59 har framställts ur koppar genom bestrålning
med 190 MeV deuteroner i 184" Berkeley-cyklotronen
genom reaktioner som summariskt kan uttryckas med
^Cu (.46, Z3) 58Fe, dvs. produkten har sex massenheter
och tre kärnladdningar mindre än utgångsmaterialet.
Sådana metoder anses emellertid inte praktiska vid
framställning av radioisotoper, därför att man bara kan uppnå
liten jonströmstyrka vid så hög energi hos partiklarna.
Man har beräknat att i bästa fall 0,1 mc järn 59 kan
erhållas ur 10—20 g koppar men att preparatets specifika
aktivitet skulle bli bara 10—15 jwc/mg på grund av
föroreningar i kopparn.

Man har också framställt järn 59 genom bestrålning av
kobolt med snabba neutroner, erhållna från beryllium i
cyklotron. Utbytet blev härvid bara 0,023 mc/mAh.
Preparatets specifika aktivitet har inte bestämts men kan
knappast ha varit hög. Metoden är emellertid den enda
användbara för cyklotroner med deuteronenergier under 18 MeV.
Den ojämförligt bästa metoden för framställning av-järn 59
fritt från järn 55 är enligt reaktionen ^Co [d, 2 p)59Fe, vars
tröskelenergi är ca 18 MeV. I 60" Berkeley-cyklotronen har
man med 20 MeV deuteroner fått ca 0,07 mc/mAh.
Preparatets specifika aktivitet var av storleksordningen 3—10
mc/mg. Man beräknar att den högsta specifika aktivitet
som kan erhållas vid användning av mycket ren kobolt är
ca 100 mc/mg.

Ett dussin prov på bärarfritt järn 59 har framställts i 60"
Berkeley-cyklotronen. Det härvid använda förfaringssättet,
i vilket renframställning av utgångsmaterialet är ett
mycket viktigt led, har visat sig tillfredsställande, men det kan
förbättras. För närvarande är ytterligare experiment inte
planerade, då den utarbetade metodiken har visat sig så
pålitlig, att den torde vara tillräcklig som grund vid
mötandet av den stigande efterfrågan på järn 59 med hög
specifik aktivitet (R W Dunn i Nucleonics juli 1952). SHI

Gallerbottnar för destillationskolonner. Klockbottnar,
som använts i nästan 100 år och undan för undan
förbättrats, möter nu skarp konkurrens från en ny amerikansk
konstruktion vid vilken bottnarna är enkla galler av
sinsemellan parallella metallstavar (fig. 1). Det uppges att
gallerbottnar har 20—100 %> större kapacitet och ger ca
80 % mindre tryckfall än klockbottnar med samma
separeringseffekt per meter kolonnhöjd. Gallerbottnar har
särskilt stora fördelar vid hanterande av stora vätskemängder.

Kolonnskalet lär bli 30—15 °/o billigare, och bottnarna
uppges kosta bara hälften så mycket som klockbottnar.
Dessa har emellertid alltjämt sin givna plats när man
önskar stort "holdup" för att en kemisk reaktion skall
hinna ske i kolonnen, och när denna skall köras med
starkt varierande belastning.
Gallerbottnarna har inga nedflödesrör, utan både vätska
och ånga passerar genom springorna mellan stavarna.

Fig. 1. Gallerbotten.

Vätska står på bottnarna, men dess mängd är betydligt
mindre än för klockbottnar. På grund härav kan man göra
gallerbottnar för tryckfall på bara 1 torr eller mindre med
bibehållande av god separeringsförmåga. Denna är mindre
än för klockbottnar, men i stället kan gallerbottnarna
placeras tätare, nämligen med ned till 150 mm avstånd mot
normalt 300—450 mm.

Drift och reglering av gallerbottenkolonner uppges ske
utan svårighet. De reagerar snabbt för ändringar på grund
av litet "holdup". Vid byte av tillflöde fordras en
övergångsperiod på 2—3 h för gallerbottenkolonner mot ca
8 h för klockbottenkolonner. Underhållet av de förra lär
vara enkelt därför att de delvis är självrenande och kan
göras av korrosionsfast material till relativt låg kostnad
på grund av sin enkla konstruktion (Chemical Engineering
sept. 1952). SHI

Enkel mikromanipulator. Vid National Bureau of
Standards har man konstruerat en enkel, tålig och billig
apparat som skall användas tillsammans med ett binokulärt
mikroskop vid montering och slipning av små kristaller.
Apparaten, som har relativt god precision, kan
emellertid även vara lämplig för andra ändamål.

Mikromanipulatorn (fig. 1) består av en tung
bottenplatta, två hållare för verktyg och ett trebent bord på
vilket provet monteras. Varje hållare utgörs av en arm
med två låsbara kulleder; armen är fastsatt på en trebent
platta. Armarna låses i önskat läge, och mikroverktygens
rörelser sker genom vridning av ställskruvar i plattornas
hörn. Provbordets bakre ben placeras i de runda
urtag-ningarna i plattorna och de båda främre i spåren på
bottenplattan (fig. 2).

Ställskruvarnas spetsar vilar i V-formade spår i block

Fig. i. Mikromanipulator utan bord för montering av
provet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/1074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free