Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1952 - Varthän utvecklas krigsflyget? av Bertil M Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1065
Varthän utvecklas krigsflyget?
Flygdirektör Bertil M Westergård, Stockholm
Den politiska situationen har de senare åren
varit sådan att flygindustrin har måst
koncentrera sig på att organisera serietillverkning av
flygmateriel för den upprustning, som ansetts
vara nödvändig för att bevara freden i världen.
Denna koncentration på serietillverkning har
haft till följd att mindre lyckade prototyper och
serier har avbeställts. Vidare har, som det synes,
projektverksamheten minskats, i varje fall när
det gäller att ta fram projekt till provflygplan.
Forskningsverksamheten har emellertid icke
avstannat, utan i stället utökats. Detta
sammanhänger med alla de svårlösta problem som
uppstår i samband med flygning inom det
trans-soniska området, dvs. det område som måste
passeras innan ren överljudflygning kan
komma till stånd. Det är möjligt att svårigheterna här
bidragit till att framstegen under de senaste åren
ytligt sett har blivit små, men i verkligheten
ligger bakom varje ökning av t.ex. farten ett
intensivt arbete.
Den tröskel som det transsoniska området
utgör kommer att passeras på ett eller annat sätt
även av tjänsteflygplan, och det är under
forskningens intensiva försök att finna rätt väg som
det utåt sett är ett stillestånd i utvecklingen. Vart
denna går vet ingen förrän efteråt, men några
anvisningar skall ges i det följande.
Maximal fart
Strävan efter högre och högre farter har alltid
funnits och kommer troligen alltid att finnas.
Det förefaller dock nu som om transportflyget
skulle stanna under ljudfarten, medan för
krigs-och försöksflygplan (senare även rymdflygplan)
farterna kommer att stiga så snart problemen vid
ljudvallspassagen lösts och tillräckligt starka
motorer erhållits (Tekn. T. 1952 s. 469).
Man kan särskilja två vägar för flygplanens
utformning för de högre farterna, nämligen
deltavingen och den korta, tunna vingen, som i varje
fall under en övergångstid även den blir
pilfor-mad. Pilformens betydelse förutsättes här vara
känd, och även att en pilvinge ined fördel
omformas till deltavinge när pilvinkeln blir 45°
och däröver (Tekn. T. 1951 s. 458). Fördelen
med en liten, tunn vinge vid höga farter är
självklar.
. 623.746
629.135
Deltavingen utvecklas i både Storbritannien och
USA, men den tunna vingen endast i USA, vilket
kan sammanhänga med de två ländernas
ekonomiska resurser. I USA kan banorna på flygfälten
förlängas allt efter som landningshastigheten går
upp. Maskinparken som erfordras för
tillverkning av de tunna men tjockskaliga vingarna kan
även lätt framskaffas i USA. Storbritannien
däremot måste tänka på sin ekonomi på ett helt
annat sätt.
De två ovan nämnda olika utförandena på
vingen lämpar sig båda för överljudfart, men har
den skillnaden att den korta tunna vingen, såvitt
man nu vet, måste snabbt accelerera igenom det
transsoniska området för att sedan åter bli
styrbar, medan deltavingen kan manövreras inom
större delen av området. Dock börjar den
förlora sin fördel vid farter över M = 1,5. För den
som ej har råd att riskera sina pengar på en
språngvis utveckling är det klokt att välja
delta-vingen som ett första steg när det gäller
över-ljudflygplan.
Av detta utförande finns som tjänsteprototyper
jaktplanen Douglas F4D-1 "Skyray" och Gloster
GA-5 "Javelin", samt det fyrmotoriga
bombflygplanet Avro 698 "Vulcan", men inget av dem kan
räknas som egentligt överljudflygplan, enär
deras motordragkraft är för liten. Convair F-102
däremot har försetts med två motorer på vardera
4 500 kp jämte extra dragkraft, varför detta
flygplan troligen kommer att uppnå överljudfart.
Representanter för det andra
överljudutföran-det — den tunna vingen — finns för närvarande
endast som försöksflygplan, och de officiellt
kända är dessutom icke aerodynamiskt
utformade som överljudflygplan utan tvingas upp i dessa
hastigheter på hög höjd av en mycket stark
raketmotor, överljudutförandet kommer
emellertid förr eller senare, och i avvaktan på detta
tvingas flygplan såsom North American F-86
"Sabre" och Hawker P-1067 "Hunter" genom
dykningar upp i överljudhastighet för mätningar
i detta område.
På samma sätt som vattnet är "hårt", när man
träffar det hårt blir luften "hård", när farten är
hög och luften tät (dvs. på låg höjd) — och
flygplanet icke har den rätta utformningen
(denna senare är ännu icke helt känd). Snabba för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
