Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1952 - Böcker - Svenskt distributionsväsende, av sah - Annonsbyråernas struktur, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1083
Böcker
Svenskt distributionsväsende, av Roland Artle.
Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1952. 238 s., 26 fig.,
22 tab. 14 kr.
Svenskt transportväsende, av Ca:rl Wilhelm Pietri.
Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1952. 294 s., 24
fig., 68 tab. 14 kr.
Industriens Utredningsinstitut har tidigare ägnat sig
huvudsakligen åt ekonomiska och industriella
strukturproblem (Tekn. T. 1948 s. 782, 1950 s. 9001, men ämnar nu
analysera långsiktiga utvecklingstendenser inom den
svenska samhällsekonomin för det närmaste decenniet. Under
samlingsrubriken "Utvecklingslinjer i svensk ekonomi"
skall publiceras ett antal fristående undersökningar, vilka
tillsammantagna avses ge en översiktlig kartläggning av
förutsättningarna och miljön för den industriella
utvecklingen i vårt land.
Bland de först utkomna skrifterna är dessa två
distribu-lionsekonomiska verk, vilka till sin planläggning i stort
sett följer samma mall. I ett första avsnitt ges
inledningsvis i grova drag varuhandelns resp. transportväsendets plats
i den nuvarande samhällsekonomin, och därefter en mera
detaljerad analys av dessa samhällsfunktioners nuvarande
omfattning och hittillsvarande utvecklingslinjer. I det
andra avsnittet utredes de faktorer som kan tänkas
påverka utvecklingen under det kommande decenniet, och
framställningen avslutas med en prognos för det
sannolika läget i början av 1960-talet och därav framkallat
arbetskrafts- och investeringsbehov.
En väsentlig del av de två banden upptas av appendix
med redogörelser för använda beräkningsmetoder, samt
utförliga statistiska tabeller med kommentarer. Båda
böckerna innehåller också en rätt utförlig sammanfattning jämte
innehållsförteckning, diagram- och tabelltexter på engelska.
Det säger sig självt att de prognoser som uppställs är
mycket försiktigt hållna och omgärdade av en mängd
förbehåll, av vilka det viktigaste väl är att förf. utgår från
utrikespolitisk status quo. Värdefullare än prognoserna är
också i båda fallen den detaljerade och inträngande
analysen av nuläget och av relationerna mellan olika
distributionsled och transportmedel. Den rikliga
dokumentationen över detaljhandelns och grosshandelns, resp.
persontrafikens och godstrafikens sammansättning och
utveckling ger tillfälle till många tankeställare.
Böckerna borde också kunna sprida en mycket nyttig
upplysning om det av tekniker (och politiker) så
misskända distributionsområdet. Tyvärr är de icke särskilt
lätttillgängliga. Trots att en stor del av metodologin har
förlagts till bilagorna, finns tillräckligt mycket kvar av det i
texten för att alltför ofta bryta sammanhanget för en
praktiskt inriktad läsare. Detta gäller särskilt boken om
distributionsväsendet, som dessutom är skriven i en
knapphändig stil som för sin förståelse kräver upprepad läsning.
Böckerna är annars, genom sitt rikliga och välordnade
sakinnehåll, värda en vidsträckt spridning i alla kretsar
som vill pretendera på samhällsekonomisk bildning. Icke
minst produktionens folk borde ta på sig den möda som
läsningen av dessa två böcker kräver. De väsentligt
vidgade vyer som de då får på den andra halvan av vår
samhällsekonomi bör göra mödan lönande. seth
Annonsbyråernas struktur, av Karl Erik Wärneryd.
FFI Medd. nr 40, Stockholm 1952. 246 s., 75 fig., 70 tab.
12 kr.
Annonsförmedlingen i vårt land skötes i stor
utsträckning genom ett tjugotal annonsbyråer, vilka är
auktoriserade av Svenska Tidningsutgivareföreningen, och
därigenom är de enda som kan tillgodoräkna sig
förmedlingsprovision från tidningar och tidskrifter. Systemet, som
ansluter sig till vad som är brukligt i de flesta andra länder,
har på senare år stått under diskussion, som i viss mån
har aktiverats genom Nyetableringssakunnigas betänkande.
Föreliggande undersökning har tillkommit på uppdrag av
Auktoriserade Annonsbyråers Förening, och innebär en
synnerligen fullständig kartläggning av
annonsbyråbranschen, dess funktion, organisation, omfattning och
ekonomiska förhållanden. Det är också lika sällsynt som
värdefullt att en bel bransch, på sätt som här sker, öppnar
sina dörrar på vid gavel mot yttervärlden.
Med hänsyn till det begränsade antalet frågeobjekt har
man kunnat göra en djupundersökning på grundval av
frågeblanketter, kompletterade med personliga intervjuer;
vidare har förf. haft tillgång till Annonsbyråföreningens
och annonsbyråernas interna statistik. Undersökningen har
gällt förhållandena för 1949, med jämförande uppgifter för
1947 och 1948.
Annonsbyråernas omsättning under undersökningsåret var
58 Mkr. därav 82 °/o på annonser och resten på dels
annonsmaterial, dels andra reklamformer. Intäkten på denna
omsättning var 12 Mkr.; härav log lönekostnaderna 59 °/o
och andra kostnader 28 %>, vilket lämnade ett överskott
av 13 °/o. Den detaljerade analysen av annonsbyråernas
interna ekonomiska förhållanden upptar ena hälften av
boken, och belyser många förhållanden av stort intresse.
Utåt sett härrör annonsbyråernas omsättning till något
mer än hälften från industriannonsörer, till en fjärdedel
från grosshandel och detaljhandel, och till den återstående
fjärdedelen från banker och försäkringar, från
nöjesföretag, restauranger och andra serviceyrken, samt från
statliga företag, undervisning m.m. Omsättningen är mycket
jämnt fördelad på olika kundstorlekar, med enskilda
omsättningar varierande från under 25 000 kr. till över 400 000
kr. per år.
Annonseringen under 1949 omfattade ca 750 000 annonser,
införda i 1 200 annonsorgan. Annonseringen för varor
utgjorde 80 °/o, och för tjänster och idéer 20 °/o av den totala
annonsmängden. Nära 80 % av annonseringen för varor
riktade sig till konsumenter, och återstoden till
producenter och återförsäljare, över hälften av annonsmängden var
införd i storstadstidningar, en fjärdedel i
landsortstidningar och den återstående fjärdedelen i veckopress, fackpress
och andra annonsorgan.
De uppgifter som lämnas under hithörande avsnitt utgör
en god grund för vidare forskning om annonsväsendet och
om den svenska pressens ekonomiska struktur. Man kan
t.ex. omedelbart sluta sig till att tidigare gissningar om
fackpressens annonsvolym har varit grova
underskattningar — den nu utförda undersökningen tyder på att
fackpressens andel i den svenska reklambudgeten måste utgöra
minst 20 Mkr.
Eftersom annonsbyråbranschen är så pass begränsad har
av anonymitetsskäl de många tabellernas data måst
begränsas till medeltal och media ner samt undre och övre
kvartiler. Tyvärr saknas därför maximi- och
minimivär-dena, som ur många synpunkter hade kunnat ge
värdefulla upplysningar då de blir rätt utpräglade i en bransch
där de olika enheterna är i så hög grad artskilda. Förf. har
emellertid sökt uppställa ett par statistiska
strukturmodeller, gällande en större och en mindre typ av annonsbyråer,
vilka tillsammans kan anses vara representativa för i runt
tal hälften av det totala antalet.
Den ena typen karakteriseras i stort sett av ett fåtal
riks-annonsörskunder, och den andra av ett stort antal små
lokalannonsörer. Strukturskillnaden mellan de båda
modellerna synes emellertid icke betinga annonsbyråns storlek.
Även de annonsbyråer som faller utanför modellerna visar
att man på både den ena och den andra vägen kan uppnå
en mycket stor omsättning.
Undersökningen ger med andra ord inga hållpunkter för
någon fördelaktigaste väg att väljas av den som vill starta
en verksamhet i annonsbyråbranschen och snabbast nå
framgång. Denna indeterminism kan också vara naturlig i
en bransch där framgången i så hög grad måste bero på
personlig skicklighet och företagsamhet. I den debatt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
