Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Hackspettskador i kraftledningsstolpar av trä, av Ernst W Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Fördelning av samtliga hål.
efter det skyddsnät uppsatts. Vid det översta hålet är nätet
sönderbrutet framför hela öppningen, under det att nätet
vid de båda nedre hålen än så länge är helt.
Hålens höjd över mark
Uppritas procentuella fördelningskurvor för hålens höjd
över mark dels för hål som hackats innan nät fanns, och
dels för hål som hackats efter det nät uppsatts,
sammanfaller dessa praktiskt taget, vilket tyder på att
hackspettarna icke ändrat sina vanor sedan skyddsnätet uppsatts.
För erhållande av största möjliga material har därför
hålen behandlats i klump, oberoende av om nät funnits
eller ej.
I diagrammet, fig. 3, har samtliga hål inprickats med
höjden över mark som ordinata och stolpdiametern vid hålet
som abskissa. Eftersom stolpdiametern ändrar sig med ca
8 mm per meter stolplängd, har ett antal linjer med denna
lutning inritats. Höjdfördelningen av hålen i olika grova
stolpar erhålles då lätt med för ändamålet tillräcklig
noggrannhet. För varje grovlek har medianvärdet samt undre
och övre 0,5 °/o värdet bestämts och kurvor inritats. Hålen
är tämligen normalfördelade omkring medianvärdet, som
ligger 7,5 m över marken.
För de olika stolpgrovlekarna har också
medelstolphöj-den, angiven som avståndet mellan marken och regelns
underkant angivits; högsta och lägsta värde avviker dock
ganska mycket från medelvärdet. Tyvärr har stolphöjden
varit i minsta laget för säker bestämning av den övre
höjdgränsen för hackspettarnas verksamhetsområde. Det
kan tänkas, att vid högre stolpar förskjutes övre
gränsvärdet och kanske även medianvärdet uppåt. Det vore
därför av värde om undersökningen kunde kompletteras med
hål i mycket höga stolpar.
Av diagrammet framgår också, att stolpar med mindre
diameter än ca 220 mm i regel inte bliva utsatta för
åverkan. De båda hålen vid 200 mm diameter passar inte in i
sammanhanget och får väl anses bero på något speciellt
förhållande — måhända ren förstörelselust hos en och
samma hackspett, eftersom hålen fanns i de båda benen
till en och samma parstolpe.
För bestämning av skyddsnätets utsträckning för viss
skaderisk bör man dock inte använda kurvorna enligt fig. 3,
eftersom dessa anger fördelningen av samtliga hål, som ju
är större än antalet skadade stolpar. I stället bör höjden till
det nedersta och det översta hålet i stolparna ligga till
grund härför. På fig. 4 har det nedersta och det översta
hålet i varje stolpe inprickats och kurvor för
medianvärdet samt för 5 °/o och 0,5 ®/o värdet ritats. Av det
senare diagrammet framgår tydligt, att man inte kan bortse
från möjligheten att gränsvärdet för det översta hålets
höjd har bestämts av att stolphöjden varit begränsad. Man
kan dock anse, att hos vanligen förekommande stolpar är
höjden inte avskräckande för hackspettarna.
Stolpdiametern vid hålen
Av fördelningskurvor för stolpdiametern vid det översta
och nedersta hålet i samtliga stolpar, fig. 5, framgår att
de båda hålen vid 200 mm diameter inte passar i
sammanhanget, utan man får anse att stolpar med mindre diameter
än 220—230 mm endast i undantagsfall blir utsatta för
hackspettskador. Det bör framhållas, att bristen på hål i
klena stolpar ingalunda beror på att sådana stolpar
saknats (i 30 kV ledningarna överväger dessa helt) utan på
det faktum, att hackspettarna icke befattar sig med hur
klena stolpar som helst.
Ett tydligt exempel härpå är en kraftledning, som med
bibehållen sträckning har ombyggts från 30 till 120 kV.
Stolparna i 30 kV ledningen hade på sin höjd 270 mm
diameter 1—2 m ovan mark och borde enligt fig. 4 icke vara
utsatta för åverkan. Under 36 år som ledningen varit i
drift, inträffade ej heller några hackspettskador med
undantag för någon enstaka specialstolpe som var grövre.
Efter ombyggnad till 120 kV med grova stolpar har efter
fyra år 196 hål hackats i 66 stolpar, som står i skog.
Stolparnas avstånd till skog
Fig. 6 visar fördelningen hos de skadade stolparnas
avstånd till närmaste skogskant. Då övervägande antalet
skadade stolpar stått i skogsgata och endast ett fåtal utanför
skog, säger denna kurva inte mycket. Därför har också
Fig. 4. Fördelning av t.v. nedersta hålet i varje stolpe, t.h. översta hålet i varje stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
