- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Hackspettskador i kraftledningsstolpar av trä, av Ernst W Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 januari 1953

9

Fig. 5. Fördelningskurvor för stolpdiametern vid översta
och nedersta hålet i varje stolpe.

avståndskurvor för enbart de längst från skogskant
befintliga 6, 8, 11 och 15 stolparna uppritats. Trots det ringa
materialet kan man anta att stolpar på mer än omkring
100 m avstånd från närmaste skogskant inte är utsatta för
hackspettskador.

Bestämning av skyddsnätets dimensioner

Som redan nämnts hindrar nät med 30 och 38 mm
maskor inte hackspettarnas framfart. Har nätet
tillräcklig mekanisk styrka, kan det givetvis inte brytas sönder
och därmed uteslutes fullständig urholkning av stolparna,
men hålens djup och omfång blir i alla fall av sådan
storlek, att allvarliga skador uppstår. Minskas maskvidden
till hälften, dvs. till 15—20 mm, bör rimligtvis nätets
skyddsverkan ökas, men det är sannolikt, att ett fullgott
skydd erhålles först med mindre än 10 mm maskvidd. Vad
beträffar erforderlig tråddiameter är det sannolikt, att ju
mindre maskvidd som användes desto klenare kan tråden
vara för bibehållen mekanisk hållfasthet hos nätet. Om
1,4 mm tråd är i minsta laget vid ca 40 mm maskor, så är
den nog mer än tillräcklig vid 20 mm maskor och kan
troligen minskas till omkring 1 mm vid mindre än 10 mm
maskvidd. Nät med sexkantmaskor med trådarna vridna
om varandra i två motstående kanter är mekaniskt
överlägset nät med fyrkantmaskor, som har trådarna böjda om
varandra i hörnen.

Skyddsnätets uppladdning

Eftersom fasledarna har olika kapacitans till skyddsnätet,
kan detta, då det är isolerat från jord (genom stolpen)
anta en betydande spänning. Vid 120 kV driftspänning är
nätet mycket obehagligt att vidröra om man har kontakt
med marken. Närmar man handen långsamt mot nätet
erhålles överslag vid någon millimeters avstånd och man blir
utsatt för ideliga, mycket obehagliga
kondensatorurladd-ningar. Tar man däremot från början ett snabbt och fast
tag i nätet, känns ingenting.

Storleken hos den stationära strömmen, när nätet jord-

förbindes, har uppmätts i varje ben hos 8 parstolpar (dvs.
16 mätvärden) i en 120 kV ledning. Medelvärdet var 0,25
mA samt största och minsta individuella värde 0,33 resp.
0,12 mA. Största värdet 0,33 mA erhölls i en svårt
hack-spettskadad stolpe som förutom skyddsnät hade en kraftig
vinkeljärnsförstärkning, och minsta värdet 0,12 mA i en
stolpe där ledningen var skruvad omedelbart intill
stolpen. I en enda parstolpe mättes också strömmen, sedan
båda näten förenats med regeln, och då erhölls 0,32 mA
vid mätning i ett (vilket som helst) ben mot 0,24 och 0.28
mA, då båda benens nät var fria.

Även om både kondensatorurladdningen och den
stationära strömmen är fullständigt ofarliga, finnes dock
skrämselrisk, som kan vara obehaglig nog för en person uppe i
stolpen, om han på något sätt (genom en lina eller
måttband) får kontakt med marken. Om nätet sträcker sig
mycket nära marken, finnes risk för att exempelvis en
häst kan beröra nätet och bli skrämd.

Här är man osökt inne på tanken att hålla hackspettarna
borta med laddningsströmmens hjälp. Ett lämpligt
flätverk eller lindning med två trådar, som icke har metallisk
förbindelse, skulle, om den ena tråden jordförbindes,
troligen åstadkomma så stort obehag för hackspettarna, att
stolparna fick vara i fred.

Bestämning av skyddsnätets utsträckning

Av fig. 4 framgår, att stolpar av normal typ, som vid
markytan har mindre diameter än 290—300 mm, inte
behöver skyddas.

För stolpar som skall skyddas, erhålles av fig. 4
avståndet mellan marken och nätets underkant för viss skaderisk.
Även den minsta diameter till vilken nät erfordras skulle
framgå av fig. 4 men då antalet hål i klena stolpar varit
litet blir denna bestämning något osäker och därför är det
bättre att bestämma minsta diametervärdet av fig. 5. 1
många fall erfordras dock nät upp emot regeln och kanske

Fig. 6. Fördelningskurvor över stolparnas avstånd till
närmaste skogskant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free