Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Hackspettskador i kraftledningsstolpar av trä, av Ernst W Andersson - Lödband - Atomglasögon - Aluminiumfolie mellan plantraderna - Fotogen är inte ett säkrare bränsle än bensin - Vätmedlen går om tvålarna i USA - Hälften av Sveriges väg- och vattenbyggare - Limbindning av tidskriftsårgångar - Nya metoder - Regenerativa reaktorer, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEKNISK TIDSKRIFT
t.o.m. ovanför denna, om stolptoppar för blixtskyddslinor
finnes, och då kommer man in på säkerhetsfrågan.
Ar avståndet mellan nätets överkant och regelns
underkant minst 2 m, ligger det (med reservation för nätets
uppladdning) närmast till hands att jämföra nätet med ett
ojordat stag, som enligt gällande säkerhetsföreskrifter skall
vara anbragt minst 2 m under isolatorstöden. Slutar
skyddsnätet 2 m nedanför regeln, torde dock risken för
skador ovanför nätet ofta bli stor, såvida icke stolptypen
från början kunnat väljas med tanke på att diametern,
mätt 2 m nedanför regeln, icke överskrider 220 mm. För de
undersökta stolparna erhålles ca 12 °/o skadade stolpar,
vilket får anses mycket.
Sträcker sig nätet upp till regeln, eller om avståndet till
denna är mindre än 2 m, är det tveksamt hur nära marken
nätets underkant får vara. Tillämpas bestämmelserna för
icke inhägnat ställverk i det fria erhålles för .exempelvis
132 kV höjden 6—6,5 m, vilket enligt fig. 4 resulterar i
omkring 50 °/o skaderisk, vilket ju är orimligt om
skyddsnät skall uppsättas. Skyddsjordas nätet, bör detta kunna
utsträckas hur långt som helst, både uppåt och nedåt, men
en sådan åtgärd leder nog oftast till mycket omfattande
konsekvenser.
Eftersom kraven på kraftledningarnas driftsäkerhet
ständigt ökar, och då det ofta är svårt att ta en ledning ur
drift för utbyte av skadade stolpar, vilket dessutom drar
en kostnad av storleksordningen 1 000 kr per stolpe, får
man nog anse att ett fullgott skydd mot hackspettskador
blir mer och mer aktuellt.
Sammanfattningsvis kan sägas att eftersom ett lämpligt
nät torde vara det skyddsmedel som närmast kommer i
fråga vore det önskvärt med en sammanställning av på
olika håll gjorda erfarenheter samt bestämmelser om vilka
säkerhetssynpunkter som skall beaktas vid uppsättning av
skyddsnät.
Lödband, bestående av 40 ’"/o tenn och 60 ®/o bly samt
innesluten harts, lindas omkring lödstället och smältes med
en tändsticka eller lödkolv. Bandet säljs i USA för både
tillfälliga lödarbeten och verkstadsbruk.
Atomglasögon, innehållande volfram, som har 50 °/o
högre absorptionsförmåga vid hård strålning än vanliga
röntgenskyddsglas har framställts i USA, likaså glasögon
med kadmiumhaltigt glas, som lär vara fullt
neutronabsor-berande.
Aluminiumfolie mellan plantraderna i trädgårdssängar
undertrycker ogräsväxten, håller kvar markens fuktighet
bättre och motverkar insektsangreppen. Folien bredes ut
på marken och hålls på plats av ett tunt överliggande
jordlager.
Fotogen är inte ett säkrare bränsle än bensin, har man
funnit vid dess hantering i samband med reaktionsmotorer.
Risken för brännbara gasblandningar är större vid varm
väderlek, och fotogenen har även större benägenhet än
bensin att bilda statisk elektricitet.
Vätmedlen går om tvålarna i USA, där den årliga
omsättningen av tvål har gått ned från 700 till 340 M$ sedan
1948, medan vätmedlen på samma fem år har gått upp från
0 till 320 M$.
Hälften av Sveriges väg- och vattenbyggare
(årskurserna 1935—1950) arbetar i Stockholm, 10 % i Göteborg.
5 ’"/o i Malmö och 5 %> på rena landsbygden.
Limbindning av tidskriftsårgångar har tagits i bruk av
KTH:s bibliotek; bokryggen skärs, bestryks med plastlim,
bekläds med en remsa av häftgas och klistras sedan in i
vanliga pärmar.
Nya metoder
Regenerativa reaktorer. I metalliskt uran ingår den
klyvbara isotopen U235 som bekant med endast 0,7 %,
medan den övriga mängden består av den icke klyvbara
isotopen U238. Den klyvbara beståndsdelen kan separeras och
matas in i en reaktor, varvid man i stort sett kan räkna
med att endast halva den ursprungliga mängden U235
utnyttjas, medan den andra hälften går till spillo, främst
beroende på förorening genom klyvningsprodukter. Man kan
med andra ord räkna med att av 10 kg metalliskt uran kan
endast 35 g utnyttjas t.ex. för energialstring.
Man kan nu som ett alternativ tänka sig att reaktorn
matas med hela uranmängden, alltså både U235- och
U238-fraktionerna. Av de 2,5 neutroner som i medeltal alstras
vid klyvning av U235 åtgår en för att spränga en U^-kärna
och därmed underhålla kedjereaktionen; av den
återstående en och en halv neutronen skulle en kunna fångas av en
L—kärna, vilken då i två steg omvandlas till plutonium,
och den halva neutronen helt eller delvis åtgå till att täcka
förlusterna i reaktorn.
Från tungtvatten-reaktorn vid Argonne National
Labora-tory har nu offentliggjorts, att 0,8 plutoniumatomer bildas
ur U^-massan för varje atom U235 som förbrukas. Varje
plutoniumatom alstrar vid sin klyvning tre nya
neutroner, som ur lf38 bildar ytterligare plutonium, och så
vidare. En atom U235, omgiven av en U^-massa, kan
härigenom ge upphov till 1 + 0,8 + 0,82 + 0,83 + ... = 5
atomer Pu239. Med andra ord, i stället för att endast 0,7 Vo av
mängden metalliskt uran kan användas för
klyvningsändamål, skulle man kunna hoppas utnyttja fem gånger så
mycket, dvs. 3,5 °/o.
Denna beräkning förutsätter, som synes, att processen kan
fortgå oändligt länge. Detta är emellertid icke möjligt, bl.a.
därför att reaktorns klyvbara beståndsdelar så småningom
förorenas av klyvningsprodukter. Det blir därför
nödvändigt att med vissa mellanrum ta ut uran-plutoniummassan
ur reaktorn och rena den genom en kemisk processs, som
är tämligen dyrbar. För att spara detta skulle man kunna
räkna med att låta processen fortskrida endast så länge
att 1 °/o av den ursprungliga mängden uran har utnyttjats
för klyvningsändamål.
Vi har nyss antagit att den återstående halva neutronen
i stort sett gick åt för att täcka reaktorns förluster. Om
emellertid en större del av den kunde utnyttjas för
klyvningsändamål, skulle möjlighet finnas att höja
plutoniumutbytet ur U238 från 80 Vo av mängden U235 till 100 »/o eller
mera. Det sistnämnda skulle innebära att mer klyvbart
material alstras ur U^-massan än vad som tillförs reaktorn
i form av U28®. I en sådan regenerativ reaktor blir det
möjligt att omvandla hela U^-massan till klyvbar form,
och härigenom öka utbytet 100/0,7 = 140 gånger jämfört
med det fall att endast U^-fraktionen förbrukas.
Det förefaller som om det vore endast under denna
förutsättning som atombränslena kunde ge något verkligt
bidrag till världens energiförsörjning. Användning av enbart
U235 är därvid utsiktslös. Om man utgår från en
kostnadssiffra som har angivits av L Hafstad, nämligen "minst
20 $ per gram U235", skulle bränslekostnaden bli 0,7
et/kWh, dvs. dubbelt så stor som vid koleldade
ångkraftverk.
För det andra fallet, där U235 och något U238 utnyttjas, är
priset för ren uranmetall icke känt. Om man emellertid
helt grovt tiofaldigar det kända inköpspriset av 0,8 cent
per gram uranoxid, får man fram en bränslekostnad av
0,13 et/kWh, alltså ungefär en tredjedel av kostnaden i ett
koldrivet ångkraftverk. För den regenerativa reaktorn, där
all U238 utnyttjas, blir bränslekostnaden endast 0,0013
et/kWh (här tillkommer emellertid en okänd kostnad för
den fortlöpande kemiska reningen av uranmassan i
reaktorn).
På grundval av ovan antagna bränslekostnader, en an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
