Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Nya metoder - Regenerativa reaktorer, av sah - Limning av gummi på aluminium, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1953
11
Fig. 1. Storleksjämförelse mellan ett koldrivet och ett
uran-drivet ångkraftverk; reaktormåtten baserar sig på
Brookhaven-reaktorn.
tagen besparing av 100 $/kW för kolbunker och
ångpanneutrustning (motsvarande hälften av anläggningskostnaden
för ett koldrivet ångkraftverk), och en kapitalisering efter
12 °/o av skillnaden mellan de årliga kol- och
urankostnaderna, får man för de här betraktade tre fallen de
maximalt tillåtna anläggningskostnaderna för ett urandrivet
ångkraftverk för 200 000 kW effekt enligt fig. 1, som
framgår av följande tabell:
Årlig bränslekostnad
[-Kostnadsbesparing-]
{+Kostnads-
besparing+}
Tillåten [-anläggningskostnad-]
{+anläggnings-
kostnad+}
Uran Kol Bräns- An- To- Reak- Tur-
To-le lägg- talt tor bin talt
ning
t/år MS/år M$/år MS MS MS MS MS MS
U235-reaktor .. ,. 77 10 5 — 41 20—21 — — —
LT235 + UM8.
reaktor* ..... ..27 2 5 26 20 46 46 20 66
Regenerativ
reaktor* ..... . 0,27 0,02 5 41 20 61 61 20 81
* utan kemisk rening.
Som synes, och som redan har framgått av ovanstående,
är det endast de två senare fallen som över huvud taget
kan ge förhoppningar om en ekonomisk kraftalstring med
uranbränslen. Vilket av dessa två fall som till sist skall
ställa sig gynnsammast beror på den okända och i tabel-
Fig. 2. Den regenerativa experimentreaktorn med
ångkraftanläggning vid Arco.
len icke medtagna kostnaden för den kemiska reningen.
Om denna ökar uranpriset med en tiopotens, blir den
regenerativa reaktorn fortfarande överlägsen, men om ökningen
är hundrafaldig, blir de båda alternativen i stort sett lika
gynnsamma, eller lättare sagt ogynnsamma.
I vilken relation de i tabellen angivna siffrorna står till
verkliga anläggningskostnader för reaktortyper är omöjligt
att yttra sig om. Kostnader har offentliggjorts endast för
ett fåtal mindre experimentreaktorer, och om de härav
beräknade effektkostnaderna tas till grund förefaller
tabellens tillåtna anläggningskostnader för små. Man har
emellertid skäl att anta att reaktorer av den storleksordning
som här kommer i fråga kan byggas väsentligt billigare per
kilowatt än de små experimentreaktorerna.
Hur detta i praktiken kommer att ställa sig, det kan
endast praktiken avgöra. I december 1951 igångsattes
också vid Argonne National Laboratory’s reaktorprovcentral i
Arco, Idaho, den första regenerativa experimentreaktorn,
fig. 2. Eftersom utnyttjningen av det vid klyvningen
alstrade neutronflödet är synnerligen kritisk, har reaktorn
utformats med särskild hänsyn till att neutronförlusterna
skall hållas så små som möjligt. Det finns därför ingen
moderator, och reaktionen äger alltså rum med snabba
neutroner.
Såsom nian kan vänta sig av en sådan reaktor, är
energitätheten mycket hög, 250 W per cm3 av kärnan. I en
reaktor som arbetar med termiska neutroner, t.ex.
Brookhaven-reaktorn, är energitätheten endast 0,06 W/cm3.
Neutronflödet är 9,6 X 1013 neutroner per cnrs, högre än för någon
reaktor om vilken upplysningar i detta avseende har
publicerats.
Man kan förutsätta att det höga neutronflödet sätter
särskilt stora krav på konstruktionsmaterialen. Dessa utgörs
praktiskt taget uteslutande av metaller och klyvbara
produkter. Även som kylmedel användes metall, nämligen en
kalium-natriumsmälta, som dels är mycket litet
neutron-absorberande, dels har goda värmeöverföringsegenskaper.
Nackdelen är givetvis blandningens kända egenskap att
förbrinna mycket häftigt vid lufttillträde, vilket ställer rätt
stora krav på cirkulationssystemet.
Reaktorkärnan, av U235, har liten volym ("ungefär så stor
som en fotboll"). Den omges av en U^-mantel vilken
under neutronbombardemang så småningom omvandlas till
plutonium. Kylmediet ledes först genom manteln och
därefter genom kärnan, där den huvudsakliga
värmeutvecklingen äger rum. Härifrån går metallsmältan, som är både
varm och radioaktiv, genom en värmeväxlare och pumpas
av en elektromagnetisk pump (Tekn. T. 1952 s. 1078) upp
till en behållare, varifrån den åter flyter ned genom
reaktorn. Hela denna del av anläggningen är innesluten i
betongceller för strålningsskydd.
För att minska volymen av den strålningsfarliga
apparaturen avledes den i värmeväxlaren avgivna
värmemängden av ett separat kylsystem, innehållande även det en
kalium-natriumsmälta, vilken är radioaktivt skild från den
primära kretsen. Den sekundära kylkretsen, vars
utgångstemperatur är 350°C, passerar en ångpanna med
överhettare, där den överför sitt värmeinnehåll till vatten på
vanligt sätt. Ångan ledes till en turbingenerator med
kondensor, och därifrån åter till pannan.
Den regenerativa reaktorn har nu varit i drift i ett år,
men ännu har ingenting publicerats om resultaten. En
utomstående kan därför lika litet som förut yttra sig om
atomenergin är en praktisk möjlighet, eller om den
fortfarande är den form av energi som man får billigare på
annat sätt (W H ZiMN i Nucleonics sept. 1952). sah
Limning av gummi på aluminium. Naturligt eller
syntetiskt gummi kan nu limmas på aluminium vid
temperaturer och tryck som är tillräckligt låga för att gummit inte
skall skadas. Bindemedlet är en modifierad fenoplast och
polyvinvlformal. Den förra anbringas i form av emulsion,
den senare som pulver, på de ytor som skall förenas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
