- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
13

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Nya metoder - Aluminiummantlad kabel, av sah - Anbringande av fast smörjmedel, av SHl - Katodstrål-ferroskop, av D H

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 januari 1953

13

Fig. 2. Operationsschema vid aluminiummantling av kabel.

hängande draglina på samma sätt som tidigare. Medan den
första längden dras genom dragskivan, tar den alltså med
sig den andra rörlängden över bryggan, så att en ny
kabellängd kan dras in i den så snart som den första är
färdig-pressad.

Processen är sålunda halvkontinuerlig. Den kan anpassas
till olika kabelstorlekar och kabeltyper genom ändring av
riktrullarna vid inändan och dragskivorna vid utändan.
Produktionshastigheten varierar med kabeltypen, men har
i medeltal uppgått till 3 000—4 000 m kraftkabel per 10 h
skift.

I Storbritannien har man även upptagit tillverkning av
aluminiummantlade rör enligt en annan metod, där röret
framställs genom svetsning. Man utgår därvid från ett
aluminiumband av lämplig bredd, som i ett horisontellt
rullformningsverk bockas kring den samtidigt införda
kabeln.

Det ännu öppna röret med inneliggande kabel passerar
därefter ett svetsverk, där den längsgående skarven svetsas
med dubbelelektroder i argonbåge. Mellan röret och kabeln
inskjutes som rotstöd en metallsko, som hindrar smält
metall att skada isoleringen eller ge upphov till gasbildning
som skulle vara skadlig för svetsen. Metallskon kan
vattenkylas, eller användas för att avge en inert gas till svetsens
undersida.

Även enligt denna metod har mantelröret större inre
diameter än kabelns ytterdiameter, och anpassningen till detta
sker genom att den mantlade kabeln föres genom ett
kor-rugeringsverk som, alltefter rullarnas form, antingen
åstadkommer en förtjockning av mantelväggen utan nämnvärd
förlängning av röret, eller också åstadkommer en
spiralfor-mig korrugering med lämplig delning.

Enligt detta system har tillverkats 11 kV belysningskabel
för förläggning direkt i jorden eller i kanalisationer; i det
senare fallet sägs arbetet ha underlättats avsevärt genom den
korrugerade kabelns böjlighet och ringa vikt.

Skarvning av aluminiummantlarna erbjuder inget större
problem; aluminiummetallen överdras först med en
tenn-zinklegering, och blylödes därefter på vanligt sätt
(Engi-neering 26 sept. 1952, Metal Industry 3 okt. 1952, Metallurgia
okt. 1952, Engineer 24 okt. 1952.) sah

Anbringande av fast smörjmedel. En metod för
smörjning och korrosionsskydd, som ursprungligen utarbetats
för att möjliggöra ersättning av svåråtkomlig mässing med
stål vid tillverkning av delar till räknemaskiner, har visat
sig ge så god smörjning att den införts som normal
process hos en amerikansk firma. Genom fullständig
mekanisering av förfarandet (en enda flicka behövs för
behandling av 2 000 delar per timme) lär nettokostnaden per
del inte överstiga den vid andra metoder för ytbehandling
av stål.

Delarna rengörs först i en cyanidlösning, sköljs och
torkas i centrifug. Sedan etsas de i en syralösning till ett djup
av ca 2,5 sköljs och torkas med varmluft, doppas i en
vätska innehållande naturlig grafit, metallpulver, ett harts
(bindemedel) och lösningsmedel. Slutligen bränns
grafit-skiktet vid 200°C. Dettas tjocklek blir bara några mikron.
Grafiten kryper ned i metallytans fördjupningar och binds
mycket fast. Skiktet uppges inte färga av sig, ge god
smörjning och gott rostskydd samt behålla sin effektivitet tills
det etsade skiktet slitis ned. Detta inträffar först efter en
tid som är flera gånger delarnas normala livslängd.

Metoden har hittills tillämpats på två stålsorter med
sammansättningarna 0,08 «/o C, 0,70—1,00 % Mn, 0,07—0,12 %
P, 0,24—0,33 % S och 0,08—0,13 °/o C, 0,30—0,50 Vo Mn,
högst 0,04 % P, högst 0,05 °/o S, men det anses att den
lika väl kan användas på andra stålsorter (F SHIEAIR i
Ma-chinist 8 nov. 1952). SHl

Katodstrål-ferroskop. I Tyskland har konstruerats en
katodstråloscillogram vilken kan användas dels som vanlig
oscillograf och dels för åskådliggörande av
magnetiseringskurvan hos ferromaterial. Speciellt för det senare
användningsområdet finnes i oscillografen en integrator,
inkopp-lingsbar till dennas Y-förstärkare.

Oscillografen har ett katodstrålrör med 160 mm
skärm-diameter, arbetande med en anodspänning om 2 000 V;
vidare finnes en till katodstrålrörets X-plattor ansluten
förstärkare, vilken har rak frekvenskarakteristik mellan
50 p/s och 50 kp/s; en till katodstrålrörets Y-plattor
an-slutningsbar förstärkare med samma frekvenskarakteristik
som ^-förstärkaren, en kippspänningsoscillator för
tid-avlänkning samt slutligen den ovannämnda integratorn,
vilken har tre inkopplingsbara tidskonstanter: 0,2, 1,0 och
2,0 s.

Hur oscillografen kan användas för mätningar på
ferromaterial framgår av fig. 1. Då katodstrålröret inkopplas
via trevägsomkopplarens X—Y läge 1 erhålles en bild på

Fig. 1. Koppling för undersökningar av ferromaterial.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free