- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
24

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1953 - Profilprojektorer, av Jiri G Vogl - Äggviteämnen i djurfodret spars - Varmt »cold rubber»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

TEKNISK TIDSKRIFT

tisk avbildning, såsom den förekommer i fotokameran eller
vanliga projektorer. Man bör då iaktta betydligt större
noggrannhet vid skarpställningen och eventuellt vidta vissa
kontrollåtgärder, t.ex. uppmäta ett avstånd på objektet
med andra medel.

Belysningen kan ske enligt två olika principer. Antingen
tillämpar man den från mikroskopin kända
vertikalillumi-natorn eller också kastas ljuset snett mot objektet med
lämpligt utformade speglar. I vertikalilluminatorn, fig. 6 a,
samlas ljuset från en kraftig ljuskälla i objektivets
brännpunkt och reflekteras på en mycket tunn glasplatta och
parallellriktas av objektivet. Ytor på objektet, som bildar
rät vinkel med optiska axeln, kommer att synas ljusa, i
synnerhet om dessa är speglande. Bearbetningsspår och
ytor som ligger snett gentemot optiska axeln blir mörka.

Vid belysning med hjälp av spegel, fig. 6 b, avbildas
lampans glödkropp nära en liten ställbar spegel och
konden-sorlinsernas dimensioner bestämmes så, att strålar som
lämnar spegeln har möjlighet att belysa hela synfältet. Det
är önskvärt, att vinkeln mellan optiska axeln och
ljusknippet blir så liten som möjligt. Man kan visserligen använda
lampor, som ger parallella ljusstrålar och kastar ljuset mot
objektet med hjälp av stora speglar, men den omedelbara
följden härav blir att den kritiska vinkeln blir större, och
inan kommer då att behöva betydligt kraftigare ljuskällor.

Det är svårt att säga vilken av dessa båda
belysningsprinciper som är lämpligast för olika ändamål, men
vertikal-illuminationen kan säkerligen ge bättre mätresultat vid
större förstoring. Mörka, ljusabsorberande ytor kan
naturligtvis aldrig projiceras med denna metod, men man kan
uppnå vissa resultat om dessa besprutas eller bepudras
med talk eller annat vitt ämne.

Projektorer med konvergerande belysningssirålar kan man
ibland vara tvungen att använda, varvid strålgången blir
densamma som vid en vanlig projektor, fig. 1 d. Ett dylika
fall uppstår vid projektion av stora profiler på en vägg.
Den tidigare behandlingen av denna fråga visar att i en
riktig profilprojektor måste objektivets diameter vara lika
stor som synfältets. Skall man bygga en projektor med
200 mm synfält, kommer objektivet knappast att kunna
tillverkas till ett rimligt pris. Man kan då i stället välja
ett objektiv med betydligt mindre diameter, och från
början räkna med vissa ofrånkomliga fel på grund av
avvikelse från parallellprojektionen.

Kontroll

Det är av stor vikt att man alltid kontrollerar en
profilprojektor innan mätningen påbörjas. Man måste övertyga
sig om att belysningsstrålarna är parallella sinsemellan och
även parallella med optiska axeln. Det enklaste sättet
här-\id är att använda ett svarvat rör med diameter lämplig
för förstoringen och höjden 10—20 mm. Konvergerande
belysningsstrålar ger en oskarp skugga vid rörets inre kant
och man behöver då endast flytta lampan närmare
kondensorn tills en jämvikt mellan en otydlig skugga vid

Fig. 6. Anordningar
för ytprojicering;
a
vertikalillumina-tor, b sned
belysning.

Fig. 5. Verktygsslipmaskin utrustad med profilprojektor.

rörets inre kant och yttre kant uppnås. Ett transversalt
fel av lampans läge förråder sig genom en ensidig skugga
på något ställe av bilden. Man får då flytta lampan i
lämplig riktning tills detta fel försvinner.

Det finns även särskilda justeranordningar, t.ex.
"juster-kollimatorn". Detta instrument består av ett objektiv och
en mattglasskiva försedd med hårkors. Båda dessa element
är monterade i en cylindrisk kropp vars basyta är noga
bearbetad. Kollimatorn ställes på objektbordet och
hårkorset skarpställes på skärmen. Man justerar lampan i
axialled, tills glödkroppens mitt sammanfaller med
hårkorsets centrum.

Vid konstruktionen av instrumenten vållar felteckningen
de största svårigheterna och man kan vänta att vissa
instrument kan ge avbildningsfel som ganska avsevärt
överskrider den tolererbara gränsen. Även tillverkningsfel — i
synnerhet i fråga om speglarnas planhet — kan fördärva
ett betydligt bättre teoretiskt resultat. Naturligtvis kan
felen vid ett mindre synfält icke uppnå några farligare
värden, men genom att begränsa synfältet frångår man
profilprojektorns huvuduppgift.

Förstoringen kontrollerar man bäst genom att placera en
passbit av lämplig storlek på objektbordet och mäta bilden
på skärmen. På delta sätt kan man kontrollera inställning
och förstoring i synfältets mitt. Sedan gör man en rad
mätningar både i vertikal och horisontal led och felet
åskådliggöres grafiskt. Man kan härvid tolerera en avvikelse av
0,1, möjligen 0,2 mm men absolut icke mer.

Användning

Om man jämför användningsmöjligheterna av en
profilprojektor med andra mätmedel, utfaller en dylik analys
säkert till fördel för profilprojektorn, i synnerhet om
tidsfaktorn tas med i betraktande. Med ingen annan anordning
kan kontroll utföras så snabbt och aldrig kan överblick
vinnas över hela mätområdet med en sådan säkerhet som
med en profilprojektor. Däremot är synfältet mera
begränsat i förhållande till en mätmaskin och optiska fel kan
göra sig mera gällande i synnerhet vid undermåliga
fabrikat. Vid mätning med en mätmaskin siktar man mot
objektet med synfältets centrum, så att några avbildningsfel
icke blir av betydelse. En profilprojektor däremot mäter
objektet var som helst inom synfältets område.

Äggviteämnen i djurfodret spårs om man till detta
sätter vitaminerna riboflavin och pantotensyra, som är
tillväxtbefordrande. Optimal tillväxthastighet hos grisar
har uppnåtts med 14 °/o protein och vitaminer i fodret,
medan 18 °/o behövdes utan vitamintillsats.

Varmt "cold rubber" tillverkas vid 50°C med en ny
katalysator, p-nitrobensendiazonium-p-klorbensensulfonat.
Produkten uppges få lika gott nötningsmotstånd som kallt,
"cold rubber", tillverkat vid 5°C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free