- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
57

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1953 - Nybyggen - Bro av reglerbart förspänd betong, av Göte Fritzell - Flygplan på vattenskidor, av sah - Naturgasdrivna kraftverk, av G H

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 januari 1953

57

Nybyggen

Bro av reglerbart förspänd betong. I
Villeneuve-Saint-Georges utanför Paris har byggts en förspänd betongbro
över Seine, varvid ett spänningssystem tillämpats som
väsentligt skiljer sig från de i Frankrike brukliga.
Bron är utförd som konsolbalkbro i tre spann med 41,0 +
78,2 + 41,0 m teoretisk spännvidd, och med ett i
mittspan-net inhängt spann vars spännvidd är 38,1 m. Brobredden
är 14 m, uppdelad i en 8,4 m bred körbana och två 2,8 m
breda gångbanor. Den bärande konstruktionen utgöres av
en 9,75 m bred lådbalk med två längsgående mellanväggar.
Konstruktionshöjden är 6,9 m över mellanpelarna, 2,36 m
i bromitten och 2,5 m över ändupplagen.

Förspänningskraften införes i konstruktionen genom i
lådsektionen friliggande spiralslagna kablar, vilka med
speciella avväxlingar förankras i betongen. Kablarna dras
fram dels rätlinjigt mellan förankringspunkterna, dels
uppbockade, i princip enligt Dischingers system, för att minska
avskärningskrafterna invid upplagen. Tryckresultanten i
kablarnas brytpunkter upptas av särskilda trycksträvor,
vars ena ände är utformad som sadel för kabeln och fritt
rörlig, medan den andra änden är ledat lagrad mot
betongkonstruktionen. Genom denna anordning eliminerades all
friktion vid uppspänningen. Trycksträvorna är utförda av
stålgjutgods i det inhängda spännet, där
konstruktionshöjden är relativt liten, men i övrigt av betong.
Varje kabel, som består av 193 st. 4,1 mm trådar med en
brottgräns av 160—180 kp/mnr, uppspändes med
domkrafter till 160 Mp. Möjligheter att senare reglera kraften i
kablarna finnes.

Bron har dimensionerats så att betongtvärsnittet under
inverkan av egenvikt i huvudsak är centriskt tryckt och
att kanttryckspänningen vid ogynnsammaste lastställning
icke understiger 5 kp/cm2. Genom reglering av kabelkraften
skall dels inverkan av betongens krypning m.m. kunna
kompenseras, dels möjligheter föreligga att i framtiden vid
behov kunna öka brons bärförmåga för den händelse
trafiklasten kommer att öka utöver den vid brons utförande
förutsatta (Génie Civil juni 1952). Göte Fritzell

Flygplan på vattenskidor. För användning särskilt i
arktiska trakter skall amerikanska flottan utveckla ett
jaktplan, Convair XF2Y-1 "Sea Dart", fig. 1, som försetts med
skidlandningsställ så att det omväxlande kan starta från
vatten, snö, is och vått gräs.
Planet är försett med två Pratt & Whitney J-57
reaktions-motorer med vardera 5 500 kp dragkraft, och utformat som
deltaflygplan med 60° pilvinkel. "Sea Dart" är avsett för
flygning med överljudfart och skiljer sig från landflygplan
för samma ändamål egentligen endast genom att det har
vattentät flygkropp så att det kan flyta på vattnet.
Skidorna är utformade som vattenskidor med lyftande

Fig. 1. Landning med deltajaktplanet Convair XF2Y-J "Sea
Dart".

Fig. 2. Startprov med vattenskidställ på en Grumman
"Goose".

profil. Vid starten får skidorna en avsevärd lyftkraft
genom att vattnets täthet är åtta gånger större än luftens, och
de lyfter därför flygkroppen ur vattnet till dess att
kontaktytan utgörs endast av skidornas V-formade undersida.
Landningen sker på motsvarande sätt först på skidorna,
varefter flygkroppen allt eftersom farten minskar sjunker
ned i vattnet till normalt flytläge.

Försök har visat att ett flygplan med vattenskidor kan
landa i tre gånger så höga vågor som hittills har ansetts
normalt för ett sjöflygplan av motsvarande storlek; detta
beror på att stötarna från vågorna upptas av skidorna,
med deras ringa yta jämfört med vanliga pontoner eller
en flygkropp med steg. Skidorna kan för övrigt vara
förenade med flygkroppen via stötdämpare på samma sätt
som vanliga hjulställ. Starttiden har vidare kunnat
minskas till hälften jämfört med konventionella sjöflygplan.

Vid försök med ett provflygplan, fig. 2, har
framgångsrika starter och landningar utförts från både vatten och
is, och vidare under en längre period från ett landflygfält,
från det detta var full snötäckt till så lång tid efter
snösmältningen som gräset och det översta jordlagret hade
kvar tillräcklig fuktighet (Aviation Week 1 dec. 1952).

sah

Naturgasdrivna kraftverk. Världens största
naturgas-drivna kraftverk, som finns i Point Comfort och tillhör
Aluminium Co. of America (Tekn. T. 1949 s. 58), har
utbyggts ca 70 Vo till 74 enheter. Därigenom är totaleffekten
uppe i 350 000 hk. Produktionen beräknas efter
utbyggnaden uppgå till 85 000 t/år aluminium.

Gasmotorerna är vertikala tvåtaktsmaskiner med
cylinderdiametern 350 mm och slaglängden 400 mm. De nya
motorerna har 9 °/o högre effekt än de gamla, vilket
erhållits genom att de försetts med 12 cylindrar i stället för
11. Maskinerna effektregleras med en ventil i gasledningen,
som manövreras hydrauliskt av en belastningskänslig
regulator.

Gasmaskinerna är direktkopplade till generatorerna. De
nya aggregaten har generatorer för 1,1 MW vid 667 V
avgiven likspänning, och på samma axel en
växelströmsgenerator för 135 kVA vid 425 V för hjälpmaskiner, såsom
spolpump, olje- och vattenpumpar samt fläktar för
kylluft o.d. Då varje aggregat har egen
hjälpspänningsgene-rator erfordras inget gemensamt hjälpaggregat, och
härigenom minskas risker för totalstopp.

Ett annat stort naturgasdrivet kraftverk förser
aluminiumfabriken i San Patricio med elkraft. Denna fabrik, som
invigdes i maj 1952, beräknas kunna producera ca 75 000 t/år,
och anläggningskostnaderna uppgår till ca 80 M$.

Naturgasen till kraftverket ledes genom två stora
gasledningar. I varje ledning finns ett oljefilter för att rena gasen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free