Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1953 - Rationaliseringsorganen som företagets verktyg, av Pentti Wuorenjuuri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
65
Rationaliseringsorganen
som företagets verktyg
Diplomingenjör Pentti Wuorenjuuri, Helsingfors
Erfarenheterna av organisatoriska åtgärder som
gällt industrins rationalisering varierar avsevärt
och ofta på ett tillsynes ganska nyckfullt sätt.
Arbetsstudierna har ofta givit utomordentliga
resultat, men det har också hänt att de har
bidragit till beständiga meningsskiljaktigheter och
konflikter mellan arbetare och arbetsgivare och
att företagsledningen, trots sina från början stora
förhoppningar, tvingats konstatera att de bara
har medfört en ökning av de redan förut höga
omkostnaderna. Arbetsplaneringen har i somliga
fabriker nedbringat kostnaderna, men i andra
bara förorsakat ett omfattande papperskrig,
samtidigt som arbetsledningen i själva verket
fungerat som genväg förbi den. Det moderna
budgetväsendet kan nog vara ett av ledningens bästa
verktyg, men ibland har resultatet endast blivit
att det ökat antalet papper i arkivet som aldrig
användes.
Det vanliga är väl att rationaliseringsresultaten
stannat mellan de goda och de dåliga; de har
utfallit tillräckligt bra för att
rationaliseringsåtgärderna skall vara berättigade och därför bör
fortsättas, men inte så lönande som man hade haft
skäl att vänta, att döma efter vad som uppnåtts i
andra motsvarande eller till och med kanske
svårare fall. I praktiken kan man ibland få se hur
högre arbetseffektivitet råder i en fabrik där man
inte vill höra talas om arbetsstudier än i en
annan fabrik inom samma bransch där en
arbets-studieavdelning varit verksam i många år. I
själva verket varierar arbetseffektiviteten vid olika
industriföretag vida mera än man är benägen att
tro, i brist på tillräckligt omfattande, tillförlitligt
och jämförbart referensmaterial.
Arbetsledningens avgörande roll
i rationaliseringsarbetet
Talar man med industriföretagens chefer om
rationalisering och dess olika arbetsmetoder, får
man ofta höra beredvilliga förklaringar och
åsikter: det saknas kapital, vårt företag är för litet,
rationaliseringen är för teoretisk, vårt sortiment
är för stort osv. Kort sagt, vårt fall är alldeles
säreget, och kan inte behandlas såsom industrin
i övrigt.
G5.011
Varför är då rationaliseringen så svår? Varför
fortskrider den så långsamt? Och framför allt,
hur skall man rationalisera? Behövs ett
rationaliseringsorgan? Och hur skall detta i så fall
införlivas med företagets organisation?
Efter vad jag kan förstå, beror svaret framför
allt på följande tre faktorer: chefernas vitalitet,
chefernas intelligens, byråkrati.
Vare sig det är fråga om arbetsstudier,
bokföring, kostnadsberäkning,
marknadsundersökning, arbetsvärdering eller någon av de många
andra uppgifter, för vilkas utveckling nya
effektiva metoder har skapats, så har
rationaliseringsorganet till uppgift att undersöka och
systematiskt ta reda på fakta, framföra dem och
framställa planer för framtida handlingar.
Rationaliseringsorganet förverkligar sålunda i praktiken
ingenting, utan nöjer sig med att förbereda
förverkligandet.
Själva förverkligandet förutsätter, att den
egentliga ledningen har tillräcklig energi och förmåga
därtill, utöver vad som i vardagsarbetet kräves
av den. Detta är möjligt endast för mycket vitala
personer, som även har förmågan att rycka sina
underordnade med sig i gemensamt arbete.
När det gäller att få med sig verkmästare och
arbetare är det inte nog att bevisa en sak -— det
är inte ens nödvändigt — utan chefen måste
också kunna övertyga dem om
rationaliseringsåtgärdens förtjänster innan han får dem att
godkänna denna, och framför allt att handla som han
önskar. Därtill behöves mera vitalitet än
intelligens.
Chefernas vitalitet är sålunda ett villkor för att
verkligt goda resultat skall nås genom
rationaliseringsorganets undersökningsarbete. Saknar en
chef ett starkt verksamhetsbegär, saknas också
en av de väsentligaste förutsättningarna för
rationalisering av hans avdelning. Visserligen kan
en energisk rationaliseringsman även härvidlag
försöka uträtta någonting, och t.o.m. lyckas i
viss mån, men oreda och ledsamheter får han
rikligt av. Den egentliga chefens självkänsla såras
lätt, och detta desto mera ju bättre själva arbetet
lyckas.
En annan viktig sak är att de som bekläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
