Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1953 - Arbeten på spänningsförande ledningar, av David Zetterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
67
Arbeten på spänningsförande ledningar
Byrådirektör David Zetterholm, Stockholm
Som bekant försiggår arbeten på
spänningsförande anläggningsdelar i viss utsträckning
sedan lång tid tillbaka här i landet. Frånskilj ning,
isolatorprovning, kopplingar med vissa klämmor
och utbyte av säkringar kan sägas höra till en
kategori av arbete under spänning. Enligt
säkerhetsföreskrifterna är vissa arbeten tillåtna, som
t.ex. arbeten på anläggningsdel med högst 75 V,
arbeten på kontaktledning med högst 1 500 V,
kortvariga arbeten på ledning med högst 250 V
samt arbeten i ställverk och centraler med högst
600 V, under villkor att nödiga skyddsåtgärder
är vidtagna. Vad man därutöver önskar göra
fordrar sålunda för närvarande dispens från
Kommerskollegium. Dagligdags utförs det nog i
alla fall många otillåtna arbeten på
lågspänningsanläggningar.
Föregångslandet för ett systematiskt utövande
av arbete under spänning för alla
spänningsnivåer har varit USA, där man redan på
1920-talet började utveckla metoder för höga
spänningar. Man kan i fråga om det amerikanska
systemet skilja på två olika arbetssätt.
Det ena tillämpas vid spänningar upp till 5 000
V och går ut på att man med gummihandskar
på händerna utför arbetet på samma sätt som om
ledningen vore urkopplad — givetvis med
iakttagande av att erforderlig säkerhet i avstånd
eller isolation finns mellan oskyddad kroppsdel
och spänningsförande del. Det andra arbetssättet
tillämpas vid högre spänningar upp till 287 kV
och går ut på att man på behörigt avstånd utför
arbetet med speciella verktyg, fastsatta på
isolerande stänger. Båda arbetssätten begränsar sig
inte bara till kraftledningar utan tillämpas även
med fördel i ställverk.
Amerikanska erfarenheter
Att arbeta under spänning har i USA visat sig
vara mera ekonomiskt än avbrottsarbete vid
underhållet av de flesta kraftledningar.
I och med att arbetena kan förläggas till normal
arbetstid undviker man övertidsersättning och
man tillmötesgår arbetarnas alltmer stegrade
krav på arbetsfri helgtid. De irritationsmoment
försvinner, som uppstår med abonnenter och
allmänhet vid avbrott, och företaget får en bättre
Föredrag i Svenska Elektroingenjörslöreningen den 21 november 1952.
621.315.1-77
goodwill. Kostnaderna för sektioneringar
elimineras och ersättningarna till abonnenterna för
inhiberad leverans bortfaller liksom kostnaderna
för abonnenternas avisering om avbrott.
En förutsättning för att arbetena skall vara
lönande är givetvis, att de inte förekommer
alltför sporadiskt och att verktygen är lämpligt
utformade. Om ett lag har fått specialutbildning
och är väl utrustat, kan det utföra sitt arbete med
en fart, som gör att arbetet i och för sig inte
behöver bli dyrare än om det utförts under avbrott.
Sist och inte minst viktigt: erfarenheterna från
USA har också visat, att arbete under spänning
medför färre olycksfall än arbete under avbrott.
Arbetaren föredrar arbete under spänning därför
att det är säkrare. Det sammanhänger med att
allt arbete under spänning är ytterst noga
förberett och genomtänkt in i minsta detalj.
Ingenting lämnas åt slumpen eller åt en mer eller
mindre lyckad improvisation. Den vanligaste
orsaken till olycksfall vid arbete under avbrott är
missförstånd om vilken anläggningsdel, som är
spänningslös. Vid arbete under spänning
undviker man risk för sådana missförstånd. I det
fallet är det några få man som samarbetar, alla
inom hör- och synhåll.
Åtgärder i Sverige
För att studera arbetsmetoderna och för att
lägga dem till rätta för svenska förhållanden har
en kommitté bildats, som består av tre personer
från Vattenfall och två från privata företag.
Kommittén beslöt att i första hand ta itu med de
slags arbeten, som man använder isolerande
stänger för, dvs. arbeten på anläggningar över 5 000 V.
I andra hand skulle metoder utvecklas för
anläggningar under 5 000 V.
Som första åtgärd köpte kommittén en sats
redskap från USA för 70 och 130 kV. Efter
elektrisk utprovning av de isolerande stängerna
utfördes försök med isolatorbyte och
däniparemon-tage vid 130 kV på det övningsfält, som
Vattenfallsstyrelsen har i Åsbro, och allt utföll därvid
till belåtenhet. Marken var därför förberedd för
att gå till nästa steg, nämligen att utföra några
arbeten i verkligheten. Det var två slags arbeten^
som man var angelägen om att få utföra utan
strömavbrott.
Vid Västerbottens 40 kV ledningar ville man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
