Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1953 - Ultrakorta radiovågors utbredning i de lägre luftlagren, av Bengt Josephson - Andras erfarenheter - Klorofylls värde, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 16. Fältstyrka som funktion av avståndet under
inverkan av ledskikt och luftturbulens (avstånd mellan
sån-darantenn och horisonten ca 35 km, mottagarantenn på
låg höjd över havsytan).
fallande strålningens polarisation, emedan
vinkeln ip æ x/2.
För så långa vågor att X > 4 jt l blir spridningen
i huvudsak oberoende av G och (32) förenklas
till
1/zM2 (2n A3 . 2
’br)sin^ (36)
Då inträder samtidigt en avgörande olikhet
mellan horisontell och vertikal polarisation.
Horisontellt polariserad strålning, för vilken ip
oberoende av Q är 90°, sprids i alla riktningar i
vertikalplanet, och man kan sålunda ta emot
effekt rakt uppifrån även från en marksändare
på stort avstånd.
Vertikalt polariserad strålning anländer
däremot huvudsakligen från riktningar, som bildar
en tämligen liten vinkel mot horisonten.
Enligt formel (33) avtar pm ytterst långsamt
med avståndet (jämför fri utbredning där pm
avtager som l/d2). Ett så långsamt avtagande
har ej experimentellt verifierats, vilket är
naturligt då formeln härletts under idealiserade
antaganden (bl.a. av höjden oberoende Ae och l).
Emellertid ligger betydelsen av
spridningsfenomenet just i att den spridda energin minskar
oerhört mycket långsammare än energin i ett
diffraktionsfält (vid korta vågor) och även
långsammare än energin i ett läckande ledskikt. Fig.
16 visar karaktären av fältstyrkekurvor, i vilka
detta kommer fram.
Genom en ökning av sändareffekt, antennyta
eller inottagarkänslighet över en viss gräns skulle
man sålunda även vid mikrovågor kunna uppnå
mycket stora räckvidder. Emedan turbulensen är
en ständigt förekommande företeelse, kan man
tänka sig utnyttja dessa möjligheter på ett helt
annat sätt än på ledskiktsbildning baserade
förbindelser, vilka är ytterst nyckfulla.
Även vid metervågor, för FM- och TV-ändamål,
kan detta fenomen sannolikt ha betydelse,
framför allt genom att den spridda effekten kan
vara en allvarlig orsak till fädning inom en viss
zon samt till störningar inom en rätt avlägsen
sändares betjäningsområde.
Slutligen bör påpekas, att den praktiska
användbarheten av förbindelser baserade på
spridning i troposfären ännu är helt oprövad. Sådana
egenskaper som fädningkarakteristik,
väderleksberoende och överföringsdistortion är i huvudsak
okända men föremål för ett intensivt
forskningsarbete.
Litteratur
1. Pekeris, C L: Wave theoretical interpretation of propagation
of 10-centimeter waves in löw level-ocean ducts. Proc. Inst. Radio
Eng. maj 1947 s. 453—462.
2. Booker, H G & Gordon, W E: A theory of radio scattering in
the troposphere. Proc. Inst. Radio Eng. apr. 1950 s. 401—412.
3. Megaw, E G S: Scattering of eleclromagnetic waves by
atmo-spheric turbulence. Nature dec. 1950 s. 1100.
4. Craes, C M & Gerhardt, J R: Measurements of the
parameters involved in the theory of radio scattering in the troposphere.
Proc. Inst. Radio Eng. jan. 1952 s. 50—54.
Andras erfarenheter
Klorofylls värde. På senare tid har man gjort ett stort
nummer av klorofylls förmåga att ta bort lukt, t.ex. i rum
och andedräkt, samt dess stimulerande och sårläkande
verkan. Man uppskattar att amerikanarna betalt 50 M$ för
klorofyllprodukter under 1952 i avsikt att ta bort
obehaglig lukt från sina munnar, armhålor, fötter och andra
kroppsdelar eller för att göra sina hundar, kattor och
andra husdjur behagligare att umgås med. Man sätter
klorofyll till t.ex. tandpasta, kosmetiska medel, cigarretter, skor,
lakan, toalettpapper m.m., och det är tydligt att
konsumenten, åtminstone enligt reklamen, snart omvandlats från det
simpla däggdjur han nu är till en ny, luktfri idealvarelse.
I naturligt tillstånd är klorofyll ett
magnesiumporfyrin-komplex kombinerat med fytol. Det är nära besläktat med
det röda blodfärgämnet hämoglobin. Då det inte är
vattenlösliga passerar det praktiskt taget oförändrat genom
människans matsmältningskanal. Naturligt klorofyll kan
emellertid ganska lätt överföras till vattenlösliga
kloro-fylliner, och natriumkopparklorofyllin är den i handeln
vanligast förekommande klorofyllprodukten. Är
påståendena om dennas märkliga luktborttagande förmåga också
vetenskapligt grundade, och är det säkert att de lösliga
klorofyllinerna är lika oskadliga som det olösliga
naturliga klorofyllet?
Ett svar på denna fråga gav A H Corbin vid Johns
Hopkins University i ett föredrag i American Chemical Society.
Han framhöll härvid bl.a. att de klorofyllpreparat som
avses för borttagande av lukt i rum alltid innehåller
ämnen med angenäm lukt, t.ex. tallbarsolja, som maskerar
mindre behagliga lukter. Vidare innehåller de mindre
mängd formaldehyd. Denna kan visserligen reagera med
några luktämnen och förstöra dem, men dess verkan torde
i allmänhet vara förlamning av luktsinnet så att lukter
inte längre uppfattas.
Det har sagts att lukt som uppstår genom anaeroba
bakteriers verksamhet försvinner efter anbringande av
kloro-fylliner. Detta förklaras med påståendet att klorofyll kan
spjälka kolsyra och frigöra syre (växternas assimilation)
varigenom de anaeroba bakteriernas verksamhet skulle
upphöra. Man vet emellertid att klorofyll som sådant intè
kan spjälka kolsyra; denna förmåga har bara oskadade
kloroplaster och endast vid belysning. Många forskare har
förgäves försökt åstadkomma fotosyntes med material som
extraherats ur växters vävnader. Det finns därför inget
otvetydigt experimentellt stöd för påståendet att klorofyll
har luktborttagande verkan.
Uppgiften att klorofyll har stimulerande verkan är grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
