Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1953 - En kurs i amerikansk företagsledarutbildning, av Bengt Wiking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TEKNISK TIDSKRIFT
tekniska frågor var den ena gången dominerande, medan
de psykologiska sidorna vid en annan diskussion av
samma fall väckte intresset.
Mycket ofta framhölls från professorernas sida att ett fall
inte fick anses representera någon princip, så att man på
en viss lösning skulle kunna bygga upp en ståtlig
konstruktion av generaliseringar. Ett fall är vad det är, och inte ett
exempel på något allmänt.
Oftast står i slutet av den tryckta redogörelsen för ett
fall en del ledfrågor. Uppfattningen bland professorerna
var nog i allmänhet den, att dessa ledfrågor inte skulle
användas. Man var ytterligt rädd för att på något sätt
påverka elevernas tankebanor. Av samma anledning är i
fall-samlingarna oftast ingen gruppindelning genomförd
för frågor av likartad natur, t.ex. industrilokalisering,
pensioneringspolitik osv.
Särskilt i början av kursen ville eleverna gärna få fram
den "riktiga" lösningen av ett fall. Man ville veta hur man
borde förfara i en viss situation. De i "case"-metoden
tränade professorerna ville emellertid ogärna gå eleverna till
mötes härvidlag. Diskussionen fick därför utgöra svar på
frågan. Detta angavs vara en fundamental grundsats i
"case"-metoden, och när man väl blivit invand i detta
betraktelsesätt måste man erkänna dess riktighet.
Efter denna principiella redogörelse för "case"-metoden
tarvas några ord om hur diskussionerna gick till i
praktiken. Hela AMP-kursen hade ca 180 deltagare, uppdelade
på två klasser, vardera således med 90 man. Klasserna
behandlade växelvis samma fall, varför man, om man så
önskade, kunde få deltaga i två diskussioner om en
speciellt intressant fråga. En klass på 90 personer är i största
laget, och alla eleverna kunde omöjligt få tillfälle att delta
i debatten, som normalt omfattade en timme.
Ett dagsprogram omfattade på förmiddagen tre
diskussioner i ämnen som hade lästs in föregående eftermiddag.
Diskussionerna brukade snabbt komma i gång, och
professorn var att betrakta som en diskussionsledare. Han
försökte i regel inte att leda tankarna i någon viss riktning,
utan gjorde endast då och då en sammanfattning av de
olika meningar som framkommit. En del professorer
försökte pressa eleven då han uttryckte sig mindre logiskt
eller för allmänt, men detta hörde till undantagen.
Inläggen var ofta mycket humoristiska och späckade med
slanguttryck, men amerikansk humor är tyvärr ganska
svår att uppfatta för en utlänning, i varje fall i början.
Mången gång pratades det också en hel del för pratets
egen skull.
Stundom ville dock professorerna gärna hålla föreläsning
och fastslå principer, men reaktionen bland eleverna, i
varje fall de amerikanska, blev då ganska häftig, och
föreläsaren fick ganska tydligt höra att man hade kommit till
AMP för att diskutera och inte för att få reda på vad
någon "auktoritet" ansåg om det ena eller andra.
Till omväxling med de regelbundna diskussionerna
förekom åtskilligt annat. Små scener anordnades sålunda
mellan i förväg utsedda elever. Experter bland dessa höll
dessutom ofta föredrag om något speciellt ämne som blivit
aktuellt i ett fall. Filmförevisningar och
grammofonupptagningar illustrerade ofta vissa problem. Ett fall med t.ex.
ett meningsutbyte mellan en förman och en arbetare blev
mycket levande genom att man fick höra deras röster och
tonfall, påverkade av deras reaktioner. Ett annat sätt att
göra en dialog intressant var att texta varje inpass på ett
vändbart papper, monterat på en ställning så att hela
klassen kan se det. Efter varje yttrande från den ena parten
blev det diskussion om vad den andra parten borde säga,
varefter bladet vändes och svaret kom fram.
AMP-deltagarna gjorde vidare en hel del nytta som
instruktörer för de ordinarie eleverna vid HBS. Icke minst
förekom föredrag för de yngre kamraterna, samlade i
grupper med deltagare från en viss stat.
En grundligare diskussion med en professor i något visst
ämne var ofta önskvärd, och då slog sig några elever sam-
man och bjöd professorn på middag. Detta hände mycket
ofta, varför professorerna säkerligen hade en mycket
ansträngande tid. Genom den lätta amerikanska
umgängesformen var dock dessa tillställningar mycket givande.
Varje måndagsmiddag besöktes AMP-kursen av en
gästföreläsare. Bland dessa märktes bl.a. en politisk expert från
Washington, chefen för Standard Oil of New Jersey och
ordföranden i Kanadas högsta domstol. En mycket god
information erhölls härigenom i viktiga frågor.
Utrikespolitiska problem behandlades bl.a. några måndagar, men
i övrigt förekom inte politiska ämnen under kursen. Gästen
hade oftast efter sitt anförande att utstå en svår prövning
i form av den typiska amerikanska trumelden av frågor
från åhörarna.
Offentligt talande behandlades under en frivillig
specialkurs. Uppläggningen var ungefär densamma som vi är
vana vid här hemma, varför det nya utbytet mest
bestod i det sakinnehåll eleverna presterade i sina
provanföranden, där givetvis de mest olikartade ämnen behandlades.
För att göra bilden fullständig av den organiserade
utbildningen inom kursens ram må slutligen omnämnas
åtskilliga studiebesök vid skiftande industrier, på vilka New
England är synnerligen välförsett. Från dessa besök är
speciellt att notera att mycket ålderdomliga och föga
rationaliserade industrier visade sig förekomma jämsides
med de mest högmoderna.
För en utlänning inställde sig naturligtvis frågan
huruvida och i vad mån Harvard-metoden vore något för hans
land. I Sverige är ju "case"-metoden tämligen känd och
tillämpad, t.ex. vid kurser på Yxtaholm eller i
Studieförbundet Näringsliv och Samhälles regi. Vissa hinder finns
dock mot att metoden skall bli allmänt spridd här. Först
och främst är vi svenskar onekligen sämre debattörer än
amerikanarna. Det är naturligtvis mycket önskvärt att vi
blir duktigare på detta område, men det går inte att
bortse från vår större tafatthet, soin gör att diskussionerna inte
kan bli så givande här.
Vi anser nog vidare att det i undervisningen fordras
åtskilligt mer av grundläggande principer, vilka inte kan
läras in genom att diskutera tillämpningar. Nu är eleverna
vid AMP-kurserna folk med stor erfarenhet, men för de
ordinarie unga studenterna syntes det egendomligt att de
direkt skulle kasta sig över invecklade problem, som
lämpligen borde lösas av folk med betydligt större
erfarenhet. Därvid finns ju risken att de unga studenterna känner
sig som bolagschefer och verkställande direktörer, och
efter studiernas avslutande har svårt att ägna sig åt de
betydligt enklare problem som de då får att brottas med.
Den anmärkningen mot Harvard-studenterna hörde man
från många amerikanare.
Det är vidare mycket dyrt att skriva ett fall; som
exempel kan nämnas siffran 25 000 $ i författararvode för en
enda, visserligen lång, redogörelse för en pappersfirmas
många problem. Harvard har med sina stora ekonomiska
resurser haft möjlighet att skaffa ett mycket stort antal
fall, och detta är en väsentlig anledning till att metoden där
blivit så fullständigt genomförd. Vid andra amerikanska
högskolor förekommer också fall, men i betydligt mindre
omfattning, och det torde väl vara troligt att det måste bli
så även i Sverige.
När ett fall skrivs, relateras visserligen omständigheterna
exakt, men förekommande namn brukar oftast vara
fingerade. Det hände mycket ofta vid diskussionerna att
någon deltagare kände igen det avhandlade fallet, och han
kunde då meddela vad lösningen blivit i verkligheten. I ett
litet land som Sverige skulle naturligtvis möjligheten till
igenkännande bli mycket större, och det är inte så säkert
att firmorna här så gärna skulle se sina interna problem
ventilerade under dylika förhållanden.
Kursprogram
De ämnen som utgjorde stommen i AMP-kursen var
följande sex: Företaget och det amerikanska samhället; Före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
