Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1953 - Nybyggen - »Swedish style» i engelskt nybygge, av WS - Mera vattenkraft för aluminiumproduktion, av G Lbg - Vägbygge i Venezuela, av G Lbg - Alweg-enskenetåget, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Situationsplan över Taiya-projektet.
Skandinavien har utvecklats en ren, kantig arkitekturstil
som i estetiskt avseende bygger på linjer och proportioner,
med ett minimum av utsmyckning. En sådan stil växer
fram ur de material som vi nu för tiden bygger med. Att
den ekonomiskt utnyttjar dessa material är även
betydelsefullt. Om man förliknar en byggnad vid en levande
kropp, så består benen i ett modernt hus av långa, raka,
smäckra stålknotor, musklerna och senorna av armerad
betong, köttet på benen samt huden av tegel och glas. Den
moderna byggnaden är maskulin, sportbetonad, icke yppig
— vi har inte råd med utsvävningar i våra dagar. Liksom
dess styrka bygger på jämvikt, beror dess utseende av
proportionerna — den noggranna utformningen och
placeringen av de stora, färglösa glasöppningarna i det
färgglada teglet."
I en mängd inredningsdetaljer i huset återfinnes
emblemet "tre kronor", som här kan identifieras antingen som
det svenska riksvapnet eller som East Anglian Flag,
alltefter behag. WS
Mera vattenkraft för aluminiumproduktion. USA:s
stora aluminiumkoncern, Alcoa, planerar en ny (Tekn. T.
1952 s. 821) storanläggning, Taiya-projektet, fig. 1, i
gränsområdet mellan Alaska och Kanada, där de
vattenkrafttekniska förutsättningarna är synnerligen gynnsamma. För
utförandet krävs båda staternas medverkan. Sjömagasinet
och en del av tilloppstunneln ligger inom Kanada, under
det att maskinstationerna kommer inom USA:s territorium.
Det blir en spärrdamm vid sjösystemets norra ände, där
vattnet nu rinner av genom Yukon. Vid en sydlig gren av
sjöarna är det endast 34,1 km till inre spetsen av en fjord
från Stilla havet. Hela fallhöjden till havsnivån, 672 m,
uppdelas genom två anläggningsetapper i tvenne ungefär
lika maskinstationer, vardera med åtta aggregat à 76 MW.
Tilloppstunnlarna blir för den övre stationen 21,7 km och
för den nedre 12,4 km. Från tunnlarna blir det för båda
stationerna åtta vertikala tuber till maskinaggregaten.
Nära nedre stationen och intill havshamnen skall i
vardera utbyggnadsetappen anläggas ett aluminiumsmältverk
för 200 000 t/år. Första etappen beräknas kosta 400 M$
(Business Week 30 aug. 1952). G Lbg
Vägbygge i Venezuela. Mellan huvudstaden Caracas och
dess hamnstad La Guaria finns en mycket krokig och
backig väg. Den ersättes nu med en fyrfilig "autopista",
som förkortar färdtiden från en timme till en kvart.
Byggnadsföretaget i den starkt kuperade terrängen innefattar
tre broar, två tunnlar och ett antal betydande skärningar
och fyllningar. Kostnaden för den endast 17 km långa
sträckan uppgår till 70 M$.
Bland konstbyggnaderna märkes främst en
betongvalv-bro med 150 m spännvidd och 66 m höjd över dalbottnen.
Brons totala längd är 307 m. Farbanan är 21 m bred
uppdelad i sex körfiler, en 1,2 m trafikdelare i mitten och
två 73 cm breda gångbanor. De tre valvbågarna stöder mot
foten av 42 m höga, 24 m breda och 6 m tjocka, ihåliga
betongpelare. Dessa är förspända och gjutna i
formelement som tillverkats i förväg.
Valvstommarna upphängdes i linor mellan pelarna.
Såsom dragband för vardera valvhalvorna fungerade ett
antal linor som förankrades i betongomgjutna tvärbalkar av
stålfackverk. Formarna för valvhjässan, gemensam för alla
tre bågarna, utfördes i ett stycke, vägde 240 t och var
81 m långa. De lyftes till sin plats av kranar på de
utstickande valvändarna.
Betonneringen utfördes med hjälp av en 1,15 m3 bytta i
en linbana. I hjässan insattes femton 360 t och trettiotre
82 t domkrafter för att reglera valvens lägen och
spänningar. Konstruktionerna är utförda av Freyssinet.
Tunnlarna, 10 m breda och 7,25 m höga, är 450 resp.
1 780 m långa. De är betongklädda; i den lägre tunneln
gick man fram 10 m per dag med hjälp av betongpump.
Terrasseringen innefattade intill 45 m höga bankar och
100 m djupa skärningar (Construction methods and
equip-ment okt. 1953). G Lbg
Alweg-enskenetåget. Tanken att minska de dryga
anläggningskostnaderna för järnvägslinjer genom att förenkla
spårsystemet till att omfatta endast en skena — och
därmed även få en del drifttekniska fördelar — är icke ny.
I USA har järnvägar av denna typ byggts på ett par håll
omkring 1880, och vid sekelskiftet även i Irland, fig. 1, för
att efter några år nedläggas.
Den enda anläggning av någon betydelse som har hållit
sig fram till våra dagar är en hängande enskenebana i
Tyskland, fig. 2, som anlades 1901 och fortfarande drivs
som en lokalförbindelse mellan syskonstäderna Elberfeld
Fig. 1. Tre enskenetåg
från sekelskiftet; t.v. "Peg
leg engine" i Bradford
(Pa.), i mitten det
irländska Listowel—Ballyb-union-tåget, t.h. spårväg
i East Cambridge (Mass.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
