Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1953 - Debatt: Arbetsprogrammets betydelse vid rationell drift, av A E Fristedt - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TEKNISK TIDSKRIFT
litet område, så att mål och medel blir tillräckligt
koncentrerade för att ge ett verkligt ekonomiskt resultat.
De mångsidiga tillverkningar man har i svensk mekanisk
industri torde ha uppstått därigenom att man tagit upp nya
tillverkningsobjekt till dem man redan har, utan att tänka
på att man därigenom ofta försvårar, ja, ibland t.o.m.
förstör förutsättningarna för en verklig rationell tillverkning.
Man har tydligen inte beaktat sambandet mellan
arbetsprogrammets storlek samt utrustningens och
arbetskraftens effektiva utnyttjande. Innan man ökar ut sitt
arbetsprogram bör man därför först undersöka vilka
konsekvenser detta har ur tillverkningssynpunkt. Här bör experten,
specialisten också konsulteras.
Vid diskussion om sådana frågor hör man ofta den
invändningen, att om man inte får beställningar inom den
ena branschen så kanske man får det inom den andra.
Ett sådant resonemang bevisar att det brister åtskilligt
med tanke på konkurrenskraften, där man åtminstone i
det ena fallet bör vara överlägsen andra. Ibland utformas
arbetsprogrammet så, att man vill tillgodose en viss gren
inom vår industri med alla de maskiner denna del av
industrin behöver — oavsett om man har tillräckliga
resurser att på ett ekonomiskt sätt tillverka dem, och frånsett
hur litet antal av varje maskin det gäller.
Varför koncentrerar man sig inte i stället på en del av
detta behov och tillverkar dessa maskiner i standardiserat
utförande och i större antal? Då skulle man kunna
använda arbets- och tidsbesparande verktyg och arbetssätt.
Svaret här torde vara att de som bestämmer i dessa vitala
frågor inte känner till arbetstekniken såväl. Man tror
också att om man tillhandahåller alla maskiner och
anordningar för en viss industrigren, skapar man
därigenom en goodwill som drar större arbetsmängd till det
egna företaget. Men om man offrar förutsättningarna för
den rationella driften för att erhålla en större, blandad
arbetsmängd, förlorar man nog på beslutet i det långa
loppet.
Man får också ibland höra att den svenska marknaden
är för liten för att specialisera sig på ett litet
arbetsprogram. Men varför begränsar man marknaden till Sverige?
Världen är ju allas vår marknad om vi förstår att erövra
den. Hur skulle Asea, Separator, L M Ericsson, SKF, C E
Johansson och Aréhns, för att endast nämna några få av
våra mekaniska industrier, ha kunnat nå så goda resultat
som de i verkligheten uppnått, om de inte hade lagt upp sina
arbetsprogram med hänsyn till världsmarknaden? Många
fler skulle kunna göra detsamma om de koncentrerade
sig på ett litet arbetsprogram, så att de tekniskt och
ekonomiskt orkade med att föra sina produkter över vårt
lands gränser.
Vid en mångsidig tillverkning måste man utföra betydligt
mera konstruktionsarbete och experiment än om man
koncentrerar sig på några få typer av maskiner eller
utrustningar av annat slag. Att hålla konstruktionen för en enda
maskin up to date kan vara en rätt svår uppgift, men hur
mycket svårare blir det inte om man tillverkar 10 eller
20 typer, vilket inte är något ovanligt i svensk mekanisk
industri! Ritningarna blir då alldeles för dyra i
förhållande till det antal maskiner av samma sort som tillverkas
per tidsenhet. Under normala tider kan man knappast få
ut ett sådant pris i marknaden att det täcker
omkostnaderna.
När man har en sådan tillverkning att man förfärdigar
några få exemplar av varje maskin per år, lönar det sig
inte att anskaffa tids- och arbetsbesparande verktyg, ty
även detta blir för dyrt i förhållande till
försäljningspriset. Anskaffar man ändock sådana verktyg — jiggar,
fixturer, brotschar, vissa mätverktyg etc. — kan man inte
tillnärmelsevis slita ut dem inom rimlig tid, och de måste
därför under ovannämnda förutsättningar betraktas som
oekonomiska investeringar. Helt annorlunda blir
förhållandet om tillverkningen är så upplagd att sådana
arbetssätt och verktyg kan fullt utnyttjas. Och varför standar-
diserar man inte sin tillverkning i mesta möjliga mån?
Om detta inte låter sig göra, kanske man åtminstone kan
införa en hel del lika detaljer på de eljest olika
maskinerna, bara man undersöker möjligheterna.
Vid en alltför mångsidig tillverkning kanske det inte lönar
sig att bruka elkraft för transporterna varken vertikalt
eller horisontellt, fastän elkraftens kostnad i förhållande
till den mänskliga kraften förhåller sig såsom 1 : 1 500
eller ännu mer.
Vid inköp och lagring av material är det självklart att
man för den mångsidiga tillverkningen måste upprätthålla
förbindelser med många fler underleverantörer, som
kräver betydligt större arbetskraftsinsats än om
tillverkningsprogrammet är enkelt. Räntekostnaden blir också högre,
och alldenstund leveransförseningarna är direkt
proportionella till antalet inköp, måste också flera dröjsmål
uppstå.
Arbetsplaneringen är svårare när det gäller ett stort
antal olika detaljer än om man endast behöver syssla med
några olika sorter. Detsamma gäller ledning och fördelning
av arbetet. Skrivgöromålen blir färre om arbetssedlarnas
antal inskränker sig till ett fåtal olika arbetsstycken. Man
behöver inte göra så många arbetsstudier om man endast
förfärdigar ett mindre antal maskintyper.
Standardverktygens mängd sjunker i proportion till det antal olika
delar man förfärdigar. Maskinparken kan begränsas lättare
när mångsidigheten ej är så utpräglad och den förräntar
sig därför bättre. Modelltillverkningen är givetvis också
enklare under samma förhållanden.
Arbetsvanan är en faktor av största betydelse för låga
ackordspriser, som vid alltför blandad tillverkning aldrig
kan komma till sin fulla rätt. Uppövandet av ett visst
arbetsmoment hinner aldrig upp till sin högsta nivå förrän
arbetet avbrytes och en ny del av helt annan form med
belt andra arbetssätt kommer i den förstnämndas ställe.
Alla avbrott stjäl mycken tid.
Uppriggning och nedtagning av verktyg är alltid ett svårt
och tidsödande arbete, men ännu mer kostar det när detta
gäller ett stort antal olika maskiner. Det blir också mindre
skrot och avfall när man tillverkar några få typer därför
att råmaterialet kan anpassas närmare till de färdiga
dimensionerna.
Antalet olika reservdelar som måste hållas i i lager blir
mindre när man endast tillverkar ett begränsat antal
maskintyper. I motsatt fall blir denna del av tillverkningen
alltför betungande. Hela inventariet blir lättare att
handskas med när man begränsar arbetsprogrammet, men om
slutningen blir inte mindre härför, ty syftet vid all
rationell drift bör vara att förfärdiga så många lika delar som
möjligt på samma gång, vilket är mera ekonomiskt än att
slösa omsorg och arbetskraft på ett arbetsprogram, som
så splittrar mål och medel att debet och kredit inte går så
bra ihop.
Kalkyleringen vid ett enkelt arbetsprogram kan vara
ganska lätt, men så snart man ger sig in på en mångsidig
tillverkning måste mera arbetskraft förbrukas för att
denna funktion skall kunna skötas på ett tillfredsställande
sätt. Mindre antal olika trycksaker behövs för
försäljningsarbetet. Själva försäljningen blir enklare. Det blir då
också lättare att tränga in på en viss marknad. A E Fristedt
Tillägg. I Tekn. T. 1952 s. 1097 beskrevs ett
kraftledningsspann över Kootenay Lake i British Columbia, som
med sina 3 250 m skulle utgöra ett världsrekord. Redan
en månad senare, i Tekn. T. 1953 s. 58, kunde meddelas
att rekordet hade slagits med ett 3 553 m långt spann över
Messina-sundet. Nu meddelar Tafjord Kraftselskap i
Ålesund att redan före kriget hade byggts ett spann över
Mi-fjorden med 3 700 m längd, ett rekord som alltså ännu icke
har slagits. Spännet togs visserligen ner av tyskarna under
ockupationen och ersattes med en sjökabel, men stolparna
står kvar och ledningen kan när som helst åter sättas upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
