Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1953 - Beräkning av arbetstid vid tunnelsprängning med hårdmetallborrning, av Karl-Heinz Frænkel och Sten Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
139
Beräkning av arbetstid
vid tunnelsprängning
med hårdmetallborrning
Dr-ingenjör Karl-Heinz Frænkel och
civilingenjör Sten Wallin, Stockholm
658.54 : 622.261
Bergsprängningsteknikens framsteg och
utvecklingstendenser efter införandet av hårdmetallborren är ofta
föremål för behandling i fackpressen. Vid jämförelser mellan
nu rådande och tidigare driftförhållanden möter man en
samstämmig uppfattning om att bergsprängningsarbeten
numer kan drivas under avsevärt gynnsammare former än
förr. Detta visar sig främst i att arbetsmängden per
arbetare undergått en väsentlig höjning. Problemet att
beräkna praktiskt tillförlitliga arbetsmängder och prestationer
intar i planeringen av ett bergarbete en framskjuten plats,
ty genom den tilltagande mekaniseringen och de därmed
följande stora investeringarna ställes stora krav på en
optimal utnyttjning av de maskinella hjälpmedlen.
För att ge en uppfattning om vilka arbetsprestationer för
borrning, laddning och sprängning man nu kan räkna med
vid användning av hårdmetall och knämatade
borrmaskiner skall här redovisas resultatet av arbetsstudier från
tunnelarbeten. Studierna upptogs och bearbetades
systematiskt med sikte på att nå generella tidfunktioner.
Arbetsstudier som skall kunna resultera i praktiskt användbara
matematiska formler för tidåtgång vid borrnings-,
laddnings- och sprängningsarbeten kräver vissa förutsättningar.
De studerade arbetena skall utföras av i stort sett samma
arbetare med samma maskinella utrustning och övriga
hjälpmedel samt med samma arbetsmetod men i
tunnel-areor av varierande storlek. Vad man främst åsyftar är
nämligen att få fram vad tunnelarean betyder i fråga om
åtgång av arbetstid.
I den totala tidåtgången för ett sprängningsarbete ingår
värden för olika delar av arbetet, deltider. Funktionerna
för dessa deltider kallas här delfunktioner.
Delfunktionerna har bestämts efter tvenne metoder: för ställtider
genom kurvpassning på grundval av totalt använd tid per
salva, för verktider genom fastställelse av den
matematiska formeln på grundval av detaljstudier och därefter
kontroll av funktionens läge genom stickprov. Några
exempel på erhållna tidfunktioner får här belysa
undersökningarnas resultat.
Vid de arbeten, som studerades, utgjordes
borrutrustningen av svenska borrmaskiner med en vikt av 19—25 kg
samt knämatare och hårdmetallborr med mejselskär.
Lufttrycket vid maskinerna varierade omkring 6,5 at ö, och
vattentrycket var omkring 4 at ö. Undersökningarna
genomfördes för mjuka, mellanhårda och mycket hårda
bergarter och resultaten jämfördes för kontroll med
resultatet från liknande undersökningar för olika malmsorter.
Delfunktioner
Följande arbetsoperationer ingår huvudsakligen i
ställtid före och efter borrning: fram- och borttransport av
borrställning eller borrvagnar; borrtransporter; fram- och
borttagning samt koppling av maskiner och slangar;
fram-och borttagning av stödstegar för knämatare.
Tunnelns storlek avgör, om borrställning eller borrvagn
skall användas. Sättet att utforma borrställningen varierar
med tunnelstorleken. Ställtid för transport och uppsättning
av borrställningen bestämmes funktionellt efter
grovstudier av ovannämnda arbetsoperationer.
Borrställning måste vanligen användas i tunnlar med
större takhöjd än 2,2 m. Ställningens form, storlek ocli
transportsätt samt det antal man, som fordras för att
transportera den, bestämmer tiden för transporten. Man
kan anta, att en borrställning, som transporteras med bil
eller traktor, kräver i genomsnitt fem man för
transporten. Består arbetslaget av upp till fem man, måste således
samtliga lagmedlemmar engageras i ställningstransporten
så länge den pågår. Först sedan borrställningen är på
plats, kan arbetarna ägna sig åt framtransport av borr,
framtagning och koppling av maskiner och slangar, dvs.
de arbetsuppgifter, som här kan sammanfattas under
begreppet övriga ställtidsarbeten.
Sammanlagda ställtiden når ett minimum, då arbetslaget
är så sammansatt att en del lagmedlemmar är fullt
sysselsatta med borrställningen, medan resten ägnar sig åt övriga
ställtidsarbeten. Denna gynnsamma arbetsfördelning är
dock möjlig endast för tunnlar med viss area. Vid annan
storlek på tunnelarean har man icke denna idealiska
lagsammansättning, varför alla arbetare i laget icke längre
kan sysselsättas samtidigt med ställningsgöromål. Följden
blir väntetid för en del av arbetarna. Detta gäller t.ex. vid
så stora tunnelareor, att det fordras två borrställningar,
eller vid forcerad drivning.
På grundval av ovannämnda förhållanden har
funktionskurvor utvecklats för tunnelareor utan ställning, för
sådana som kräver en borrställning, samt för sådana som
kräver två ställningar eller borrvagnar. För att förenkla
den funktionella framställningen har man approximerat
dessa till en funktionskurva, fig. 1. Av denna framgår, att
sammanlagda ställtiden når sitt minimum, när
tunnelarean är 10 m2. Kurvans giltighetsområde ligger mellan 2
och 125 nr area, då hittills en ekonomisk utsprängning av
större areor mest har utförts genom uppdelning av hela
sektionen.
Det förekommer givetvis andra tekniska hjälpmedel och
organisationsformer än de vid undersökningarna givna,
varigenom ställtidens minimum varierar något, men
variationerna har visat sig vara så små, att de saknar praktisk
betydelse för tidåtgången för sprängningsarbetena i sin
helhet.
Fig. 1. Ställtid före och efter borrningen som funktion av
arean och antal man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
