Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1953 - Andras erfarenheter - Plaster för konservering av gamla målningar, av SHl - Lim för kryssfaner, av SHl - Induktionslödning av koppar och kopparlegeringar, av SHl - Användning av röntgendiffraktion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
145
färgytans spridning av ljuset, antagligen beroende på att
polyvinylacetatet har mindre brytningsindex än dammar
och mastix. Det har vidare olägenheten att fordra
användning av aktiva lösningsmedel, såsom etanol och aceton,
vilka inte kan anbringas på vissa typer av målningar.
Man har därför på senare tid provat estrar av
polymeta-krylsyra, särskilt poly-n-butyl- och polyisobutylmetakrylat.
Dessa material har större brytningsindex än
polyvinylace-tat (ehuru inte lika stort som naturhartserna) och är lösliga
i kolväten, såsom toluen och terpentin. Isobutylestern
föredras därför att den har de bästa mekaniska egenskaperna.
Med val av råmaterial är emellertid fernissproblemet inte
löst. Fernissor av mastix eller dammar håller vanligen
40—50 % fasta ämnen, men vid användning av
metakrylat-plast kan man inte använda lösningar med mer än ca 20 °/o
fasta ämnen därför att deras viskositet annars blir för stor.
Denna svårighet har man övervunnit genom att använda
ett material (Resin AW2) baserat på polycyklohcxanon. Av
detta harts kan man göra koncentrerade lösningar. Det
mörknar inte men har tendens att bli sprött. Denna
olägenhet undanröjs genom tillsats av ett lämpligt
mjuknings-medel till fernissan.
I stället för plastlösningar har man emellertid också
använt vattenemulsioner. Dessa är lättstrukna vid upp till
35 °/o torrsubstanshalt, och härigenom kan man välja
mellan flera olika syntetiska fernisstyper så att en önskad
yt-effekt kan uppnås.
Retuschmedier får lika litet som fernissa mörkna med
tiden. Ett tillfredsställande medium har inan funnit i
al-kydharts modifierat med en torkande olja innehållande
mycket linol- och litet linolensyra. En alkvd, framställd av
ftalsyra och glycerol och modifierad med tobaksfröolja,
tycks inte gulna vid torkning. Den är lätthanterlig och
används i stor utsträckning som retuschmedium.
Som bindemedel vid lagning har man hittills bara använt
animaliskt lim i olika former och blandningar av bivax
och naturhartser. Dessa material är inte idealiska. Lim har
relativt hög vattenhalt; det är efter torkning känsligt för
fukt och kan mögla. Vaxhartsblandningen fordrar hög
temperatur vid anbringandet. Det finns emellertid nu ett stort
antal syntetiska bindemedel bland vilka man kan välja
det lämpligaste för varje särskilt ändamål. Av särskilt
intresse är de kallhärdande plastlimmen.
Vid överföring av en målning vars färgskikt och grund
har lossnat från underlaget till ett nytt sådant kan man
sålunda ined fördel använda ett kallhärdande cpoxilim
såsom Araldite 101. Vattenemulsion av polyvinylacetat
mjuk-gjord med butylftalat kan användas med upp till ca 60 %
torrsubstanshalt och ger mycket bättre resultat än
animaliskt lim vid förstärkning av duk eller limning av denna på
ett hårt underlag.
Växer för rengöring och polering av målningars yta har
till på senaste tid varit bivax, paraffinvax och i mindre
utsträckning karnaubavax. Numera utnyttjar man
emellertid också flera syntetiska växer. Särskilt stora
förbättringar har man uppnått genom att i stället för bivax använda
mikrokristallina växer, t.ex. ett som fås vid raffinering av
kolväten. En hård typ av polyetenvax används i stället för
karnaubavax framför vilket det har flera viktiga fördelar
(D E VERNER i British Plastics nov. 1952). SHl
Lim för kryssfaner. Vid limning av kryssfaner används
numera flera olika konsthartslim. För innebruk kan det
limmas med karbamidplast i blandning med industrimjöl,
varigenom man får en limfog med egenskaper liknande
dem man tidigare fick med proteinlim.
Limningstemperaturen är ca 100’°C, och trät får en naturlig och vacker
lyster. Limmet är ganska fuktbeständigt, och fogens styrka
uppges vara mycket god. Det är dyrare att limma med
karbamidplast än med kaseinlim eller vegetabiliska lim.
Kryssfaner för utebruk limmas i allmänhet med
mela-minplast. Man kan ställa mycket stora fordringar på
denna vara. Dess vattenbeständighet provas t.ex. genom kok-
ning med vatten i 6 h varefter proven får ligga kvar i
vattnet 24 h. Efter denna behandling får limfogen inte
visa några tecken på upplösning.
Ändå bättre limfogar för utebruk får man med
fenoplast-lim. Man använder två varianter av denna limtyp. Den ena
fordrar en härdningstemperatur på 140°C varigenom
kryssfaneret blir stelt och plåtliknande. Under 1952 har
man emellertid utarbetat ett annat fenoplastlim som
fordrar bara normal härdningstemperatur och som därför ger
skivor av vanlig kryssfanertyp. Detta lim ger fogar som
tillfredsställer mycket höga krav.
Alla limtyper för kryssfaner till utebruk är dyrare än
karbamidplastlim. Utebruksfaner, på vilka inte särskilt
stora fordringar ställs, limmas därför med ett lim som
både i pris och egenskaper ligger mellan
karbamidplastlim och melamin- eller fenoplastlim. Det erhållna
kryssfaneret uppges ha god fuktbeständighet och tåla 70°C
vallén (enligt Industri AB Furuplywood). SHl
Induktionslödning av koppar och kopparlegeringar.
Eftersom koppar och kopparlegeringar har god
ledningsförmåga för elström och värme anser man olämpligt att
induktionsupphetta dem. En amerikansk elindustri har
emellertid funnit att induktionslödning trots detta blir
billigare än andra metoder, ger högre kvalitet hos
slutprodukten, inte medför överhettning av värmebehandlade delar
och möjliggör automatisering. Induktionsupphettning kan
användas vid tennlödning. Ingen stark upphettning av
metallytan uppstår på grund av materialets goda
värmeledningsförmåga, och man kan därför använda mycket stor
strömtäthet. Härigenom blir också långvarig
förupphetl-ning av stora arbetsstycken onödig.
När man vill tillämpa induktionsupphettning vid lödning
av koppar måste man dock göra noggranna jämförelser
med andra upphettningsmetoder innan man bestämmer
sig. Strömkällans frekvens, arbetsstyckets storlek och
induktionsspolen konstruktion är av stor vikt för metodens
användbarhet. Denna begränsas framför allt av
möjligheten att göra en spole med lämpliga dimensioner.
Koppars permeabilitet är densamma som lufts, och det fordras
därför relativt stor effekt hos högfrekvensgeneratorn.
Spolen görs med så många amperevarv som möjligt (E M
Laughnieir i American Machinist 24 nov. 1952). SHl
Användning av röntgendiffraktion. För
vetenskapsmännen är röntgendiffraktion ett av de mest mångsidigt
användbara forskningsredskap som utvecklats under
1900-talet, men också industrin använder nu metoden i stor
utsträckning. Metallurgerna började utnyttja den tidigt, och
under 1940-talet har många andra industrier apparater för
röntgendiffraktion i arbete på sina laboratorier. Denna
utveckling sammanhänger med tillkomsten av nya,
förbättrade instrument som nu finns i handeln.
Medan metallurgerna använder röntgendiffraktion för att
studera legeringars kristallsystem och dessas förändringar,
utnyttjar man t.ex. i oljeindustrin metoden för att ta reda
på vad som förgiftar katalysatorer; inom
elektronikindustrin används den i produktionen för orientering av
kvartskristaller vid dessas skärning till oscillatorplattor och på
laboratorier för studium av transistorer, ferromagnetiska
material och fosforer.
I byggnadsindustrin liar man funnit att
röntgendiffraktion är en utmärkt metod för kontroll av kvaliteten hos
material, såsom asbest, cement och keramik. Inom
läkemedelsindustrin använder man röntgendiffraktion bl.a. för
att fastställa renhetsgraden hos preparat, vid
upptäckande och tillverkning av nya antibiotika och vid utforskning
av dessas kemiska konstitution. Inom kemisk industri
används metoden på många olika områden. Den har också
gjort god tjänst vid framställning av transuraner genom
kärnreaktioner då den möjliggör fastställande av nya
elements kemiska egenskaper även när bara ytterst små
kvantiteter av dem står till förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
