Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1953 - Televisionen i dag, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 mars 1953
159
För färgtelevisionens del kan antecknas att man
för denna numera — till skillnad från vad som
var fallet för ett par år sedan — kan räkna med
att de system som kommer att tas i drift, främst i
USA, icke kommer att göra nuvarande mottagare
oanvändbara.
Televisionen i Västeuropa
Som ovan nämnts har alla länder i Västeuropa
antagit 625-linjersstandarden, med undantag av
Storbritannien, Frankrike och Belgien. I en del
av dessa länder hade försök och regelbundna
sändningar tidigare pågått med användning av
denna standard. Hos andra har
försöksverksamheten nyss börjat eller, som i Sverige, ännu icke
satts i gång. I det följande skall ges en översikt
över det aktuella läget i de olika länderna.
Storbritannien
Redan 1920 började British Broadcasting
Corporation TV-experiment med ett 30-linjerssystem.
Regelbundna sändningar började 1936 i London,
med ett dagligt tvåtimmarsprogram, varvid man
varannan vecka prövade ett 240-linjerssystem
och varannan ett 405-linjerssystem. Kort därpå
antogs det senare som standard.
Sändningarna upphörde vid början av senaste
kriget och återupptogs omedelbart efter dess slut.
År 1947 beslöt brittiska regeringen sätta upp fyra
nya TV-sändare med hög effekt, och ett större
antal mindre sändare av de 40 som
Storbritannien har fått sig tilldelad enligt
Stockholmsplanen. Uppsättandet skulle vara slutfört 1954,
varvid man beräknade att 80 % av landets
befolkning då skulle ha tillgång till television.
Samtidigt beslöt man fasthålla vid
405-linjersstan-darden.
Av ekonomiska skäl har sedermera byggandet
av lågeffektsändarna uppskjutits. Å andra sidan
är alla de fem högeffektsändarna, Alexandra
Palace vid London, Sutton Coldfield vid
Birmingham, Holme Moss vid Manchester, Kirk o’Shotts
i Skottland och Wenvoe i Wales, i drift sedan
1952 och omsluter ca 87 % av invånarna i sina
mottagningsområden. Sändningarna omfattar 5
—6 timmar dagligen.
Sedan dessa fem sändare har kommit i drift har
mottagarförsäljningen ökat enormt, från 800
per månad 1946 till omkring 60 000 per månad
1952. Antalet TV-licenser ligger nu över 1 500000.
Denna expansion beräknas emellertid i någon
mån bli hämmad av den ökning av
omsättningsskatten från 33 till 66 % som vidtogs i april 1951.
Programverksamheten skötes av BBC under
statlig koncession och finansieras av
licensavgifter (2 £ per mottagare). Reklamprogram har
hittills icke varit tillåtna, men det föreligger ett
regeringsbeslut att tillåta privatägda TV-sändare
att sända kommersiella program parallellt med
BBC.
Frankrike
Franska televisionen startade i Paris före kriget
med ett 441-linjers system och återupptogs 1946.
Då myndigheterna 1948 började diskutera det
nu antagna 819-linjerssystemet utfäste man sig
att under minst tio år framåt fortsätta med det
gamla systemet i Paris-området, med hänsyn till
de tiotusentals mottagare som redan fanns där.
Under 1951 sattes en sändare enligt
819-linjerssystemet i drift i Paris parallellt med den
tidigare, och en annan i Lille, som förbindes med
Paris-studion av en mikrovåglänk. Nästa sändare
skall sättas i drift 1953 i Strasbourg, och därefter
skall sändare uppsättas i Lyon, Marseille,
Bordeaux, Toulouse etc. Enligt Stockholmsplanen
har Frankrike tilldelats 50 sändare.
Programverksamheten handhas i statlig regi,
och sändningarna sker dagligen med en timme
på dagtid och tre timmar på kvällstid. Antalet
mottagare uppskattas till 30 000—40 000.
Västtyskland
Även i Tyskland påbörjades TV-sändningar före
kriget enligt 441-linjerssystemet. Då
sändningarna återupptogs 1951 över två sändare i Berlin
och Hamburg övergick man emellertid till
625-linjerssystemet.
Enligt Stockholmsplanen skall Tyskland få 33
sändare, och den första utbyggnaden skall
omfatta sändare i Langenberg, Hannover och Köln,
av vilka den förstnämnda är i provdrift.
Sändarna blir förbundna sinsemellan av
mikrovågs-länkar, som skall så småningom utgrenas till
Frankfurt, Stuttgart, München och andra
storstäder.
Vid slutet av 1953 skall den tyska
TV-verksamheten nå 20 miljoner invånare. Programmen
sköttes av staten och utsändes dagligen under
tre timmar. Licensavgiften är 60 DM och antalet
mottagare ca 2 000.
Nederländerna
TV-försök började i Nederländerna 1948, varvid
fram till 1951 en experimentsändare hos Philips
i Eindhoven utsände underhållningsprogram tre
dagar i veckan. År 1950 beslöt holländska
regeringen själv sätta i gång ett tvåårigt
experimentprogram. En statlig sändare byggdes 1951 i
Lopik, vars läge mitt i landet bragte storstäderna
Amsterdam, Haag, Rotterdam, Utrecht m. fi.
inom räckhåll. Experimentperioden skall
avslutas i oktober 1953, men regeringen har redan
beslutat att bygga fyra nya sändare, vilket med
den nuvarande motsvarar full utbyggnad enligt
Stockholmsplanen.
TV-studion, som ligger mellan Amsterdam och
Utrecht, förbinds med sändaren i Lopik av en
mikrovågslänk. Därifrån går en annan länk till
Philips sändare, som betjänar
Eindhoven-områ-det. För överföring av reportage finns mikro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
