Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1953 - Nya metoder - Talande radiofyr, av DH - Bandslipning av flygplansskal, av Wll - Bränsleelement, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Talande radiofyr. I Sverige har på sistone utvecklats en
ny typ av radiofyr, den talande radiofyren, som bl.a. har
fördelen att den inte kräver någon extra utrustning i
flygplanet utöver den vanliga kommunikationsmottagaren. Den
talande fyren kan vidare uppställas praktiskt taget var
som helst, då terrängen runt uppställningsplatsen inte
behöver vara allt för jämn, detta tack vare att fyren arbetar
med riktade radiovågor. En av fyrens nackdelar är att
bäringsangivelserna endast erhålls var tolfte sekund. Den är
därför inte lämplig, och inte heller avsedd som landnings
hjälpmedel.
Fyren, fig. 1, kan inställas att arbeta på en viss frekvens
inom frekvensbandet 100—140 Mp/s; den har ett
roterande antennsystem, som utsänder bäringar i två rakt
motsatta riktningar, samt en tredje "täckningsantennen" med
ett vanligt 8-diagram. Det roterande antennsystemet är
anslutet via roterande kopplingar av induktiv typ till tre
sändare, som styrs från en gemensam kristalloscillator.
Talmaskinen, som åstadkommer moduleringsspänningen
för bäringsangivelserna, är mekaniskt förbunden via en
snäckväxel till det roterande antennsystemet.
Täckningsantennen med dess 50 W sändare har till
uppgift att överrösta de småflikar som finns på
riktantenner-nas strålningsdiagram, så att bäringsangivelserna erhålles
endast i de önskade riktningarna. För detta ändamål
moduleras 50 W sändaren med en 150 p/s ton, som är rik på
övertoner. Utstrålningen av energi från täckningsantennen
medför även att den i flygplanet använda mottagaren
erhåller en kontinuerlig bärvåg, så att dess känslighet
hålles på lämplig nivå när bäringsangivelserna mottas.
Under varje talperiod, vilken motsvarar ca 2V20 vridning
av antennsystemet, ökas 150 p/s modulationen till nära
100 %>, varigenom en god täckning av talsignalerna i andra
riktningar än riktantennernas erhålles. Genom att göra
denna signal pulserande, så att maximivärdet endast
existerar under talperioden, kommer lyssnarens öra att
inställa sig för en relativt låg medelnivå, varigenom talet i
bäringsangivelsen framträder starkt och klart.
Pulseringen gör det även möjligt att identifiera reflexionen av en
bäringsangivelse, som höres i en annan riktning än denna.
Hör man en bäringsangivelse samtidigt som modulationen
från täckdiagrammet ökar kraftigt vet man, att den
erhållna bäringsangivelsen härrör från en reflex.
För att undvika fassammansättningar mellan signalen
från täckningsantennen och riktantennerna är den förra
frekvensmodulerad med ca 20 kp/s. Härigenom undvikes
krav på fasstabilitet hos sändarna, enär en hopfasning av
energin från de olika antennerna annars ger upphov till
väsande och bubblande ljud i mottagaren när
riktanten-nen närmar sig bäringen mot mottagaren.
Modulatorn till 50 W sändaren nycklas även med
regelbundna intervall från en 1 000 p/s generator med en
igenkänningssignal. De starkt riktade antennerna matas från
5 W sändare, som moduleras med tal innehållande
bäringarna. Talmaskinen, som lämnar en mot talet svarande
lågfrekvent spänning, består av en trumma, som är belagd
med magnetiskt material och utrustad med två
avspelningshuvuden liknande dem som används i trådspelare.
Om man så önskar, kan fyren utrustas med en extra
talmaskin så att tal på ett annat språk kan erhållas genom en
enkel omkoppling.
Följande exempel anger vad som höres, om man flyger i
en viss sektor:
120° — ±2,5° "ett två"
125’° —±2,5° "ett två" kraftigt, "ett fyra" svagt;
130° — ± 2,5° "ett två", "ett fyra"
135° — ± 2,5° "ett två" svagt, "ett fyra" kraftigt
140° —±2,5° "ett fvra"
Praktiska prov har visat att några svårigheter att
bestämma bäringen på ± 3° när inte förefinnes. Eftersom
Fig. 1. Principen för fyrens uppbyggnad; 1
täckningsantenn, 2 3 riktantenner, A roterande kopplingar, 5 6
snäck-växlar, 7 motor, 8 låg frekvensgenerator, 9 talmaskin, 10
kristalloscillator, 11 frekvensmoduleringsanordning, 12
oscillator på 20 kp/s för frekvensmodulering, 13 50 W
sändare, U 16 18 modulator, 15 17 5 XV sändare.
ett visst subjektivt bedömande gör sig gällande vid
bestämning av bäringar mellan 20° bäringarna, kan man med
säkerhet säga, att noggrannheten är bättre än 5°.
Fyren kan startas och stoppas via en vanlig
tvåtrådstelefonlinje. Start sker genom anslutning av en strömkälla
med 48 V spänning till linjen (AGA-Journal dec. 1952).
DH
Bandslipning av flygplansskal. Slipning med ändlösa
band, belagda med aluminiumoxid eller kiselkarbid, är en
metod som medger en stor avverkning av material
samtidigt som noggrannheten blir god (jfr Tekn. T. 1952
s. 559). Denna metod har man nu börjat använda för
uttunning av flygplansskal av aluminium. Arbeten som med
andra metoder tagit 2,5 h kan med bandslipning göras på
15 min.
Slipmaskinen, som är enkel att sköta, kan ta 2,5 mm skär
över hela ytan på ett 1,8 m brett skal vid matningen 0,25
in/min. Som kylmedel används en emulsion bestående av
40 delar vatten på 1 del olja (Business Week 30 aug. 1952,
American Machinist 1 sept. 1952). Wll
Bränsleelement. För framställning av elektricitet direkt
ur bränsle experimenterar man med bränsleelement av
olika typer. Teoretiskt kan man med sådana utnyttja hela
kemiska reaktionsvärmet vid bränslets oxidation. Ett
element med elektrolyt och kol som ena elektroden och syre
som andra elektroden kan kallas ett "direkt"
bränsleelement, men något lyckat sådant har man ännu inte kunnat
åstadkomma. Större framgång har man haft med
"indirekta" element med reaktionsprodukter erhållna ur
kolet som elektroder.
Den största svårigheten synes vara att få element med i
förhållande till storleken ur ekonomisk synpunkt
tillräcklig effekt. Man anser att det behövs en produktion av 100
mA/cm2 elektrodyta vid 1 V elektromotorisk kraft. Element
med mindre produktion anses inte kunna tävla med
vanliga kondenseringskraftverk.
Ett direkt bränsleelement, angivit av Bischoff i
Tyskland 1951, ger 0,5 raA/cm2 vid 0,6 V. Davytan i Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
