Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1953 - Vad min vetenskap har lärt mig om livet, av John Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’f mars 1953 177
Vad min vetenskap har lärt mig om livet
Professor John Tandberg, Stockholm
130.2 : 62
t––.1-1 ____U„J.___))Cl„l__’» TA__f".. " n rri ._ n i__________j>~ •_____j _ ....... .11
En av Platons dialoger heter "Staten". Den
föl-fattades antagligen för något mer än 2 300 år
sedan. I sjunde boken av denna dialog skisserar
Platon ett mycket intressant tanke-experiment.
Jag skall i korthet återge några repliker ur
dialogen. Läraren, som talar, antages vara Sokrates.
Åhöraren heter Glavkon och är en yngre bror till
Platon.
Sokrates: Tänk dig människor i en underjordisk grotta;
denna har en ingång, som är öppen mot ljuset och lika
vid som grottan (som alltigenom i hela sin längd är lika
bred). Här vistas de ända från barndomen, bundna med
fjättrar om benen och halsen på ett sätt, som gör, att de
ej kunna röra sig ur fläcken och endast kunna se rakt
fram, men däremot äro oförmögna att vrida huvudet.
Ovanför och bakom dem brinner en eld på avstånd, och
mellan elden och de fängslade höjer sig en väg, utmed
vilken en liten mur är uppförd . . . Tänk dig vidare
människor gå utmed denna mur, bärande allehanda redskap,
som synas ovanför muren, ävensom statyer och figurer av
sten, trä eller annat materiel. Och somliga av dessa
människor prata naturligtvis, och andra tiga.
Glavkon: Det var en underlig bild och underliga fångar.
S: Men de äro dock lika oss. Ty tror du, att de i denna
situation se något annat av sig själva eller av de andra än
de skuggor, som av elden kastas på den motsatta väggen
av grottan?
G: Nej, hur skulle de det kunna, om de vore tvungna att
under hela sitt liv hålla huvudet orörligt?
S: Och skulle det ej vara på samma sätt med alla de
föremål, som passera förbi dem?
G: Jo visst.
S: Och om de vore i stånd att tala med varandra — tror
du ej, att de då skulle beteckna dessa skuggor, som de se,
som verkliga föremål?
G: Givetvis.
S: Antag vidare, att fängelset gåve eko från motsatta
väggen. Tror du, att de då, när någon av de förbipasserande
talade, skulle anse, att någon annan talade än just den
skugga, som skred förbi?
G: Nej, vid Zevs, det tror jag ej.
S: Överhuvud skulle alltså sådana människor ej hålla
något annat för sant och verkligt än skuggorna av tingen.
G: Det är alldeles givet.
S: Tänk dig nu vidare, att man löser dem från deras bojor
och botar dem från deras villfarelse — vad blir väl
följden? Antag, att man befriar en av dem, och tvingar honom
att plötsligt stiga upp och vända sig helt om och se mot
ljuset. Han skall ej kunna göra allt detta utan smärtor,
och på grund av dagern kan ban ej uppfatta alla dessa
verkligheter, vilkas skuggor han förut såg. Vad tror du,
att han skulle säga, om någon förklarade för honom, att
ban förut hade sett endast gyckelspel, men däremot nu ser
riktigare, då han närmat sig det verkliga och vänt sig inot
realiteter, och om samma person vidare pekar på vart och
ett av det förbipasserande och ber honom säga, vad det
Föredrag i Sveriges Radio den 1 februari 1953.
ar? Iror du ej, att ban skulle bh lorvirrad och anse, att
det, som ban förut såg, vore verkligare än det, som
visades honom?
G: Jo, i hög grad.
S: Och om ban tvang honom att se på själva ljuset, skulle
han väl få ont i ögonen, fly bort och vända sig mot
sådant, som ban är i stånd att se på, och betrakta detta
såsom i verkligheten klarare än de föremål, som man nyss
visade honom?
G: Ja.
Längre fram i dialogen rekommenderar Platon
åt dem, som vilja syssla med Staten och dess
styrelse (alltså dem, som tänker bli höga
ämbetsmän och politiker), att studera matematik,
både geometri och räkning med tal. Sådant
studium skulle vara nyttigt, som han säger, —–
"ej för att som affärsmän och krämare ha nytta
av det vid köp och försäljning, utan för att göra
det lättare för själen att vända sig från det
förgängliga till det sanna och varande".
Det sista vore kanske något för våra Herrar
Politiker att taga fasta på? Nåja, Platon har ju
(med rätta) blivit ansedd som en stor idealist!
Men hans bild 0111 människorna, som sitta i en
grotta, och iakttaga skuggspelet på väggen, och
som uppfatta detta som verkligheten,
oförmögna att rätt förstå den sannare verklighet, som
ligger bakom, som existerar ute i solskenet, —
denna liknelse är i själva verket alldeles
storartad. Och det är egendomligt att tänka sig
denna geniala bild vara utformad redan för 2 300 år
sedan.
Faktum är, att man i nutida fysik, när man
söker efter orsaker och förklaringar till
naturfenomenen, förr eller senare märker att man sitter i
den där grottan, och — för all del — i gott
sällskap med många, många andra. Ja, om man skall
göra reportage 0111 vilka personer som märkes
på parkett, så kan man nog också observera
Einstein, och Heisenberg", och en hel rad andra
nobelpristagare och stora forskare. Men dessa herrar
är inte så hårt bundna. De ha skaffat sig en viss
rörelsefrihet, som medger en bättre och klarare
uppfattning än vad fallet är med de övriga
fångarna.
Man kanske även skymtar Newtons lockiga
huvud. Newton, som var en av alla tiders främste
naturforskare, säger ödmjukt om sin egen
livsgärning, att han själv varit lik en gosse, som
lekt vid havsstranden och som har roat sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
