Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1953 - Vad min vetenskap har lärt mig om livet, av John Tandberg - Fenol i USA, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’f mars 1953
179
Han skrev en exakt, klar och tydlig formel:
E = m • c~.
Denna enkla, mycket berömda formel, utsäger,
att varje gram materia, det må vara vatten eller
vätgas eller uranmetall eller vad som helst, är
ekvivalent med så många enheter energi (i erg),
som anges av kvadraten på det tal, som mäter
ljushastigheten (i cm/s). Ljushastigheten är som
bekant 300 000 km/s, eller 30 000 000 000 cm/s.
Kvadraten på detta stora tal blir 9 • 1020.
Det här verkar kanske som ren magi, men hur
som helst, formeln har prövats på olika sätt, och
den håller! Bland de mera handgripliga
konsekvenserna kan jag nämna, att den varit en
ledstjärna för människan, när det gällt att nå fram
till konsten att frigöra atomenergin. Jag
nämner några allvarsbetonade geografiska ortnamn:
Alamogordo, Hiroshima, Nagasaki, Bikini. Detta
är realiteter, som man inte kan bortförklara. Det
är världshistoria. Och antagligen står vi bara
vid början av vad som komma skall, för
världshistorien är ännu inte slut, och stormen kan
bläddra i bladen.
Bland mera blygsamma konsekvenser av
Einsteins formel kan jag nämna det förhållandet,
att om vi här i Sverige kunde varje dag helt
omvandla bara ungefär 2 g materia, t.ex. vatten eller
uran eller annat ämne, till nyttig energi, så skulle
denna energi mer än väl räcka till att driva alla
våra elektriska tåg och spårvagnar, alla
maskiner i våra fabriker, ge ström till alla glödlampor
i hela landet, till alla hissar, kylskåp och
radioapparater.
Vi ha ju redan börjat så nätt att bygga en
uranmila här i Stockholm för att pröva den
magiska konsten att frambesvärja energi ur
materien. Det är en konst, som kommer att ingripa
1 mänskans livsföring, i krig som i fred, och det
gives ingen återvändo!
Ty: atomåldern har börjat. Den började den
2 december 1942 — men i all tysthet. Den dagen
lyckades man bokstavligen att utvinna energi ur
materien på ett sådant sätt, att man kunde
reglera mekanismens funktion genom att hantera
vissa rattar och spakar. Detta hände på ett
laboratorium i Chicago. Händelsen blev strängt
hemligstämplad, det hela var en viktig militär
hemlighet i början. Amerika satsade två miljarder
dollar, fick fram atombomben — och vann kriget.
Det är en lysande, djärv och snillrik idé, som
uttalas i Einsteins enkla formel: E = m • c2. Här
gäller vad Esaias Tegnér säger i sin "Epilog":
"Allt snillrikt träffar som en blixt: det är
ett ögonblickets barn, men ögonblicket
utav dess verkan går igenom sekler."
Om jag till sist skulle försöka att i korthet
sammanföra några av de praktiska lärdomar, som
vetenskapen gett mig, och som jag tycker har
allvarlig betydelse för livet, så kanske jag skulle
våga välja ut tre sådana teser eller synpunkter
— bland de många, som jag för resten inte vill
gradera inbördes.
För det första. Det är opraktiskt att söka
krångla sig fram på genvägar eller fuska inom
vetenskapen. Om man tror sig kunna nå fram
till ett sublimt skådande av Sanningen (med
stort S) genom att t.ex. läsa en populär
framställning av ämnet, uppfinna ett nytt system,
och sedan negligera allt, som verkar besvärande
eller hämmande, eller man underkänner värdet
av saklig kritik för att i stället lita på sin egen
fantasi och intuition, då löper man stor risk att
komma vilse och att aldrig kunna inse sin egen
skröplighet och sina egna misstag. Felet anses
naturligtvis då sitta hos en ondskefull och
inskränkt omgivning. Sådana spekulativa
privat-martyrer har jag råkat, vid flera tillfällen!
För det andra. Inom matematiken möter man
oftast ren logik, i klar form, och därmed även
exakta sanningar. Men inom fysiken (och alla
andra mätande vetenskaper) når man inte fram
till en obegränsad skärpa i sina mätningar. Det
nås en gräns, som man inte kan passera. En
märklig formulering är känd under namnet
"Hei-senbergs osäkerhetsrelation". Det är något i
analogi med den gamla satsen, som Göthe
formulerade (eller återgav) så här: "Es ist dafür gesorgt,
dass die Bäume nicht in den Himmel wachsen."
För det tredje. Det är inte den exakta
verkligheten, som vi lyckas gripa, när vi försöker
förklara sådana elementära fenomen som
elektricitet, ljus, atomkärnor, neutroner, protoner,
meso-ner, energi-innehåll, och mycket annat. Vad vi
uppfattar och beskriver är endast vaga skuggor
av en verklighet, som vi inte förmår att helt och
riktigt uppfatta.
"Vi likna människor, som sitta i en grotta, och
betrakta skuggspelet på väggen." Längre har vi
inte kommit!
Fenol i USA. Bland de aromatiska kemikalier, som
framställs av USA:s kemiska industri, är fenol en av de tre
stora; den produceras i något större mängd än
ftalsyra-anhydrid men i mindre mängd än styren. En liten del av
fenolen fås som biprodukt vid torrdestillation av stenkol.
Denna tillverknings storlek har inte varierat mycket under
senare år och kommer troligen inte att växa nämnvärt i
framtiden.
Största delen av fenolen framställs ur bensen. Denna
tillverkning har sexfaldigats under åren 1940 till 1951. Om
alla anläggningar som nu är under byggnad färdigställs,
blir produktionen vid slutet av 1953 eller början av 1954
265 000 t/år, vilket är ett stort steg på väg mot de 287 000
t/år som önskas av NPA under 1955.
Man använder nu fyra olika framställningsmetoder vid
sidan av varandra, nämligen sulfonering, klorering,
Ra-schig- och kumenmetoderna. Dessutom har man försökt
direkt oxidation av bensen, men denna metod har
övergivits. Vid sulfonering, som är den äldsta metoden,
behandlas bensen med svavelsyra, och den erhållna
sulfon-syran hydrolyseras med natriumhydroxid till
natriumfeno-lat. Ur detta frigörs fenol med kolsyra eller svavelsyrlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
