Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1953 - Infrarödspektrometri för driftkontroll, av SHl - Nya material - Poröst rostfritt stål, av SHl - Folier av polyesterplast, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’f mars 1953
183
Fig. 5.
Dispersions-spektrometer för
driftkontroll; B
bo-lometer, C provkärl,
G strålningskålla,
Ml—M, speglar, P
prisma, Sj och St
spalter.
Härigenom reflekterar de två olika våglängder till
utgångsspalten So. Om en slutare omväxlande stänger av det övre
och nedre strålknippet, kan skillnaden mellan
intensiteterna vid de två våglängderna mätas. Väljer man den ena
av dessa vid ett absorptionsmaximum och den andra vid
ett absorptionsminimum för det sökta ämnet, får man en
betydande kompensation av variationer i strålningskällans
intensitet och andra störningar.
En dispersionsspektrometer, förenklad enligt en annan
princip, uppges ha använts med gott resultat. Strålning,
som utgår från källan G (fig. 5) reflekteras av spegln Mx
genom ingångsspalten till den paraboliska spegeln A/s och
därefter av Mt genom prismat P till A/5. Från denna spegel
reflekteras strålknippet genom utgångsspalten Sa och
provkärlet till spegeln M- och därifrån till bolometern B.
Spektrometern ställs in för en våglängd vid vilken det sökta
ämnet har ett absorptionsmaximum som inte överlappas
av andra komponenters absorption.
Instrumentet är kapslat i ett explosionssäkert hölje med
yttermåtten 275 X 325 X 175 mm. Prismats ytor är 75 X 60
mm, dvs. lika stora som i laboratoriespektrometrar. SHI
Litteratur
1. Infrared comes out of the laboratory. Bus. Week 1952 juli 5 s. 97.
2. Patterson, W A: Infrared analyzers for processes. Chem. Engng
59 (1952) sept. s. 132.
3. Munch, R H: Instrumentation. Ind. Engng Chem. 44 (1952) aug.
s. 81 A, sept. s. 95 A, okt. s. 93 A.
Nya material
Poröst rostfritt stål. I Storbritannien tillverkas porösa
plattor av 18-8 rostfritt stål för användning till filter. Detta
material är till skillnad från de vanligen använda
keramiska materialen inte sprött. Vidare har det mycket god
resistens mot de flesta syror (utom klorvätesyra),
alkalier, oorganiska ämnen och salter. Filtren tillverkas i form
av plattor, tolvuddiga stjärnor, cylindriska proppar, deglar
och Büchner-trattar. De finns med olika porstorlek och
tjocklek och med ytor upp till 3,5 dm2. De kan rengöras
genom kokning med 20 ®/o natriumhydroxidlösning eller
15 Vo salpetersyra.
Vid tillverkning av filtren utgår man från stångstål som
pulvriseras. Det erhållna pulvret består av kantiga korn;
det siktas, blandas med ett porbildande ämne, som
förångas vid sintringen, och pressas till formstycken som
försintras. Därefter följer slutsintring vid hög temperatur i
en atmosfär av torr vätgas. Härvid sker diffusionssvetsning
av kornen varigenom ett poröst material med stor
hållfasthet och seghet erhålles.
Stålfiltren väntas få användning inom kemisk industri,
t.ex. för filtrering av luft eller vatten och för
frånskiljande av fluidiserade katalysatorer samt på laboratorier för
ungefär samma ändamål som filter av sintrat glas
(Metall-urgia juli 1952, Iron & Steel sept. 1952). SHI
Folier av polyesterplast. Som bekant tillverkas
textilfibrer av polyesterplast i Storbritannien (Terylene) och
USA (Dacron). I båda länderna började man 1952
tillverkning i halvstor skala av folier av ett liknande material,
liksom Terylene och Dacron framställt av etylenglykol och
tereftalsyra. Den nya produkten som i USA kallas Mylar
har en kombination av fysikaliska och kemiska egenskaper
som anses göra den lämplig för industriell användning.
Folierna uppges vara starka, sega, behålla sin böjlighet
vid temperaturer ned till —60°C och ha god kemisk
resistens. Materialets brottgräns är 1 750 kp/cm2. Dess
slaghållfasthet är minst två gånger större än andra i handeln
förekommande plastfoliers; dess rivhållfasthet är större
än cellofans men mindre än polyetens. Materialets
vattenabsorption är 0,5 »/o, och dess genomsläpplighet för
vattenånga är mycket liten. Det löses bara av starka oorganiska
baser och några polära organiska lösningsmedel, t.ex. fenol.
För Mylar uppges resistivitet och genomslagshållfasthet
vara större än för något annat känt material inom
temperaturområdet —- 70 till + 200°C. För det brittiska
materialet uppges bl.a. följande egenskaper:
Brottgräns ...................................... kp/cm2 1750
Förlängning .......................................... ®/« 50
Genomslagshållfasthet ............................ kV/mm 180
Dielektricitetskonstant 1 kp/s ............................ 3,1—3,2
1 Mp/s ........................... 3,0-3,1
Förlustfaktor 1 kp/s ...................................... 0,004—0,006
1 Mp/s .....................h............... 0,013—0,015
Mylar kan göras i form av fullständigt färglösa, glasklara
eller halvgenomlysande, vita folier i tjocklekar på 0,06—
1,75 mm. Terylene-folier kan göras i tjocklekar ned till
7,5 ,|M, vilket är bara tredjedelen av den tunnaste hittills
tillgängliga plastfoliens tjocklek. Ännu tunnare folier kan
tillverkas om efterfrågan på dem uppstår.
Den genomskinliga Mylar-typen har 90 °/o
genomsläpplighet för synligt ljus och väntas få användning t.ex. som
ersättning för glas och till förpackningar. Den vita typen
kommer framför allt att utnyttjas som isolationsmaterial
inom elindustrin, särskilt som dielektrikum i
kondensatorer i stället för polystyrenfolier då Mylar-folier kan
göras tunnare än dessa. Detta användningsområde tros bli
det största, åtminstone i början, men man undersöker ett
antal andra möjligheter.
Ett sådant är till grundmaterial för eldsäker fotografisk
film. Materialet får mycket jämn yta, och då det är segt
och har låg vattenabsorption, vilket antyder god
dimensionsstabilitet, förefaller det mycket lämpligt för detta
ändamål. Dess motstånd mot repning och rivhållfasthet är
också fullt tillräckliga enligt både brittiska och
amerikanska normer. Man bör kunna göra åtminstone 20 °/o
tunnare film av det nya materialet.
Terylene har relativt skarp smältpunkt vid ca 265CIC och
låg viskositet i smält tillstånd. Terylene-folier framställs
genom pressning av den smälta plasten genom en lång,
smal springa och kylning av det erhållna vätskeskiktet i
vatten. I allmänhet används inga tillsatser. Folierna är
glasklara och har ytor med mycket god glans. Materialet
är amorft och icke-orienterat. I detta tillstånd är det ganska
starkt men instabilt. över 80°C kristalliserar det, blir opakt
och sprött.
Det amorfa foliet kan emellertid dras. Sker dragningen i
en riktning, får materialet stor hållfasthet i denna men
mycket låg vinkelrätt mot dragriktningen. Dras folierna
lika mycket i två mot varandra vinkelräta riktningar, får
de samma hållfasthet i alla riktningar. Materialet sägs då
vara planorienterat.
I denna form är de flesta av dess mekaniska egenskaper
ungefär tre gånger bättre än i icke-orienterat tillstånd,
men det är alltjämt inte fullt stabilt. Vid upphettning till
temperaturer över den vid vilken dragningen skett
krymper nämligen folierna till nästan samma dimensioner som
de hade före dragningen. De upphettas därför sträckta
till 180—210°C varvid betydande kristallisation sker utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
