Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1953 - Nya metoder - Radarreflektorer, av DH - Malning med gasström, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Radarreflektorer. Vid navigation i mörker och dimma
till sjöss är det viktigt att fartygets navigatör vet var han
har alla bojar och prickar. Dessa ger i allmänhet ett
mycket dåligt eko på radarskärmen. De under kriget
utvecklade hörnreflektorerna har med åren i allt större
utsträc-ning kommit till användning som hjälpmedel för att höja
ekoverkan från sjömärken.
Dessa reflektorer har i allmänhet formen av ett avskuret
hörn av en låda, och funktionssättet är analogt med det
för de från optiken kända totalreflekterande prismor
och pyramider som användes i cyklarnas kattögon. En
stråle A, fig. 1, reflekteras mot de tre sidorna i
hörnreflektorn och går tillbaka i parallellt motsatt riktning B.
Vanligen är reflektorerna av triangulär eller kvadratisk typ,
men även cirkulära reflektorplan förekommer.
Det är emellertid klart att en hörnreflektor inte kan
återkasta radiovågor som kommer utanför reflektorns
öppningsvinkel. I synnerhet för bojar brukar man därför
sammansätta flera hörnreflektorer, antingen ett antal separata
sådana, eller genom att reflektorplanen får skära
varandra, så att åtta hörnreflektorer bildas kring reflektorns
centrum, fig. 2. Sådana reflektorer ger reflexer i många
eller alla riktningar, men reflexförmågan är i allmänhet
ganska varierande.
En ny radarreflektor, som ger relativt jämn reflex
horisonten runt och dessutom erbjuder många andra fördelar,
Fig. 1. Den
totalreflekterande pyramiden.
Fig. 2. Hörnreflektorer,
sammanställda så att åtta
av dem bildas kring
reflektorns centrum.
Fig. 3. Två typer av spiralreflektorn och en anvisning om
tillverknings för farandet.
Fig. 4. Anordning med radarreflektor enligt Sven Öberg.
har konstruerats av Bengt Holm vid Lotsstyrelsen. Den
består i princip av ett antal hörnreflektorer, ordnade så
att de tillsammans bildar en spiral kring en gemensam
vertikal axel, fig. 3, och kallas därför spiralreflektor.
En spiralreflektor kan tillverkas på följande sätt. En flat
plåtremsa av erforderliga dimensioner indelas i ett antal
trapetsformiga segment 10—17. Utefter de sneda
begränsningslinjerna mellan segmenten bockas plåten i rät
vinkel, varannan gång åt ena och varannan gång åt andra
hållet. Vid segmenten fästes tvärelement 20—23 i rät
vinkel mot de trapetsformiga segmenten.
Om man så önskar, kan reflektorn på ett eller annat sätt
göras hopfällbar, vilket särskilt för mindre farkoster,
såsom livbåtar och fiskebåtar, kan vara till stor fördel ur
stuvningssynpunkt. Vid en sådan utföringsform kan hela
reflektorn vikas samman till en stapel av reflektorhörn
eller rent av plana plåtar, som automatiskt ställer in sig i
rätta lägen, om man hissar upp anordningen i riggen.
Spiralreflektorn är relativt lätt och billig att tillverka.
Med undantag för det översta och understa plåtsegmentet,
verkar både fram- och baksidan av varje plåt
reflekterande, varigenom materialåtgången och därigenom även
vikten blir låg.
Lotsstyrelsen har anskaffat ett antal spiralreflektorer för
att anställa praktiska försök, i första hand på prickar, och
kommer även att utföra försök med reflektorer på bojar.
En annan intressant anordning med radarreflektorer har
konstruerats av Sven Öberg vid Lotsstyrelsen.
Anordningen består i sitt enklaste utförande av två radarreflektorer
B och C, fig. 4, placerade på ett visst avstånd från
varandra. Reflektorn B är dubbelsidig och reflekterar
radiovågorna såväl i riktning mot fartyg A som i motsatt
riktning.
En radiovåg från A reflekteras i B och visar denna
reflektor som en vit punkt på fartygets radarskärm. Samma
våg reflekteras också i C och visar på radarskärmen
denna reflektor som en annan vit punkt, belägen bortom B
från fartyget sett. Men en del av den från C
reflekterade radiovågen reflekteras tillbaka av B och kastas därefter
av C ytterligare en gång tillbaka mot fartyget. Detta
strålningsknippe har alltså passerat fyra gånger mellan C och
B, och på fartygets radarskärm visar sig detta som en vit
punkt D, belägen lika långt bortom C, som motsvaras av
avståndet B—C. Denna punkt D uppstår på samma sätt
som en virtuell spegelbild i en spegel. En annan del av
strålknippet, som reflekteras ytterligare en gång mellan C
och B, ger på fartygets radarskärm upphov till en
reflektorbild i E, osv. Varje ny reflektorbild blir svagare än den
föregående, men de ligger alla i linje och på samma
avstånd från varandra.
Genom olika arrangemang med olika
reflektoranordningar kan man med Öbergs metod erhålla ett flertal effekter
av reflektorbilder. Anordningen kan tänkas använd för
identifieringsändamål, för utmärkning av enslinjer för
in-seglingsleder, för att markera en linje tvärs över en
farled, m.m. (AGA Journal dec. 1952). DH
Målning med gasström. Kvarnar i vilka den energi som
åtgår vid målning avges av en snabb luftström används i
växande utsträckning för framställning av mycket fint
pulver av nästan vilka material som helst. I USA använder
man metoden för målning av bl.a. talk till färg, kol för
kolpulvereldning och hårda legeringar. Den anses också
lämplig för livsmedelsindustrin, vid anrikning av malmer,
inom keramisk industri och för kemikalier.
Målningen sker genom att materialpartiklarna stöter mot
varandra med tillräcklig kraft för att slås sönder till pul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
