Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1953 - Nya metoder - Kromfärgning med diammoniumfosfat, av SHl - Jättepress med betongstativ, av Wll - Böcker - Generalplan för Stockholm 1952, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Kromfärgning med diammoniumfosfat. Vid
användning av färgämnen med stor affinitet till ull tenderar
färgningen av denna att ske så snabbt att det är svårt att få
dess färg jämn. Denna olägenhet undviks genom
användning av ett färgbad vars pH från början är relativt högt
(varigenom färgämnet hålls kvar i badet och fibern
sväller) och under färgningens gång sänks alltmera. När
processen gått ungefär till hälften passerar badet från den
alkaliska till den sura sidan, och vid de lägre pH-värdena
sker utfällning och fixering av färgämnet på fibern. Denna
reglering av pH uppges ske automatiskt om färgbadet
försätts med diammoniumfosfat.
Man rekommenderar att tillsammans med detta använda
andra ammoniumsalter av starka syror, särskilt
ammoniumsulfat. Badets pH är från början något över 7 men
när det upphettas till kokning sönderdelas
diammonium-fosfatet sakta varvid lösningens pH faller. Jämvikt
uppnås vid pH 6,2—6,5, och man når därför inte under 6,2, .
om diammoniumfosfat används ensamt. För vissa färger
fordras emellertid ett pH på 5,2—5,8 vid färgningens slut.
Ammoniumsulfat sätts då till för att badet skall bli
tillräckligt surt (Chemical & Engineering News 8 dec. 1952).
SHl
Jättepress med betongstativ. I hydrauliska pressar av
vanlig konstruktion tas presskraften upp inom själva
pressen med ett ramverk eller med två eller flera dragstänger.
Med hänsyn till åtkomligheten av arbetsbordet är denna
konstruktion ej så tilltalande, och vid mycket stora pressar
behövs det så grova dimensioner att de i konstruktionen
ingående detaljerna blir svåra att transportera.
Ett förslag till press med ramverket eller dragstängerna
ersatta med en betongkonstruktion har framkommit i USA.
Presskonstruktionen, "throatless press", anser man kan
användas för pressar på 75 000 t och däröver, men även ner till
storlekar på 20 000 t skulle utförandet kunna bli
ekonomiskt. Till en 75 000 t press skulle ingen detalj behöva bli
större än till en 13 000 t press av vanlig konstruktion.
På grund av de stora krafter som måste tas upp får
betongkonstruktionen ansenliga dimensioner, fig. 1. Man har
tänkt göra den i form av ett block med ett urtag för själva *
pressen med erforderligt betjäningsutrymme. Med ledning
av modellundersökningar har man beräknat att för en
Fig. 1. Modell av 75 000 t press inbyggd i ett betongblock.
Cylindrarna t.v. är tryckackumulatorer.
75 000 t press blir betongblockets höjd ca 55 m. Rummet
för pressen skulle få ca 25 m bredd, 15 m höjd och 35 m
djup. Utrymmet kring pressen blir alltså rikligt.
Det är också möjligt att bygga in flera stora pressar i
samma betongblock, men då måste man asynkronisera
arbetstempona i pressarna så att man inte får för stora
krafter i betongblocket (Aviation Week 26 jan. 1952). Wll
Böcker
Generalplan för Stockholm 1952, utgiven av
Stockholms Stads Stadsplanekontor. Norstedts, Stockholm 1952.
472 s., ill. 80 kr.
Det generalplanarbete som redovisas i denna bok
startades 1945 inom en arbetsgrupp under stadsplanedirektörens
ledning och med borgarrådsberedningen som huvudman,
och övertogs senare av en avdelning inom
Stadsplanekontoret, varvid stadens investeringskommitté inträdde som
huvudman. Enligt denna kommittés förord till boken är
den framlagda generalplanen icke att fatta som ett
kommittéförslag i vanlig mening, som skall antas av de
beslutande kommunala instanserna, utan mera som ett
uttryck för Stadsplanekontorets uppfattning och erfarenheter
av planeringsuppgifterna i Stockholm, att huvudsakligen
tjäna till underlag och vägledning för de kommunala
organen.
Den tid under vilken generalplanförslaget har utarbetats
sammanfaller med de efterkrigsår som har sett den kanske
mest omfattande och snabbaste omvandlingen av
huvudstadens struktur. Denna omvandling har legat
generalplanarbetet hack i häl, och har givetvis i hög grad försvårat
detta. Å andra sidan har boken kommit vid en tidpunkt då
det för alla har blivit klarlagt att Stockholm nu på några
få år har tagit steget från en jollrig småstad till en urväxt
storstad, med en sådans alla problem.
Ytterligare en svårighet vid utarbetandet av generalplanen
är att någon regionplan för Stor-Stockholm icke har
funnits som grund; de slutsatser eller de förslag som har
kunnat framläggas om samspelet med de andra kommunerna
inom Stor-Stockholmsområdet kan därför i hög grad
komma att modifieras. Slutligen har trafikprognoserna icke
kunnat basera sig på aktuella trafikräkningar, eftersom
sådana var meningslösa med de restriktioner som rådde vid
den tid då planen började utarbetas.
Boken är uppdelad i fyra kapitel. I det första behandlas
de naturliga — geologiska och klimatologiska —
förutsättningarna för stadsplanearbetet, vidare de traditionella
bebyggelsesynpunkterna, och slutligen de anspråk som
huvudstaden ställer på staden Stockholm.
I andra kapitlet anges de normer och principer som har
legat till grund för planen ur arkitektonisk, strukturell,
bebyggelse- och trafiksynpunkter. Denna del, som utgör
närmare hälften av boken, är mycket rikt dokumenterad
och väl illustrerad.
I tredje kapitlet framläggs den egentliga generalplanen,
uppdelad på planering av arbetsområden,
trafikanläggningar, bostadsområden, fritidsområden, och tekniska
anläggningar. I sista kapitlet slutligen utstakas planens
genomförande i form av en investeringsplan för 1950-talet och en
tidplan för de erforderliga byggena.
I bilagor behandlar Erik Fromm Stockholmstraktens
geologi, Anders Ängström Stockholmsklimatet, Gunnar
Ekdahl och Per Åsbrink Stor-Stockholms
befolkningsutveckling, Gunnar Pleijel dagsljuset i centrala stadsdelar, och
Stockholms Stads Statistiska Kontor skatteunderlagets
utveckling.
Mycket stor omsorg har nedlagts på bokens disposition
samt dess stilistiska och typografiska utformning. Den är
också mycket lätt att hitta i, och verkligt intressant och
rolig att läsa. Illustrationsmaterialet, icke minst de många
flerfärgskartorna, är väl valt och mycket vackert utfört.
Boken om Stockholms generalplan är givetvis ett verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
