- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
247

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1953 - Nybyggen - Walesiskt vitplåtsverk, av Karl-Johan Blom - Hållbar vågbrytare, av sah - Böcker - Driftkostnader vid interna transporter av pallat gods, av Th. Pramberg - Svetsning (Svetsmetoder), av H Swedenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 A mars 1953

247

Fig. 6. Elektrolyt förtenningslinje.

(alkaliskt bad, strömtätheten 0,1—0,15 A/cm2) följt av en
tvättank (vattenbesprutning och borstning), ett
elektrolytiskt betbad (utspädd svavelsyra, 0,1—0,15 A/cma) och en
tvätt- och borstmaskin.

Därefter följer fem förtenningsbad. Elektrolyten i dessa
består av tenn (2) sulfat, kreosol — sulfonsyra, svavelsyra,
gelatin och /?-naftol. Tennskiktets tjocklek varieras genom
att strömtätheten och bandhastigheten varieras, övriga
faktorer, såsom badsammansättning och badtemperatur,
hålles däremot konstanta. Maximala strömstyrkan uppgår
till 60 000 A vid 16 V. Tennskiktets tjocklek mätes och
regleras automatiskt.

Efter förtenningsbaden följer en tvättank och en ugn,
där tennskiktet elektriskt smältes och får flyta ut, varefter
bandet besprutas med kromsyra för att hindra
missfärgning. Sedan går det ånyo in i en tvätt- och torkmaskin
och besprutas därefter med bomullsfröolja, för att
slutligen klippas och sorteras upp på samma sätt som på
plåt-klippningslinjerna. Dessutom ytbesiktigas plåten visuellt
och klassas på samma sätt som efter varmförtenningen.
All prima och sekunda plåt går därefter till lager- och
packningsavdelningen (enl. Trostre Works; Iron and Coal
Trades Review 1952, special issue about Steel Co. of Wales;
Metallurgia okt. 1952). Karl-Johan Blom

Hållbar vågbrytare. Vågbrytare, uppbyggda på
konventionellt sätt av parallellepipediska sten- eller betongblock
kräver mycket stora vikter, av storleksordningen 100 t
per block, för att något så när tillfredsställande stå mot
normala påfrestningar.

Även vågbrytare med blockvikter på upp till 500 t
förstörs emellertid så småningom av vågornas upprepade
anlopp. Hållbarheten kan förbättras om man använder sten

Fig. 1. Vågbrytare med fyrfotingar.

med grov yta som försvårar glidning, och vidare genom
att öka vågbrytarens porositet (dvs. dess
genomsläpplighet för tillbakarinnande vatten) och därmed minska
upptrycket på framsidan.

I samband med byggandet av tre hamnar i Nordafrika
har ett franskt vattenbyggnadslaboratorium sökt en annan
lösning på problemet, som har resulterat i "tetrapoden",
en fyrfoting av betong, bestående av en centralkropp från
vilken utstrålar fyra i rymden symmetriskt placerade ben
i form av stympade koner. Genom systematiska
modellförsök har man hos fyrfotingen kunnat fastlägga vissa
bestämda proportioner, som ger den optimala
hydrodynamiska och mekaniska egenskaper. Blocken gjuts på platsen
i stålformar i storlekar på 4, 15 eller 25 t.

En vågbrytare byggs av dessa fyrfotingar genom att
blocken uppstaplas slumpvis. Då de praktiskt taget helt
saknar plana ytor har de ingen tendens att glida på
varandra. Tvärtom bidrar benens koniska form till att blocken
allt mer kilar in sig i varandra under vågornas inflytande.
Vidare får vågbrytaren den önskvärda porositeten och
hydrauliska grovheten.

Ytterligare fördelar hos fyrfotingarna är att vågbrytarens
släntlutning kan hållas så låg som 45°, vilket innebär en
avsevärd minskning av konstruktionsvolymen. Vidare
medför den lägre styckevikten betydligt enklare hantering och
läggning. Slutligen blir våguppkasten betydligt mindre än
vid en vanlig vågbrytare, vilket medför att pirhöjden kan
minskas utan risk för vågöverslag.

Vid ett par pirhuvuden i Casablanca, där kubiska block
på 50 t tidigare icke har klarat sig, har nu 15 t fyrfotingar
hållit i två år. I storhamnen Safi i Marocko är en stor
vågbrytare under byggnad, innehållande 1 250 fyrfotingar
med en styckevikt av 25 t. Slutligen har vid reparation av
en vanlig vågbrytare i Sousse i Tunisien framsidan
skyddats genom en frontbeläggning av 1 300 fyrfotingar med
4 t vikt (Engineering News Record 8 jan. 1953). sah

Böcker

Driftkostnader vid interna transporter av pallat gods,

av Harald Lundahl & Bertil Tangert. Affärsekonomis
Skr.-Ser. nr 34, Stockholm 1952. 27 s., 19 fig. 2,75 kr.

Vid rationalisering av de interna transporterna måste
förutom till valet av transportmedel hänsyn tas även till
en mångfald lokala förhållanden, som knappast är lika på
två platser. Varje enskilt fall tarvar ingående analys. Vid
sådana undersökningar kan den ovannämnda skriften vara
till god nytta. Den visar hur man ställer upp
driftkostnadsberäkningar för de olika transportmedlen och
kostnadsberäkningar för transporter med olika hjälpmedel, så
att man sedan med stöd av resultaten kan bedöma vilka
transportmedel, som bör anskaffas, och hur transporterna
bör ordnas.

I framställningen förekommande sifferuppgifter är inte
avsedda att utan vidare kunna användas. Kostnader
förändras, i många avseenden inverkar de lokala
förhållandena. En del av primärmaterialet för beräkningarna måste
därför anskaffas genom arbetsstudier.

Framställningen är klar och redig och skriften kan varmt
rekommenderas. Th. Pramberg

Svetsning (Svetsmetoder), 4:e uppl., av K A Ringdahl.
Sandvikens Handbok, bd 12, Sandvikens Jernverk,
Sandviken 1952. 125 s., 117 fig. 3,50 kr.

Första upplagan av denna bok utkom 1948 (Tekn. T. 1948
s. 417). Sedan dess har en, om än relativt liten, utökning
och omarbetning skett, som ytterligare ökat bokens värde.

Det är vanligt att läroboksförfattare, som har glädjen
se sina verk utgå i flera upplagor, i missriktad
skaparglädje låter sidantalet växa över alla gränser. Så har dess
bättre icke skett här. Bokens tjocklek är begränsad till

6 mm och dess vikt till 215 g — alltså bekvämt fickformat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:13:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1953/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free