Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1953 - Årets bästa industriannons 1952 - Andras erfarenheter - Pannbrännolja för dieselmotorer, av Harald Almqvist - Aktivt kol inom ytbehandlingstekniken, av U T—h - Mikronäring i ny form, av SHl - Nöts hydrofobering bort? av SHl - Bandslipning av hårdmetallskär, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
TEKNISK TIDSKRIFT
I vad mån den stimulans som priset avsåg att ge även
har återspeglat sig i tidskriftens annonsspalter är inte så
lätt att avgöra. En del slutsatser kan dock dras av de fem
årens prisbedömningar, såsom framgår av uppsatsen i detta
häfte av juryledamoten Harald Thorelli.
Andras erfarenheter
Pannbrännolja för dieselmotorer. Pannbrännolja har
på senaste tiden kommit till stor användning som
drivmedel för dieselmotordrivna fartyg (Tekn. T. 1950 s. 417).
För närvarande drivs ca 500 dieselmotorfartyg med
pannbrännolja och ett lika stort antal kommer inom den
närmaste tiden att omändras för drift med denna olja.
Orsaken härtill är att prisskillnaden mellan pannbrännolja
och dieselolja ökats. Den är för närvarande (februari 1953)
ca 50 kr./t. Man räknar därför med en besparing av ca
15 kr. per dygn och 100 hk effekt. Driftkostnaden på ett
fartyg med 4 000 hk motor minskas sålunda med 600 kr.
per dygn.
British Electricity Authority har beställt fem 2 500 kVA
tvåtakts dieselmotorer, avsedda för låggradigt bränsle, dvs.
en pannbrännolja motsvarande den i handeln
förekommande eldningsoljan 2 eller 3. Motorerna är tolvcylindriga med
cylinderdiametern 380 mm och slaglängden 460 mm;
varvtalet är 428 r/m. Skandinaviska Elektricitetsverk har
sedan flera år tillbaka använt pannbrännolja för drift av
sin dieselmotoranläggning på Gotland.
Vid en modern ångturbinanläggning på ca 30 000 kW
räknar man med ca 2 950 kcal/kWh. Vid kolpriset 88 kr./t
blir bränslekostnaden ca 4 öre/kWh. Vid en
dieselmotoranläggning som drivs med pannbrännolja 4 blir
bränsle-kostnaden 3,5 öre/kWh vid oljepriset 132 kr./t.
En dieselmotoranläggning kan givetvis ej konkurrera med
en ångturbinanläggning av ifrågavarande storlek, emedan
kostnaderna för skötsel, smörjolja m.m. är avsevärt högre
vid en dieselmotoranläggning. För mindre anläggningar
förefaller det dock som om dieselmotorn ånyo kan ta upp
konkurrensen med ångturbinanläggningar, särskilt i de
fall där momentanreserv erfordras. Harald Almqvist
Aktivt kol inom ytbehandlingstekniken. Sedan länge
använder man aktivt kol för att adsorbera föroreningar ur
elektrolyter avsedda för metallutfällning. Särskilt stor
betydelse har aktivt kol fått vid behandling av glansbad, då
dessa är känsliga för även de minsta föroreningar från
polerpastor etc.
Aktivt kol får emellertid olika egenskaper alltefter
utgångsmaterialet, aktiveringssättet och efterbehandlingen.
Dessutom får inga lösliga föroreningar finnas i kolet.
Någon systematisk undersökning över
adsorptionsförhållan-dena vid så höga elektronkoncentrationer som
förekommer inom ytbehandlingstekniken har ännu ej gjorts.
Glansnickelbad innehåller vanligen vätmedel, som
samtidigt kan vara glansmedel, eller också något speciellt
glansmedel t.ex. formaldehyd, tiokarbamid eller
a-naftalin-sulfonsyra. Aktivt kol adsorberar kolloidala föroreningar,
kondensations- eller polymerisationsprodukter, däremot
icke lågmolekylära glansmedel.
Används kol för rening av "glans"-elektrolyter kan det
därför inträffa att alla glansmedel försvinner samtidigt
med föroreningarna. Genom att på förhand mätta kolet
ined glansmedlet undviks denna olägenhet. Adsorptionen
går i allmänhet ganska långsamt vid rumstemperatur och
kan kräva flera dagar. Om möjligt skall därför rening ske
vid något förhöjd temperatur t.ex. 50°C.
Försök att rena sura galvanoplastiska kopparbad som
förorenats av matriserna har givit mycket goda resultat
likaså alkaliska glansbad för försilvring och förgyllning. I
allmänhet räcker några gram aktivt kol per liter elektrolyt
för fullständig rening (B Wullhorst i Metalloberfläche
febr. 1953). U T—h
Mikronäring i ny form. Den viktiga roll som vissa
element spelar för växters tillväxt har visats genom
experiment (Tekn. T. 1950 s. 541, 1951 s. 315). Tillförandet av
dessa ämnen i lämplig mängd har emellertid varit ett
svårlöst problem för odlarna därför att de flesta av
mikroelementen verkar som växtgifter i för stor koncentration.
En amerikansk firma ansåg sig emellertid för några år
sedan ha funnit en lösning av problemet i kombinering av
mikroelementen med en fritta som den använder vid
emaljering av kylskåp, bord och andra föremål. Vid slutet av
1952 utbjöds som resultat av denna idé FTE ("fritted trace
elements") till försäljning i småförpackningar på 1 och
5 lb för trädgårdsodlare och i större poster för tillsats till
konstgödsel.
Frittan är tillräckligt svårlöslig i jorden för att avge
mikroelementen i lagom takt. Den är sålunda praktiskt taget
olöslig vid pH 7 men något löslig vid lägre pH. Det
uppges att växternas rötter på grund härav inte skadas hur
stor koncentrationen av FTE än är. Därför kan man på
en gång sätta till så mycket av mikroelementen att dessa
räcker för en hel växtperiod, ty de förs inte bort av regn,
som tidigare skett, utan utnyttjas praktiskt taget
fullständigt av växterna. Priset på den nya produkten väntas bli
11—12 ct/lb vid produktion i stor skala. Den största
mängden torde komma att användas som inblandning i kväve-,
fosfor- och kaligödsel (Chemical & Engineering News 22
dec. 1952). SHl
Nöts hydrofobering bort? Ett regnplaggs effektivitet
blir avsevärt större om det görs av två lager hydrofoberad
väv, t.ex. genom användning av hydrofoberat foder. Man
kan då fråga om hydrofoberingsmedlet nöts bort genom
gnidning mellan de två tygerna.
Vid en undersökning som utförts vid Svenska
Textilforskningsinstitutet med tyger impregnerade med
hydrofobe-ringsmedel fann man att fodervävens ytspänning för
väl-ning steg vid nötningen. Detta betyder att dess
vattenavvisande förmåga minskas. Orsaken härtill torde dock
inte vara bortnötning av hydrofoberingsmedlet. Troligare
är att bara tygets yttersta fibrer är hydrofoba och att
därför icke-hydrofoba fibrer når fram till vävens yta vid dess
gnidning mot en annan väv.
Vid undersökningen gneds prov av fodret mot poplin och
gabardin som också var hydrofoberade. Dessa tygers
vattenavvisande förmåga minskades också men betydligt
mindre än fodervävens. Bomullspoplin visade sålunda
ingen märkbar förändring efter ganska långvarig nötning
medan gabardin påverkades mera. Hydrofoberingens
beständighet är tydligen av stor betydelse för en del
väv-typers användbarhet till regnplagg. Detta sammanhänger
med svårigheten att anbringa hydrofoberingsmedlet så att
varje fiber i väven får hydrofob yta (M Kärrholm i Textil
6 Konfektion jan.—febr. 1953). SHl
Bandslipning av hårdmetallskär. En amerikansk firma
har släppt ut en liten maskin för bandslipning av
hårdmetallskär. Bandet, som är ett vattenfast
kiselkarbidpap-per, skarvas enligt en specialmetod genom vilken bandet
blir utan ojämnheter. Det löper över en 350 mm skiva av
hårt specialgjutjärn. Man uppger att förbearbetning
(grov-slipning) med kiselkarbidskiva ger tillräcklig ytjämnhet
för slutlig finslipning med band. Mellanslipning och
bry-ning kan undvaras.
Kostnaden vid bandslipning lär bli 1—3 ct per skär,
ungefär en tredjedel av den vid användning av diamantskiva,
och den förra metoden sägs ge varaktigare egg; enligt
uppgift blir dennas livslängd ungefär dubbelt så stor som
vid slipning med diamantskiva. Som särskilda fördelar
framhålls att metoden sparar diamantpulver och möjliggör
användning av hårdmetallskär i små verkstäder för vilka
det inte lönar sig att anskaffa diamantskivor (Business
Week 20 dec. 1952, Mechanical Engineering febr. 1953).
SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
