- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
266

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1953 - Kokill- och pressgjutning av aluminiumlegeringar, av Sven Ivar Sieurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 7. Pressgjutform; a klar för gjutning, b gjutningen utförd, c gjutet lösgörs och grips av gjutaren.

övre sliden), dels håligheter (nedre sliden).
Dessutom finns en utkastare- och en
återförings-mekanism. Verktygets fasta halva sitter på
maskinstativets uppspänningsplatta medan den
rörliga halvan med tillhörande utkastarmekanism
m.m. är fäst på den rörliga uppspänningsplattan.

Så stor del som möjligt av gravyren inarbetas
i de båda formhalvorna. Djupa kaviteter och hål
formas helst med fasta kärnor i de båda
form-halvorna, om gjutets placering i formen tillåter
detta. Önskas fördjupningar eller hål i andra
riktningar än i maskinens rörelseriktning måste
de åstadkommas med rörliga kärnor.

Vid pressgjutning kan även lösa kärnor
användas (fig. 8). Dessa fördyrar emellertid
produktionen väsentligt därigenom att inpassandet
av den lösa kärnan i gjutformen nedsätter
produktionshastigheten. Dessutom kan kärnan lätt
placeras felaktigt eller förskjuta sig innan
verktygshalvorna gått ihop med ett allvarligt
verktygshaveri som resultat. Vid kokillgjutning
medför en felplacerad kärna i regel icke lika
allvarliga haverier.

Gjutet läggs så att minsta möjliga eller helst
inga baksläppningsytor uppstår på ytter- och
in-nerkonturerna (fig. 9 a). Sådana ytor måste
formas med sidkärnor eller slider. Stora
godsanhopningar föranleder lätt insjunkningar eller
håligheter, beroende på att godset stelnar sist i

dessa partier varigenom krympningen blir
särskilt märkbar där.

Besvärligast är godsanhopningar som uppstår
vid höga vårtor på godsets yta dels på grund av
efterkrympningen, dels beroende på materialets
ovilja att flyta in i en "säck" i formen. Stora
kassationer och därmed onödigt höga
tillverkningskostnader blir ofta följden av dylika
vårtor, särskilt om hål sedan skall borras och gängas
i dem. Om en stor upphöjning ovillkorligen
fordras på en yta, bör om möjligt en
motsvarande fördjupning anordnas på gjutets motsatta sida
för undvikande av godsanhopning (fig. 9b och c).

Gjutningen underlättas om så stor släppning
som möjligt uttas där gjutet tillåter. Små
släpp-ningar, särskilt i djupa hål, fördyrar gjutningen
därför att gjutstycket fastnar i verktyget (fig.
9 d). Text eller annan märkning kan inarbetas i
formen. Den bör om möjligt göras med upphöjda
bokstäver på detaljen. Detta innebär att
gravyren utföres nedsänkt, vilket givetvis blir
betydligt billigare än upphöjd gravyr. Texten
placeras om möjligt på ytor som inte är allt för
oregelbundna.

Ingjutet placeras till sist på sådant sätt att
minsta möjliga skada uppstår på gjutstycket när
det avlägsnas. Det bör placeras så att formen
fylls väl med metall och att onödiga skönhetsfel
ej uppstår på grund av olämpliga strömningar

Fig. 8. Pressgjutform med lös kärna; a
klar för gjutning, b utstötning av gjutet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free