Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1953 - Behöver vi verkligen elbelysning? av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
TEKNISK TIDSKRIFT
Behöver vi verkligen elbelysning?
Den av K.M:t tillsatta Elbelysningsutredningen,
med uppgift att utreda frågan om huruvida och
i vad mån elbelysning skall införas i Sverige,
avlämnade för en tid sedan sitt första
delbetänkande. Detta var utformat helt i enlighet med de
direktiv som kommunikationsministern på sin tid
lämnade utredningen efter gemensam beredning
med finansministern. Utredningens förslag har
alltså med lätthet nu kunnat avslås av
statsmakterna.
Det är ju också så att de tekniska problemen
icke på långa vägar är lösta. Någon
standardfrekvens har man ännu icke kunnat ena sig om:
medan USA har 60 p/s, har man i Europa 50
p/s, och i vissa länder 25 p/s, varjämte även
distributionsspänningen högst avsevärt varierar.
Det vore icke rätt att, så länge som dessa frågor
ännu icke är lösta, lura folk att köpa materiel
som måste bli obrukbar då världsstandarden —
som ju måste komma — snart blir verklighet.
Vidare måste det vara en tidsfråga innan de
edisonska koltrådslamporna blir ersatta av
geis-lerrör, då man ju kan få vilken färg på
belysningen man önskar. Även detta förhållande talar
för att det är bäst att inte förhasta sig. Det har
visserligen sagts att ett dröjsmål vore till skada
för industrin, men hur skulle nu vår elindustri
någonsin kunna hävda sig på världsmarknaden?
Den enskilda företagsamheten har för övrigt
visat mycket ringa intresse för frågan. Inga
framställningar om koncession har sålunda
inkommit till Fossila Bränsleverket, trots att detta har
utlovat en synnerligen välvillig behandling av
alla ansökningar. Man kunde sålunda räkna med
att statsverket komme att befria företagarna från
de första årens förlustbringande drift genom att
inlösa dem på för det allmänna — och alltså i
längden för dem själva — synnerligen
förmånliga villkor.
Sakförståndiga män som har rest utomlands och
sett elbelysningen i funktion omvittnar också att
den icke enbart har lyckliga verkningar. Genom
att samlingen kring aftonlampan icke längre
är nödvändig upplöses familjebanden. Skolbarn
vänjer sig vid att sitta uppe om kvällarna och
läsa eller leka, vilket menligt inverkar på
skolgången.
Dröm i det förgångna natten till 1 april. Varje likhet med nu
levande personer eller livlösa institutioner (särskilt inom televisionen) är
rent tillfällig — och för övrigt av ondo.
De rikliga möjligheter till läsning soin en
allmänt införd hembelysning medför kan lätt bli
en kulturfara genom att den starkt ökade
efterfrågan på böcker måste medföra att den goda
litteraturen försvinner. Lättheten att släcka och
tända ljuset kan vidare även ur sedlig synpunkt
medföra ett icke samhällsnyttigt förfall.
Finansieringsfrågorna blir mycket svåra att
lösa. Det måste nämligen anses stötande för
rättskänslan att den redan på många sätt, t.ex.
ur trafiksynpunkt, så gynnade huvudstaden
skulle få tillgång till elbelysning, medan folket på
landsbygden — för att icke tala om lappen i sin
sommarkåta — saknade tillgång till denna
bekvämlighet.
Innan frågan om elbelysningens införande
överhuvudtaget diskuteras är det i varje fall
nödvändigt att man färdigt utbygger det av
utredningsledamoten Gnipse uppfunna
rörfotogen-nätet, vilket som bekant avser att förse
vägfat-tiga trakter med fotogen genom de befintliga
vattenledningarna. Fotogenet och vattnet kan sedan
vid förbrukningsstället lätt åtskiljas med en
tvåvägskran, som knappast är värd något.
Det har också föreslagits att de dryga
kostnaderna för införandet av elbelysningen skulle
finansieras med reklam. Det kan emellertid starkt
sättas i fråga huruvida det kan vara riktigt att
det rogivande mörkret i våra städer ersättes av
en smaklös och hetsande ljusreklam, som ändå
bara utnyttjas för kommersiella syften.
Härtill kommer de organisatoriska problemen.
Att Fossila Bränsleverket är bäst rustat att
handha de tekniska problemen är ett axiom.
Däremot kan det vara mera tveksamt om AB
Fotogentjänsts krav på att handha
belysningsväsendet är riktigt, grundat som det är på att
man utför samma handgrepp då man vrider på
en strömbrytare som då man skruvar på en
fotogenlampa.
Elbelysningsutredningen har med andra ord
icke någon avundsvärd uppgift, trots resorna till
samtliga europeiska länder som ännu saknar
elbelysning. Man måste också hålla med
utredningens talman då han oförtröttligt framhåller hur
många miljoner utredningen har sparat åt
svenska folket. Genom de upprepade dröjsmålen
har i varje fall utredningen väl förräntat sig,
vilket i nuvarande statsfinansiella läge ändå
måste anses vara det väsentliga. sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
