Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1953 - En läkemedelsindustri flyttar, av Torsten Frendin och Olof Österberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TEKNISK TIDSKRIFT
na sinsemellan gav icke heller något bestämt
utslag. Den allmänna tendensen till utjämning av
dyrortsgrupperingen bjöd att i längden icke
tillmäta rådande olika lönelägen någon avgörande
betydelse. Vid i övrigt jämförbara alternativ
kunde naturligtvis dessa båda sistnämnd
faktorer påverka valet av förläggningsort.
Däremot var arbetskraftfrågan av större vikt.
För att kunna kvarhålla de mera kvalificerade
arbetarna och framförallt forskarna, de
högkva-lificerade teknikerna och övriga tjänstemän,
borde förläggningsorten icke väljas alltför långt från
Stockholm. Företagets behov av nära kontakt
med kunder och leverantörer pekade mot en
förläggning i närheten av något av landets större
affärscentra. Behovet av nära kontakt med
vetenskapliga institutioner, inom företagets
verksamhet närliggande vetenskapliga discipliner, närhet
till orter där vetenskapliga sammanslutningar
håller sammanträden, kongresser etc.
begränsade urvalet till i huvudsak endast landets tre
största städer och två egentliga lärdomsstäder.
Malmö och Lund erbjöd inga påtagliga fördelar
framför Stockholm eller Uppsala. För en
förläggning icke alltför långt från Stockholm talade
också behovet av en intim kontakt med
myndigheter. Det hade emellertid sedan lång tid tillbaka
visat sig svårt att i Stockholm bibehålla en fast
arbetarstam. Man räknade med att en medelstor
stad skulle ge gynnsammare betingelser och i
detta fall även bidra till att öka tjänstemännens
trivsel. Vidare ansåg man sig kunna påräkna, att
i Uppsala som lärdomsstad underlätta
rekryteringen av forskare. Svårigheten att finna en
tillräckligt centralt belägen och tillräckligt stor tomt
till överkomligt pris i Stockholm och slutligen
den intimare kontakt och lokalt sett mindre obe-
Fig. 1. [-Apparathall-]
{+Apparat-
hall+} i
kemiska
fabriken.
märkthet som kommer att prägla en anläggning
i en stad med måttlig storlek bidrog till att valet
stannade vid Uppsala.
Från de allmänna förutsättningarna enligt den
givna produktionsinriktningen gjordes ett mera
detaljerat studium av produktionsplanen.
Produktionsanläggningar
Den kemiska produktionen (fig. 1) är till sin
karaktär en blandad tillverkning med relativt
korta tillverkningsserier. Den kräver i olika
kombinationer en allmängiltig kemisk apparatur
såsom reaktionskärl (kokare), centrifuger för
tillvaratagande av fast substans, separatorer för
särskiljande av vätskor eller för klarning,
indunst-ningsapparatur, kontinuerlig eller
diskontinuerlig, destillationsapparats för såväl normaltryck
som vakuum, destillationskolonner för
återvinning av lösningsmedel m.m.
För att begränsa vertikal transport genom
pumpning av flytande substanser eller
uppslam-ningar i mellansteg är en vertikal
apparatuppställning att eftersträva. Erfarenheten har visat,
att tre vertikala steg är det mest lämpliga, då
en kemisk tillverkning i princip kan uppdelas
i tre faser: den kemiska reaktionen,
upparbet-ning’ av reaktionsblandningen och isolering av
färdig produkt eller mellanprodukt. I det fall då
färdigprodukten är en fast substans är
upparbet-ningen oftast en utfällning av substansen ur
reaktionsblandningen, och isoleringen blir
endera en centrifugering eller en filtrering i
exempelvis en filterpress. Då färdigprodukten är en
vätska, blir upparbetningen oftast en extraktion
med något organiskt lösningsmedel och
isoleringen en avdrivning av extraktionsmedel och
satsvis destillation vid normaltryck eller vakuum
av den färdiga produkten.
Då man måste räkna med ett stort antal
produkter med ur marknadssynpunkt okänd
livslängd, med påföljd att vissa varor snabbt ersätts
av nya (som exempel under senare tid må
nämnas sulfapreparatens utbyte mot antibiotica),
krävs största möjliga flexibilitet i
apparatuppställningen. Det ovannämnda vertikala
arrangemanget bör alltså icke bindas vid alltför
permanenta lösningar av byggnadselementen, t.ex.
bjälklagskonstruktioner.
För transporter vid kemisk tillverkning i korta
serier och när tranpsportmängderna är relativt
små, synes för chargering av fasta och
pulverformiga material marktransport i kombination med
vertikala lyft med en taktransportanordning vara
lämplig. För flytande material såsom syror,
lösningsmedel m.m. bör man använda pumpning
eller transport med tryckluft från
förrådsbehållare direkt till förbrukningsplatsen.
Tillverkning av farmaceutiska produkter (fig.
2, 3, 4) och kemisk-tekniska produkter av hög
kvalitet i korta serier är ur produktionssynpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
